Maj 1813, och derjemte ansett samma Förordning i vissa delar fordra ytterligare jemkningar, har en ny Nederlags-förordning blifvit utfärdad[1], hvarigenom bland annat hufvudstaden, till befordrande af handeln på Finand, erhållit samma rätt till upplag af förbjudna varor, som redan förut varit åtskiliga andra stader medgifven, samt den i 1813 års Nederlags-förordning påbjudna rekognition å varor, som transporteras från en nederlagsort inom Riket till en annan, blifvit, såsom för handeln betungande, upphäfven.
Förpassning, Tullbevakning.
Enligt Rikets Ständers underdåniga hemställan, har Kongl. Maj:t jemväl låtit utfärda en förnyad Stadga, angående inrikes förpassning och tullbevakning[2], hvars ändamål var att, genom en fortsatt kontroll, söka hindra, det utländska varor, som kunna på Rikets vidsträckta kuster blifva olofligen införda, icke måtte till de större afsättningsplatserna inom landet spridas. Ehuru Kongl. Maj:t härvid sökt att i möjligaste måtto undvika alla föreskrifter, som kunde föranleda till den inrikes handelns försvårande, har likväl klagan i detta afseende blifvit förd, hvarpå Kongl. Maj:t icke kunnat undgå att fästa afseende. Nödvändigheten af särskilta kontroller vid varu-
