Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    Och dignar till sist hans starka arm,
Ger han än ett banehugg och ropar glad:
    “Framåt, kamrater, håll rackarn varm!“
            Se’n till sin Gud
            På dödens bud
        Han ger sig trygg åstad.
Ty den svenske soldaten han vet nog han
Hvad som höfves en svensk och en kristen man
Han ej rädes för djefvulens makt så stor
    Men uppå Herren, Herren tror.