270
Som omgaf kungastoden midt på torget, I qvinlig hvardagsdrägt, förbisedd, bortglömd.
Hon såg sig kring och derpå gick hon stadigt Hån till en hop af äldre män och räckte Den tiggartalrik fram hon hittils hållit I högra handen dold, sitt hufvud böjde Och sade, vänd till den, som stod der närmast: "O, fader, skänk en gåfva åt din dotter, Att hon ej blygas må bland sina likar!"
Den gamle knäpte rocken till och utbröt: "Hvad står nu på? Du vill väl väcka ömkan Med slik utstyrsel? — Dock, jag känner knepet Och har ej råd att kosta på dig mera. Du tror kanske, att jag skall arma ut mig Och sätta mig och mina på förknappning Blott för att tillfredsställa dina nycker Om ära, oberoende och tocket? — Ett ständigt tiggeri... Har man en smula Till öfverlopps, så får man..." Här han kände I alla sina fickor, ville gifva För skams skull något; men då ej han lyckats
Digitized by LjOOQle
