Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/304

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

298

Mot de båda andra. Lugn och tyst den ena Satt och såg det icke; Men den andra, Pia, Log med tåradt öga Och, då Vera teg, hon Sade till den harmsna:

"Kasta icke all skuld Från dig sjelf, Formosa! Nog jag har att bära Utaf egen börda. Har du skäl att klaga Öfver yttre vanvård, Mins då, hvad du vunnit Uti inre fägring! Hvilken skatt af perltjf Uti ord och toner, Som den kristne anden Nedlagt på ditt altar! Vill du byta bort den Mot hvad du förlorat? - O, hur mycket större Skäl till bitter klagan

Digitized by LjOOQle