Den här sidan har inte korrekturlästs
301
Så ock jag; dock ej blott Till, men ned i henne. Der jag träget syslar Som Yestalen fordom, Tänder, vårdar, närer Himlaburna flamman."
"Innerst i mitt väsen Ständigt en och samma Föga lik mig sjelf jag Synts för skilda tider: Som Penelope jag Trogen satt vid väfven, Stred för pligtens höghet Långa, tysta striden; Och jag stötte dolken Som Lucretia modigt I den kyska barmen, Ville helre dö, än Lefva utan ära; Aldrig steg dock flamman Från ett menskohjerta Renare och högre Upp mot himlars himmel
