Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/497

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
479
ÅR 1676.

iling“ och skeppet föll platt på babordssidan, så att seglen och masterna lågo långs med vattnet.[1] Detta kom genom luckorna in i hålskeppet och på samma gång kom elden lös i krutkistan, som stod i storluckan. Styrbordssidan af skeppet med master och öfre kajutan sprängdes i luften och skeppet gick till botten. Af det stora skeppets besättning, 842 man, räddades blott tygmästaren Anders Gyllenspak, majoren vid Vesterbottens regemente Anders Sparrfeldt och kaptenen vid samma regemente Rosenberg, två trumpetare, fjorton båtsmän och tjugutvå knektar.[2] De upptogos ur vattnet kl. mellan 7 och 9 på qvällen af espingar från skeppen Saturnus (1) och Nordstjernan (2) och fördes i land på Öland. Men major Sparrfeldt hade kastats i luften öfver två skepp och fallit oskadad ned i det tredjes segel.[3]

Så snart Kronan (1) började vända, lät amiral Klas Uggla på Svärdet (1) skjuta ett skott akterut till sin eskader, att äfven den skulle vända. “Rätt som vi“ (på Svärdet) “voro uti vändningen ropade folket: Se Kronan går kull! Derför, när vi kommo efter i en linea, måste vi rumpa om, eljest hade vi kommit på vraket“.[4] Efter denna nödtvungna vändning undan vind (s. k. kovändning), “hvaraf sedan följde hela konfusionen“,[5] gaf Uggla order åt styrmannen att sakta farten, så “att de andra skeppen kunde komma efter, men då kom fiendens flotta emellan, så att somliga kommo i lofvart och somliga i lä och gjorde ingenting, utan lågo och sågo på“.[6] Flottan ansattes nu hårdt af fienden, Venus (1) och Solen (1) fingo sina storstänger afskjutna och blefvo redlösa, Merkurius (1) blef läck, under det Mars (1) m. fl. skepp, hotade af brännare, lågo i den hårda stormen och drefvo i röken.[7] Men Uggla gick rakt mot fienden, hvarvid han understöddes blott af skeppen Hieronymus (1), Neptunus (2) och Jernvågen (K). Han anfölls genast af amiral Tromp på Christianus Qvintus (86 stycken), Tromps viceamiral Jens Rodsten på Tre Løver (60 stycken) och amiral Niels Juel på Churprindsen (76

  1. ↑ R. A. Sjöexpeditioner: Gyllenspaks relation 2⁄6 1676.
  2. ↑ A. K. ank. handl. 1676: And. Gyllenspaks bref 3⁄6.
  3. ↑ R. A. Krigskommissioner samt R. R. 10⁄6 1676.
  4. ↑ R. A. Krigskommissioner: prot. 28⁄2 1677, Olof Nortmans vittnesmål.
  5. ↑ D:o d:o: prot. 17⁄6 1676, Hans Wachtmeisters vittnesmål.
  6. ↑ D:o d:o: prot. 28⁄2 1677, Anders Hommans vittnesmål.
  7. ↑ R. A. Sjöexpeditioner: Amiralernas relation 2⁄6 1676.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Zettersten-Svenska_flottans_historia_åren_1635-1680.djvu/497&oldid=549277”