Den här sidan har korrekturlästs
492
43. SJÖTÅG.
kryssa i de båda Belten.[1] Den 21 april skref konungen till rådet i Stockholm, att flottan skulle ändtligen så fort som möjligt affärdas för att hindra föreningen mellan danska och den väntade holländska flottan samt för att sjelf förena sig med amiral Sjöblads eskader, som konungen beordrat till Östersjön.[2] Rådet svarade d. 23 maj, att de flesta skeppen nu kommit ut till Dalarö, och som underrättelse ingått, att Sjöblads eskader afseglat, så arbetades med all kraft på flottans färdigrustande, så att hon kunde förena sig med nämnde eskader.[2]
I slutet af maj begaf sig den nu till amiralgeneral utnämnde Henrik Horn ut till flottan i Dalarö.[3] Denna bestod af följande skepp och fartyg:
| 1:a eskadern: | Stycken | Sjöfolk och knektar |
| Viktoria (1): Henrik Horn, amirallöjtnant Werner von Rosenfelt, tygmästaren Anders Gyllenspak, kommendör Anders Homman, kaptenerna Olof Nortman och Anders Barchlein, artillerikapt. Söfring Jönsson | 84 | 480 |
| Wrangel (1): amirallöjtn. Gustaf Horn och kapten Jakob Gris | 60 | 400 |
| Saturnus (1): major Johan Clerck | 64 | 380 |
| Mars (1): major Matts Dynkirck, kapten Jonas Gyllenadler och artillerikapten Johan Leijonfelt | 72 | 430 |
| Carolus (1): kommendör Anders Appelbom och kapten Lars Liljencrantz | 56 | 250 |
| Wismar (2): kapten Harald Appelbom | 58 | 250 |
| Riga (2): kapten Didrik Grönvall | 45 | 230 |
| Hjorten (2): kapten Klas Slatte | 34 | 150 |
| Fredrika Amalia (2): kapten Kristoffer Wernich | 34 | 150 |
| Flygande Vargen (K): kapten Tomas Marshal | 56 | 230 |
| Trumslagaren (K): kapten Erik Brandt | 18 | 130 |
| Elisabet (K): kapten Jost Gerdtsson | 18 | 100 |
| Ekorren (L) | 12 | 26 |
| Mjöhunden (L) | 10 | 32 |
| S:t Johannes (L) | 4 | 22 |
