Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
41
AMIRALER.

“Men hvad de öfriga tjensterna anlangar, så har Kungl. Maj:t för höga och vigtiga orsaker intet kunnat determinera någon rang dem emellan“. Nästa rangordning utkom d. 9 dec. 1680 och har 28 klasser. Amiralerna behålla sin rang; de upptagas i 8:e klassen tillsammans med generalmajorer och landshöfdingar. Sista klassen utgöres af ryttmästare, kaptener och assessorer i kollegierna.[1]

Amiralerna utnämndes af kungl. maj:t. Af de tio amiraler af rikets råd, som funnits under denna period, voro vid utnämningen till amiral tre vice amiraler eller amirallöjtnanter, en holmamiral, en fältmarskalk, en öfverste, en ryttmästare, två landshöfdingar och en kammarråd. Af de elfva öfriga amiralerna voro vid utnämnandet åtta vice amiraler eller amirallöjtnanter, en engelsk vice amiral, en öfverste och en holländsk kapten. En amiral, Johan Olofsson Berg (Bergenstjerna) har tjenat sig upp genom alla graderna från bösseskytt.

Rörande amiralernas åligganden och bestyr innehåller Åke Ulfsparres amiralsfullmagt d. 18 sept. 1640: Som rikets flotta blifvit fördelad i tre särskilda flottor, en hvar under sin amiral, och som riksamiralen i anseende till sin ålder och sjuklighet icke alltid kan vara vid amiralitetet tillstädes, så skall Ulfsparre hafva befälet öfver riksamiralens flotta i dennes frånvaro. Han skall utöfva sådan tillsyn öfver denna flotta, att hon blir tillbörligen försörjd med tackel och “tyg“ (segel), stycken och lådor, med hvad dertill hörer, såsom ock att officerare och gemene äro goda och dugliga, att rigtiga rullor föras, så att ingen införes i rullan, som ej finnes, samt att efterkomma allt som af amiralitetskollegium blir kollegialiter förordnadt till rikets tjenst och nytta.[2]

Då amiral vid kommendering till sjös ej hade en flotta under sitt befäl, så var han chef för en eskader; mindre befäl kunde ej tilldelas honom. Hans vice amiral och hans major utsågos af kungl. maj:t, men öfriga officerare kommenderades af amiralitetskollegium.[3] Ett undantag härifrån gjordes år 1679 för amiral Hans Wachtmeister, som fick tillstånd att på sin flotta kommendera alla officerare, utom amiraler och amirallöjtnanter, hvilka k. maj:t beordrade.[4]

Många af amiralerna stannade qvar i tjensten till sin död,

  1. R. R. 912 1680.
  2. R. R.
  3. Se t. ex. R. R. 44 1676.
  4. R. R. 255 1679.