Sotarens Morgon-sång
| ← Till de Sörjande |
|
Nya året → |
| Ur Fiskmåsen. Poetisk Vår-Kalender för 1853 af E. Sehlstedt utgiven 1853. |
Sotarens Morgon-sång.
Högt på skorstens-murn
Sitter jag och ser,
Huru all naturn
Blomsterkransad ler.
Klar är himlen, morgonfrisk, och jorden
Är en härlig blomster-tafla vorden.
Öfver land och haf
O! hur doftar skön
Andedrägten af
Blomstrens morgonbön!
Solen vaknar, och dess öga skiner
Genom Thetis blåa säng-gardiner.
Men ur hafvets natt
Syns han redan gå:
Dagens konung satt
Gyllne kronan på.
Östern hviftar med sin röda fana;
Lifvets urverk går sin gamla bana.
Mörk min bana var,
Såsom grafven är;
Men till ljus den bar,
Såsom grafven bär.
O! det är som, väckt ur dödens lunder,
Genom öppna skyn jag såg Guds under.
Fader! du som ser
Till ett hjerta rördt,
Hör den bön, jag ber,
Som du hittills hört!
För den minste ibland jordens söner
Stängs din himmel ej, du hör hans böner.
Fader! hör mig då!
Med min ringa lott
Lär mig nöjd att gå,
Som jag hittills gått.
Är jag nöjd; hvad du ej ger deröfver,
Ger du säkert hvad mitt lif behöfver.
