Diktad och komponerad 1900 av Frykman. Utgiven 1901 av Andrew L. Skoogs sångsamling Ancora 1901.
1.
Uti nödens timma
Blicka upp min vän,
Sorgen som en dimma
Skingras skall igen.
|:Han som allting känner,
Vet hur smärtan bränner,
Ty för sina vänner
Själf han burit den:| 2.
Skulle du begära
Bättre lott än han,
Som var van vid ära
Men blef smärtors man!
|:Nej, tag del i striden,
Denna lilla tiden,
Eljest himlafriden
Du ej dela kan.:|
3.
Natten ju försvinner,
Huru dyster än.
Snart ånyo brinner
Morgonrodnaden.
|:Stort var Jobs elände,
Men den hand som sände
Pröfningen, och vände
Bladet om igen.:|
4.
Samma nådens regel
Gäller än idag.
Uti nödens degel
Skall med Guds behag
|:Tron likt guldet renas,
Nådabarnen enas,
Det är hvad som menas
Med de hårda slag.:|
5.
Tystne då din klagan,
Herren gör dig godt.
Det är nåd i agan,
Stilla, stilla blott
|:Under modersvingen,
Där i syskonringen
Sällhet störd af ingen,
Blir din arfvelott.:|
6.
Uti nödens timma
Blicka upp min vän,
Hoppets stjärnor glimma
Klart på fästet än.
|:Snart en morgon randas,
Då vår frid ej blandas,
Glädje blott vi andas
Uti himmelen:|
