Vår Gud är oss en väldig borg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Vår Gud är oss en väldig borg
av Martin Luther
Översättning av Ein' feste Burg ist unser Gott (1529) utförd av Olaus Petri (1536). Med i Göteborgspsalmboken 1650 på s. 87 och i 1695 års psalmbok som nr 56. Bearbetning utfördes 1816 av Per Adolf Sondén och Johan Olof Wallin. Nr 11 i Lilla Psalmisten 1909 under rubriken "Guds makt och kärlek". Nr 124 1937 års psalmbok och Psalmer för bruk vid krigsmakten 1961. Texten bygger på Psaltaren 46. På Wikipedia finns en artikel om Vår Gud är oss en väldig borg..


Versionen i Swenske Songer eller wisor 1536 (på 13:e uppslaget)[redigera]

1.
WOr gud är oss een weldigh borg /
han är wor sköld och weria /
han hielper oss aff nödh och sorg /
som oss wil her besneria /
wor fiende besk /
är oss så hesk /
på mact och list /
haffuer han ey brist/
på iorden är ey hans lijke

2.
Wor eghen mact war her förswag /
thet moste wij sielffue röna /
ty gick for oss til thetta slagh /
Christus then kempen sköne /
herren zebaoth /
bewijste oss gott /
then kempen godh /
som gaff oss modh /
han wan seegher och äro.

3.
Wore oss än hela werlden gram /
och wille j grund nidh kasta /
ther vpsååt scal doch ey gå fram /
ee huru hon sich kan hasta /
hennes forman /
göre hwad han kan /
hans skadelig act /
får doch ey mact /
han haffuer sin dom alt funnit

4.
The moste låta oss med fridh /
ee hwad the siunga eller springa /
ty gudz son är kommen her nidh /
och skyler oss vnder sin winga /
röffua the oss ifrå /
wor gorz lijff ock så /
haffue sich thet bortt /
the winna ey stort /
gudz rike wij wel behalle.

Versionen i 1695 års psalmbok nr 56[redigera]

1.
Wår Gudh är oß en wäldig borg,
Han är wår sköld och wärja:
Han hielper oß af nödh och sorg,
Som oß wil här besnäria.
Wår fiende bätsk är oß så hätsk;
På macht eller list hafwer han ej brist
På jorden är icke hans like.

2.
Wår egen macht war här förswag,
Thet måste wij sielfwe röna:
Ty gick för oß till thetta slagh
Christus, then kämpen skiöna.
HErren Zebaoth bewiste oß godt:
Then kämpen godh, som gaf oß modh,
Han wann seger och ähro.

3.
Wore oß än hela werlden gram,
Och wille i grund nidkasta:
Theß vpsåt skal doch eij gåå fram,
Ehuru hon sigh kan hasta.
Hennes förman giöre hwad han kan:
Hans skadeliga acht får doch eij macht:
Han hafwer sin doom alt funnit.

4.
The måste låta oß medh frijd,
Ehwad the siunga eller springa:
Ty Gudz Son är kommen här nidh,
Och skyler oß vnder sina wingar.
Röfwa the osz ifrå wårt godz, lijf också;
Hafwe sigh thet bort, the winna icke stoort,
Gudz Rike wij wäl behålle.

I Andeliga Sånger och Werser 1806 nr 622 (endast denna vers publicerad i denna psalmbok)[redigera]

Wår egen styrka ej förslår,
Med den är alt förlorat,
I strid för oß den hjelten går,
Som Gud har sjelf utkorat;
Frågas: hwem är den?
JEsus, Frälsaren, Gud Zebaoth är han,
Och eljest ingen an',
Han måste segren winna.

Versionen (nr 56) i 1814 års Förslag till kyrkosånger, av den Kungliga Psalm-Komitén[redigera]

1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
En tillflykt alla stunder,
Vår Gud med oss, i all vår sorg,
Gör stora ting och under.
Hans ord står fast,
Om klippan brast,
Och jorden skalf,
Och himlens hvalf
Spred lågor, skräck och dunder.

2.
Som skördemannens brända land
Af regnets milda flöden,
Så hugnas ock af Herrans hand
Hans folk med hjelp i nöden.
Vår Gud är stor!
Bland oss han bor,
Till oss han ser
Med godhet ner
Och leder våra öden.

3.
När Herren öfver jordens rund
Sin vredes thordön sänder,
Då skakas jorden på sin grund,
Då bäfva folk och länder.
Men vi se opp
Med tro och hopp:
Med oss är Gud,
All verldens Gud
Bär oss på sina händer.

4.
Nu Herren, efter fasans tid,
Till oss sitt anlet vänder,
Och skänker glädje, bröd och frid,
Åt tryckta folk och länder;
Då höjs vår röst
Till Gud, vår tröst:
Med oss är Gud,
All verldens Gud
Bär oss på sina händer.

Versionen i 1819 års psalmbok, som i huvudsak helt överensstämmer med 1937 års psalmbok. Nr 124 i bägge dessa psalmböcker. I Svensk söndagsskolsångbok 1908 nr 190 under rubriken Guds barns trygghet.[redigera]

1.
Vår Gud är oss en väldig borg,
Han är vårt vapen trygga;
På Honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi vilje bygga.
Mörkrets furste stiger ned,
hotande och vred;
Han rustar sig förvisst
med våld och argan list:
likväl vi oss ej frukte.

2.
Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdde;
Men med oss står den rätte Man,
vi stå, av Honom stödde.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är.
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.

3.
Och vore världen än så stor
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
platt intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd,
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår,
oss skada ej förmår:
Ett ord kan honom fälla.

4.
Guds ord och löfte skall bestå;
vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord vi gå,
till strid och glade äre.
Äre alltid väl till mods,
fast vi våga gods
och ära, liv och allt:
Ske blott som Gud befallt!
Guds rike vi behålle.