Vid Skilsmässan från Norge

Från Wikisource, det fria biblioteket.
 
Hoppa till: navigering, sök
Vid Skilsmässan från Norge
(Index)


[ 1 ]

Vid
Skilsmässan från Norge

den 13. September 1818.

Af
Sveriges Rikes Ständers Deputerade.


[ 2 ]Sveriges Rikes Ständers Deputerade, efter att hafva fullgjort det, dem uppdragna, ärofulla och tillfredsställande förtroende, att bivista Hans Majt. Konungens höga Kröning i Norge, återvända till sina hemvist med de gladaste minnen af dessa, ibland Brödra-folket tillbragta, oförgätliga dagar. Vitnen af den varma kärlek och vördnad, som hela Norska Nationen med sina Svenska bröder delar, för vår store Konung och Hans hoppgifvande Son, blifver det för oss alla en lika kär, som helig pligt, att för hemmavarande landsmän utbreda denna glädjefulla tidning, såsom en borgen för kommande tiders välfärd och lugn. Vid det öpna förtroende, den förekommande gästfrihet, den broderliga välvilja och vänskap, som öfver hela Norge oss mött, ibland alla medborgare-klasser, i dalar och fjäll, i städer och på land, hafva vi funnit oss, icke ibland främmande, utan ibland egna landsmän, ibland kända och trofasta vänner. Vi sakna ord att rätt uttrycka vår erkänsla; men våra hjertan skola beständigt förvara den, och vi skola aldrig glömma att för Sveriges innevånare tolka, huru de blifvit förenade med värdiga vänner och bröder. Vi resa hem, upplifvade af glada minnen, och befästade i den säkra öfvertygelsen, att den ädle Fursten, som knutit förenings-bandet mellan Scandinaviens begge brödra-folk, [ 3 ]skall snart se sitt verk fullbordadt och sin afsigt vunnen, Norges och Sverges sjelfständighet och ära, Norrmäns och Svenskars förening och lycksalighet.

I denna allmänna tacksägelse inneslute vi en särskilt till Tronhjems aktningsvärda innevånare, för deras mot oss alla bevisade välvilja. Vi hafva här förvärfvat oss vänner, hvilkas namn, i alla tider, skola blifva för våra hjertan aktade och kära. Hvarken tid eller förmåga skulle tillåta oss betyga vår tacksamhet, som vi borde och ville. Vi bedje, att på detta ofullkomliga sätt få förklara våra tänkesätt, och säga vårt sista Farväl. Må det urgamla Tronhjem, med sin återupprättade fordna ära, äfven länge behålla sitt flor och sin inflytelse på Norges väl: och må dess innevånare njuta den allmänna och enskilta lycksalighet, deras dygder förtjena. Dessa äro önskningarne af tacksamma, uppriktiga vänner.

Sent stunde den dag, då Norges och Sverges Deputerade här åter förnya detta högtidliga möte! Blifve imedlertid Scandinavernas enhälliga bemödande, från Öster till Wäster, att skingra alla moln kring deras uppklarnande polstjerna, att med förenade krafter befrämja den store Fridstiftarens afsigter, och förenas till ett enda manligt, sjelfständigt och lyckligt folk!

Tronhjem, den 13de September 1818.