Från Wikisource, det fria biblioteket.
Äktenskapet.
Hwarför så, min gumma, brumma
Natt och dag uti wårt bo?
Hwarför träta? — icke äta,
Lefwa, dö i fred och ro?
Då den första gången mången
Trohetsed från läppen flöt;
Ack! Hur jag då trodde, bodde
Ewig kärlek i ditt sköt;
Trodde i de stunder, under
Första månadernas smek,
Äktenskapet wara bara
Helt och hållet fröjd och lek.
Ack! Jag mig bedragit, slagit
Har den arma läran in:
”Flickans ed som brinner, swinner
Flygtig snart med wårens wind.”
― ― dt.
