Ändå något olyckligare
|
| Diktad 1787. |
En man, som hade inga skor,
Uti sin nöd och harm på ödets delning svor.
»Kan någon,» sade han, »väl mera uslig vara?»
'Ack jo!' en krympling hördes svara.
'Tänk — när din skolöshet så litet du fördrar,
Hvad skall jag säga då, som inga fötter har!'