1.
Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glömmer du alldeles bort vad du har?
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap,
ännu han lever, densamme han var! 2.
Stanna och vakna! Tänk vad du äger,
ej i dig själv, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
ej i dig själv, men i honom du är. 3.
Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl:
Kristus har köpt dig,
tvagit och döpt dig,
bär och bevarar ock ännu din själ. 4.
Mitt under syndens dagliga plåga,
dock du en evig rättfärdighet har.
Kristus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar! 5.
Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din broder som dog,
trofaste Anden
ännu vid handen
ständigt dig leder, är detta ej nog? 6.
O vilka under helgonen äro!
Äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro i borgen, men sällan ha lugnt. 7.
Vandra i tron och se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter,
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga all tid. 8.
Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta!
Glöm icke alldeles bort vad du har.
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.
