Visan som också brukar kallas "Barndomsminnen" publicerades 1892 i Göteborgs Handels-tidning varifrån nedanstående text är hämtad. Även publicerad av Lennart Kjellgren i Visor från farfars tid, LT pocket, 1973. På Wikipedia finns en artikel om Ännu vid framskridna levnadsår.
1.
Ännu vid framskridna levnadsår,
ja levnadsår, ja levnadsår,
min barndomstid för mitt minne står
i all sin oskuld så trogen.
Vad det var roligt i unga dar
då jag var hemma hos mor och far,
då jag var hemma hos mor och far
i låga hyddan i skogen.
2.
Jag sprang i backar bland stock och sten,
bland stock och sten, bland stock och sten,
med bara fötter och nakna ben
och utan jacka och luva.
Och blev jag hungrig som hända plär
så tog jag för mig en handfull bär,
så tog jag för mig en handfull bär
från skogens närmaste tuva.
3.
Vad jag i vändningen då var rapp,
jag då var rapp, jag då var rapp,
med lilla vesslan jag sprang i kapp
tills klipskt hon stängde sig inne.
Och lilla ekorren vig och lätt
fick allt som ofta ta till reträtt,
fick allt som ofta ta till reträtt,
till furans översta pinne.
4.
Och om jag tröttnade vid att gå,
ja vid att gå, ja vid att gå,
skar jag mig käppar att rida på,
små hästar ystra och friska.
så red jag hän över skog och mark,
med lätta tyglar av bast och bark,
med lätta tyglar av bast och bark,
och liten ungbjörk till piska.
5.
Och halva dagar jag låg på knä,
jag låg på knä, jag låg på knä
och byggde båtar av bark och trä
vid dammens grönskande stränder.
Och mina laster av sten och sand,
jag sände över till fjärran land,
jag sände över till fjärran land
för tusen kronor i sänder.
6.
Man är så händig, då man är barn,
då man är barn, då man är barn.
Jag byggde såg och jag byggde kvarn
vid lilla bäcken den svala.
Miljoner plankor det skar min såg
och tusen tunnor av korn och råg,
och tusen tunnor av korn och råg
min lilla kvarn kunde mala.
7.
Jag byggde lagård, jag byggde stall,
jag byggde stall, jag byggde stall
av ris och kvistar av gran och tall
två bryggor stolta och rara
Av granens kottar ifrån i fjol
fick stallet hästar och lagårn kor,
fick stallet hästar och lagårn kor
och rik jag tyckte mig vara.
8.
Väl var den enkel min barndomstid,
min barndomstid, min barndomstid,
men dock vart minne som knyts därvid
jag skall för livet bli trogen.
Jag ska ej glömma de sälla dar,
då jag var hemma hos mor och far,
då jag var hemma hos mor och far
i låga hyddan i skogen.
