Från Wikisource, det fria biblioteket.
Stjernor blicka
Ned från luftens tjäll:
Herden smyger till sin Flicka,
Bäfvande och säll.
Svarta skyar
Månens lampa släckt.
Natten öfver fält och byar
Tunga vingar sträckt.
Blixtar korsa
Himlens mörka sky.
Våldsamt regnets skurar forssa,
Storm och åskor gny.
Skogen böjer
Trötta kronor ned.
Böljan sig mot stranden höjer,
Hotande och vred.
Herden hvilar
Roligt hos sin Brud.
Ej förskräckt af stormens ilar,
Ej af åskans ljud.
Väder! bjuden
All er fasa opp!
Lugn och rolig kröner Bruden
Herdens blyga hopp.
Kyssar bytas,
Hviskningar och namn.
Nöjets blyga rosor brytas
Tyst i nattens famn.
Inget öra
Ha de älskande,
Ingen syn att åskan höra
Eller blixten se.
Fåfängt fölle
Himlahvalfvet ned.
Fångne dem i döden hölle
Nöjets rosenked.
