Ursprungligen publicerad i Morgonbris julnummer 1913. På Wikipedia finns en artikel om Elsa Collin.
Åter jul och åter hemma.
Nejd i dimma, barndomsnejd!
Fruktad, älskad stiger du
fram ur töckenslöjor som
fordom, när jag än var barn
och vaknade vid brasans prassel
i den tysta morgontimman,
medan fönstret tinade.
Bodde uti hjärtats gömslen
ännu nattens milda ro?
Dröjde uti själen ännu
drömmens ljusa röster kvar?
Eller var mitt öra lyhört
som i sära ögonblick?
Djupt ur djupet, högt ur höjden
hörde jag ett hjärta slå,
famnande all världens oro,
givande all världen ro.
Och mitt eget stackars hjärta
slog så svagt i takt med hjärtat
ifrån världens innersta.
Öppnades en dörr helt sakta,
strömmade emot mig värme
ljus och doft av nybakt bröd,
hörde jag en vänlig stämma:
»Kära barn, en fridfull jul!»
....... Åter jul och åter hemma.
Stilla dalar, över nejden,
över Sundets dunkla vatten
töckenslöjors rikedom.
Och likt ögon stugors fönster
blinka i den tysta natten
som de fyrar, vilka lysa
skepparn leden över djupet
till en lugn och åtrådd hamn.
Helig natten! Helig natten!
Djupt ur djupet, högt ur höjden
bultar världens stora hjärta,
mänsklighetens snabba puls.
