Öfversigt af Finlands statsarkivs uppkomst, tillvext och närvarande organisation (1883)

Källa: Reinhold Hausen: Öfversigt af Finlands statarkivs uppkomst, tillvext och närvarande organisation. Helsingfors 1883.

Förord.

På en tid då historieforskningen på det fosterländska området visar allt större lifaktighet kan det ej vara likgiltigt för allmänheten, och allra minst för forskaren, att lära känna tillkomsten och utvecklingen af det verk som inom sig rymmer de rikaste källorna till belysandet af fäderneslandets häfder. I efterföljande öfversigt har jag derför till ett helt försökt sammanställa alla de uppgifter jag om Statsarkivet, ända från dess första uppkomst, kunnat anträffa uti samtida officiela handlingar. De källor jag härvid anlitat äro följande: Kejserliga Regeringskonseljens äfvensom Senatens prototokoll och missivböcker; ett i Statsarkivet förvaradt digert band handlingar rörande 1810 års till Sverige öfversända kommission; hofrättsrådet O. Langensteins på samma ställe förvarade brefkonceptbok; ett från härvarande Generalguvernörskansli mig benäget utlånadt band med titel; Дѣло объ отправленіи въ Стокгольмъ коммиссіи для полученія всѣхъ актовъ до Финляндіи относящихся (1810, n:o 20); vidare d:r Grönblads i Statsarkivet befintliga brefkonceptbok rörande hans befattning vid arkivet; Statsarkivets till Senaten insända skrifvelser; samt slutligen mundtliga upplysningar af f. d. statsarkivarien d:r Bomansson.

Helsingfors i april 1883.

R. H.

Öfversigt av Finlands statarkivs uppkomst, tillvext och närvarande organisation

På samma gång det Fredrikshamnska fredsfördraget 1809 för alltid afskilde Finland från dess sekellånga förening med Sverige inrymde det åt vårt land rättigheten att från de svenska arkiven och kollegierna utbekomma alla de handlingar, såväl offentliga som enskilda, hvilka i någon mån berörde Finland. Den 12 artikeln i åberopade traktat hade nämligen följande lydelse:

Alla egohandlingar, arkiv och andra så allmänna som enskildta dokument, planer och kartor öfver fästningar, städer och orter, som till följd af närvarande traktat tillfallit Hans Majestät Kejsaren af Ryssland, de kartor och handlingar härunder inbegripne som kunna finnas i landtmäterikontoret, skola blifva noga till Hans Kejserliga Majestät öfverlemnade inom en tid af sex månader, eller, om sådant sig ej göra låter, sist inom ett års förlopp.

Michael Barclay de Tolly, som också var generalguvernör i Finland, tog initiativ till överföringen av arkiven om Finland från Sverige till det nya storfurstendömet. Illustration.

Första steget till förverkligandet af innehållet i denna artikel tog Finlands dåvarande generalguvernör, general en chef Barclay de Tolly genom en skrifvelse han den 13 december ^[1] 1809 lät tillställa Kejserliga finska Regeringskonseljens hvartdera departement, och hvari han anhöll, att „som det tilläfventyrs vore ange läget att ifrån arkiven i Stockholm återfordra åtskilliga Finland tillhörande kartor, dokument och handlingar, hvilka endera kunde tjena till nödiga upplysningar i publika verk eller hvarunder enskilda personers rätt och fördel kan bero“, Konseljen skulle meddela honom såväl eget som vederbörandes deröfver infordrade utlåtande, på det han „måtte komma i tillfälle att om dessa handlingars hitförskaffande ju förr dess hellre låta besörja.“

Några dagar derefter förfrågade sig derjämte Barclay de Tolly hos rikskansleren, grefve Rumjantsov, huru den diplomatiska skriftvexlingen härvidlag skulle försiggå; om det vore honom tillåtet att beträffande denna sak träda i direkt förbindelse med ryske ministern i Stockholm, ingeniörgeneralen van Suchtelen. Rumjantsovs den 11 januari 1810 härå afgifna svar öfverlät hela sakens bedrifvande åt generalguvernören.

Konseljen hade emellertid till behandling upptagit det af generalguvernören densamma förelagda ärendet. Till samtliga landshöfdingar i landet utfärdades den 12 januari ett cirkulär att fordersammast inkomma ej allenast med uppgift å de kartor och handlingar som vore nödvändiga att infordra jämte förteckningar öfver de mål, hvilka från de dem i nåder anförtrodda länen genom besvär eller på annat sätt till kollegierna i Sverige inkommit och ännu berodde på vederbörlig åtgärd, utan ock med underdånigt utlåtande uti det som till vinnande af sjelfva hufvudändamålet och verkställigheten deraf kunde tjena till upplysning.

Ett påbud af ungefär enahanda innehåll utfärda des samma dag till de ecklesiastika konsistorierna i landet.

Sedan svar härå delvis^[2] hunnit inkomma förevar frågan åter i Konseljens plenum den 7 april, då generalguvernören, numera baron Steinheil, erinrade hurusom någon verkställighet af 12 artikeln i 1809 års fredsslut ännu icke följt, hvarför han nu „fann nödigt att ett lämpligt antal dertill inom landet skicklige män, försedde med behörig fullmakt och instruktion, skulle affärdas till Stockholm, att i arkiven derstädes emottaga alla ifrågavarande handlingar och dem hitbringa". Efter öfverläggning härom beslöt Konsel-jen „att i detta mål utse och hos Hans Kejserliga Majestät föreslå en tjenlig person, hvilken såsom chef komme att jämte en vid justitie- och tvenne vid kammarverket engagerade tjenstemän samt en landtmätare (hvilka fyra sistnämda personer Konseljen längre fram skulle särskildt utvälja) i omförmälta värf till Stockholm öfverresa".

Valet af denne chef försiggick i plenum den 10 april, hvarvid generalguvernören baron Steinheil på förhand yttrade, „att en öfverstlöjtnant von Fieandt^[3] genom åtskilliga af honom författade situationskartor gjort sig känd, samt att han, som troligen egde en närmare kännedom om militiekarteverket i Finland, således bäst visste att äfven slika kartor utbegära“. — Vid härefter anstäldt val förenade sig likväl alla ledamöter, så när som på en, hvilken ifrigt talade för bemälde Fieandt, om referenten ldmans förslag af f. d. politieborgmästaren i Åbo, lagman Clas Johan Sacklén^[4] I enlighet härmed blef denne således hos Hans Majestät af Konseljen föreslagen att ställas i spetsen för den beslutna kommissionen, hvaremot Konseljen „beträffande de kartors och handlingars utbekommande hvilka i militäriskt hänseende ifrån Sverige kunna äskas" anhöll att Hans Majestät derom sjelf i nåder täcktes förordna.

I sitt till denna Konseljens skrifvelse fogade betänkande af den 29 april föreslog generalguvernören, att ifrågavarande militära kartors och handlingars emottagande skulle anförtros åt oftabemälde Fieandt. — Hans Maj:ts den 6 juni genom rikssekreteraren Speranski afgifna svar biföll i alla delar såväl Konseljens som generalguvernörens gjorda framställningar.

Sedan detta svar den 18 i samma månad blifvit Konseljens ledamöter delgifvet, blefvo vid samma tillfälle kommitténs öfriga fyra medlemmar utsedda; och valdes härtill assessorn i Wasa Hofrätt Olof Langenstein, kamreraren vid Regeringskonseljens Kammar Expedition Gustaf Nordensvan, kronofogden i Wirmo härad Erik Johan Backmansson samt förste länelandtmätaren, direktor Johan Tillberg. Derjämte uppgjordes instruktion för kommittén och utfärdades förordnande för enhvar af dess medlemmar.

Öfverstlöjtnant von Fieandt deremot, som skulle arbeta vid sidan af kommissionen och liksom denna i Stockholm stå under ministern, general van Suchtelens „omedelbara befallning", fick sitt förordnande utgifvet först några dagar senare, eller den 22.

För uppfyllandet af det honom anförtrodda uppdraget reste sig emellertid ett hinder, som hvarken han sjelf eller vederbörande i tid kommit att besinna. Fieandt hade nämligen ännu icke erhållit afsked från sin beställning som generaladjutant af flygeln i svensk tjenst, och kunde sålodes näppeligen i sådan egenskap uppträda som den finska styrelsens ombud. Om undanrödjandet af detta hinder anhöll väl generalguvernören att general van Suchtelen skulle draga skyndsam försorg; men ehuruväl denne gjorde hvad han i saken kunde, drog det likväl ut med afskedets beviljande ända till hösten, då de militära handlingarna från Sverige redan hunnit öfverkomma. Von Fieandts påkallade verksamhet blef till följd deraf inskränkt till att i Åbo endast revidera och ordna desamma.^[5]

Emellertid hade samtlige kommitterade, så när som på assessor Langenstein, den 26 juni afrest från Åbo. Den 29 anlände de till Stockholm, der de följande dagen instälde sig hos general van Suchtelen, som i förväg genom baron Steinheil blifvit underrättad om kommissionens afsändande och uppdrag. Ministern behagade härvid försäkra densamma om sitt kraftiga understöd, ett löfte som de kommitterade tid efter annan af omständigheterna funno sig föranlåtne att anlita.

Den 9 juli ingåfvo de kommitterade (med undantag af Langenstein, som först den 14 inträffade i Stockholm) till van Suchtelen en officielf anhållan, det behagade Hans Excellens vidtaga åtgärd hvarigenom embets- och tjenstemän vid samtliga i Stockholm befintliga kollegier och öfriga publika verk måtte få nödiga ordres att till de kommitterade utleverera alla arkiv, dokument och kartor, som i någon mån anginge Finland. Ehuru ministern skyndade att tillmötesgå denna de kommitterades anhållan, blef han först den sista juli i tillfälle meddela dem Kongl. Majestäts härå afgifna svar, i hvilket Konungen anbefalte dess Kammarkollegium och det derunder lydande Landtmäterikontoret att till de kommitterade utlemna de i fredsslutet afsedda handlingarna och kartorna. Kommissionens chef, lagman Sacklén, jämte direktor Tillberg infunno sig då omedelbarligen i Landtmäterikontoret, der den senare begynte genomgå registren samt mottaga kartorna och inpacka dem i dertill bestälda lårar. Till Kammarkollegii arkiv jämte Kollegiets 3:dje eller finska Provinskontor fingo demot de kommitterade, efter flere omgångar, tillträde först den 17 augusti, då kamrer Nordensvan och kronofogden Backmansson begynte der enligt förteckning mottaga „äldre och senare årens jorde-, lands- och verifikationsböcker, jordransakningar, afkortningsböcker och diverse redogörelser“ räknade från år 1531 till och med år 1809, ibland hvilka handlingar dock större och mindre defekter anträffades, vållade genom tvenne i kollegiet timade eldsvådor.

Kammarkollegiets byggnad i Stockholm. Illustration.

Dessa de kommitterades arbeten slutfördes i Kammarkollegii arkiv den 25, i finska Provinskontoret den 27 och i Landtmäterikontoret den 28 augusti. Dessutom fingo de kommitterade sig öfverlåtet Åbo Akademie-kanslers arkiv, samt ifrån Kongl. Justitierevisionen akter uti sådana oafgjorda mål, för hvilka personer höllos fängslige. Bland de i Kammarkollegiet mottagna handlingarna saknades emellertid en mängd sådana, som de kommitterade fått sig särskildt uppdraget att utfordra, såsom faststälda och upphäfna skattläggningar samt andra, dels afgjorda dels oafgjorda, mål och akter, militie-indelnings och roteringsverk äfvensom alla de Finland rörande handlingar som i Bytes- och Reduktions- samt Aktuarie- och Advokatsfiskalskontoren förvarades jämte alla de publika papper som angingo den med Finland förenade delen af Vesterbotten.

Då alla dessa akter vägrades till utlemning förrän Kammarkollegiet af Konungen inhemtat närmare befallning, så inlemnade de kommitterade den 29 augusti till general van Suchtelen ett memorial om „alla dessa defekter och de vid levereringen uppkastade hinder", samt anhöllo det Hans Excellens behagade utverka skyndsam befallning till Kammarkollegiet om utlemning af ifrågavarande handlingar, äfvensom att åtskilliga andra publika verk skulle erinras om fullgörandet af hvad Konungens i grund af fredstraktaten allaredan den 6 november förlidet år i slikt afseende dem meddelta nådiga befallning föreskrifvit.

Samma dag inrapporterade de kommitterade likaledes till Regeringskonseljen om förloppet af sitt värf samt anhöllo att ett fartyg med det görligaste första måtte till Stockholm öfversändas för att inlasta och öfverföra de af kommitterade redan mottagna handlingarna. Och då en längre tid syntes åtgå „till afgörandet af det missförstånd vederbörande kollegier fattat angående fullgörandet af 12 artikeln i fredstraktaten, emedan större delen icke ens varit betänkt på några handlingars aflemnande, än mindre deras urskiljande och förtecknande“, så hemstälde de kommitterade tillika till Konseljens bepröfvande om icke, till undvikande af den dyra kostnad kommitterades underhåll för statsverket medförde, dem kunde tilllåtas att i slutet af påföljande september månad, inom hvilken tid kommitterade hoppades att det begärda fartyget hunne till Stockholm anlända och der intaga sin last, på någon tid till hemorten öfverkomma, och derifrån sedan till Stockholm återresa så skyndsamt och så många det syntes Konseljen nödigt.

Denna de kommitterades skrifvelse föredrogs i Konseljen den 5 september, hvarvid ordföranden, generalguvernören baron Steinheil lofvade draga försorg om affärdandet af det af kommitterade äskade fartyget. Hvad deras anhållan om hemresa beträffade så bifölls äfven denna sedan generalguvernören den 25 september delgifvit Konseljen general van Suchtelens utlåtande, dat. 18 september, det han icke ansåg något hinder deremot förefinnas.

De kommitterade hade emellertid i följd af van Suchtelens gjorda föreställningar fått sig en del af de anmälda saknade handlingarna utlemnade. Dessa blefvo liksom föregående inpackade i stora lårar, hvarefter samtliga lårar, till antalet 83, nedkördes till det från Finland öfversända kronofartyget (briggen n:o 49, kommenderad af midschipsman Jurjew). Efter skedd inlastning lättade fartyget ankar den 26 oktober och ankom några dagar derefter lyckligt till Åbo.

Med fartyget medföljde alla de kommitterade med undantag af assessor Langenstein, hvilken på de kommitterades den 16 oktoder hos general van Suchtelen gjorda framställning fick befallning att qvarstanna i Stockholm emedan ännu åtskilliga handlingar icke blifvit från de svenska kollegierna utlemnade.

Man hade väntat att inga synnerliga svårigheter vidare skulle göras för dessas snara utfående. Så vardt dock ej fallet. Langenstein blef tvungen att qvardröja i Stockholm ännu halftannat år innan han lyckades få de vigtigaste af de resterande handlingarna sig utlevererade, och detta ej utan täta påminnelser och föreställningar såväl från ryske ministerns som sin egen sida.^[6]

De verk som härvid förmåddes till utleverering voro Kongl. Seraphimer ordens gillet, Bergskollegium, Förvaltningen af sjöärendena, Krigskollegium, Justitierevisionen, Kammarexpeditionen, Kammarkollegium, Kongl. Kanslirätten, Svea Hofrätt, Kommerskollegium, Öfverintendents embetet för allmänna byggnaderna, Statskontoret, Direktionen för generaltullarrendet samt Generallandtmäterikontoret.

Från Kongl. Riksarkivet erhöll Finland endast trenne kartor med åtföljande handlingar i ett par storskiftesmål.

Större delen af dessa handlingar öfversändes inpackad i fem lårar till Åbo midsommartiden 1811^[7]; resten tog Langenstein sjelf med sig då han de första dagarne af juni följande år återvände till hemlandet. Och härmed afstannade för denna gång all vidare utleverering.^[8]

Den hufvudsakliga leveransen hade, såsom redan är nämndt, med flertalet af kommissionens ledamöter öfverkommit till Åbo i slutet af oktober 1810. Den 3 november inlemnade desse kommitterade till Konseljen sin slutrapport deruti de redogjorde för senare delen af sin verksamhet. De anhöllo derjämte om öfverseende med de brister som härvid möjligen kunde tillvitas dem. „Ärendets grannlaga beskaffenhet och inträffade händelser" hade nekat kommitterade att till pricka fullgöra sitt värf.^[9]

Akademihuset i Åbo före stadsbranden 1827. Illustration.

Redan härförinnan hade i Konseljen frågan förekommit hvar de från Sverige utlemnade handlingarna skulle uppställas. Då de i konseljhuset varande arkivrummen härför icke erbjöd tillräckligt utrymme, öfverläts åt chefen för Konseljens Ekonomie Departement, Kansli Expedition, friherre C. E. Mannerheim att låta efterhöra hvarest nödiga rum annorstädes, såsom i akademiehuset, domkyrkans hvalf, eller annat dylikt ställe, kunde till detta behof erhållas. På Mannerheims förslag beslöt man sig sedan för tvenne i akademiehuset belägna rum, det ena 18, det andra 24 alnar i qvadrat, hvilka Konsistorium ansåg Akademien mot en årlig hyra af 200 rubel silfver kunna undvara. Sedan nödiga hyllor hunnit anskaffas blefvo samtliga handlingar, så när som på kanslersarkivet, hvilket öfverlemnades åt Akademiens d. v. prokansler, biskop Tengström, här uppstälda af kommitterade Nordensvan, Backmansson och Tillberg.^[10]

I och för vården af arkivet hade Konseljen samtidigt, den 7 november, beslutit en „extra vaktmästares” anställande vid detsamma; och skulle arkivet stå under allmänna referendariesekreterarens tillsyn.

Nödvändigheten af en för arkivet särskildt anstäld tjensteman gjorde sig dock inom kort gällande. Den 30 juli 1816 anmälde den numera med förändrad benämning af Kejserlig Senat för Finland uppkallade Regeringskonseljen hos Hans Majestät „behofvet af en person som borde iordningställa samt upprätta och hålla behörige inventarii- och utlåningsregister öfver alla uti „Finlands allmänna arkiv" förvarade, såväl ifrån kollegierna i Sverige hithemtade som ifrån Senatens Registrators kontor till samma arkiv aflevererade handlingar, räkenskaper och akter uti afgjorda mål, hvilka jämte länens jordeböcker, enär de vid förefallande händelser behöfvas, icke utan svårighet och tidspillan kunna igenfinnas, då någon tjensteman vid arkivet icke är att, tillgå, som derom kan upplysa och i öfrigt vårda landets vigtigaste handlingar i de för dem bestämda förvaringsrum“; och föreslog Senaten derför „att en arkivarie tillsvidare och så länge Senaten funne behofvet af en sådan tjensteman nödigt, finge på extra stat antagas med åtnjutande af ett årligt arvode af 500 rubel silfver". — Hans Majestät behagade genom nådigt reskript af den 25/13 november härtill lemna sitt bifall. Den 17 december anslogs tjensten första gången ledig till ansökning, och den 29 januari 1817 erhöll kopisten vid Senatens Prokuratorsexpedition, Johan Henrik Calonius,^[11] förordnande att vara „arkivarie i Kejserliga Senatens allmänna arkiv".

Året 1819 medförde Kejserliga Senatens, liksom äfven dess arkivs öfverflyttning till den nya hufvudstaden Helsingfors. I början af året hade samtliga arkivets handlingar blifvit inlagda i 100 stora trälårar till hvilkas transport landshöfdingen i Åbo blifvit anmodad att låta till den 15 mars uppbåda 100 hästar och slädar. Transporten skedde under tillsyn af vederbörande kronobetjening samt under betäckning af en kommendering kosacker. Den 19 i samma månad anlände arkivet till Helsingfors. Arkivarien Calonius hade till dess provisionela uppbevarande fått sig anvisade trenne stenmagasin i rådman Etholens gård.^[12] Men då denna lokal vid framkomsten befanns „mycket fuktig och för öfrigt högst otjenlig" så fann sig arkivarien föranlåten att låta tillsvidare insätta de arkivet innehållande packlårarne uti tvenne för Kejserliga Senatens sessioner i samma gård upphyrda rum.^[13] Härifrån blofvo de dock kort derpå öfverflyttade uti ett i berörda gård varande stenhus om åtta rum.

Senatshuset vid östra kanten av Senatstorget i Helsingfors i mitten av 1800-talet. Illustration.

1822, den 27 september, skedde den högtidliga invigningen af det nya senatshuset,^[14] som likväl då ännu icke egde den utsträckning det intager i våra dagar.^[15] Förmodligen blef också arkivet vid denna tidpunkt inrymdt uti detsamma, ehuru ej derom finnes särskildt uppgifvet. Då det nämligen någon tid derefter omnämnes äro dess nyare handlingar uppstälda uti 5 rum i subbasements våningen af senatshusets åt vester belägna hufvudflygel,^[16] medan den dyrbaraste delen, eller det äldre arkivet, befinnes upplagdt — på vinden. Huru föga betänkt åtgärd denna senare var, skulle följderna snart utvisa. Samvetslösa personer, som på ett eller annat sätt vetat förskaffa sig tillåtelse till fritt begagnande af arkivets äldre handlingar, fingo nämligen nu ett oväntadt godt tillfälle att tillfredsställa ett brottsligt samlingsbegär. Icke nog med att arkivet nu under en följd af år på det mest oförsynta sätt blef beröfvadt tusentals dyrbara handlingar, äfven till de på de qvarlemnade räkenskaperna tryckta sigillen — ofta högst vigtiga och upp lysande i genealogiskt hänseende — sträckte man lystnad. Der icke saxen eller knifven fanns till hands att utskära sigillet ref man bort detsamma, dervid föga bekymrad om en del af handlingen fick åtfölja rofvet. Och att man såväl i ena som andra afseendet valde just det intressantaste och dyrbaraste faller af sig sjelft. — Det är med den djupaste harm forskaren i fosterlandets häfder än i dag varsnar spåren och luckorna efter denna skändliga plundring.

Under dylika förhållanden var det således hög tid då vice ordföranden i Senatens Ekonomie Dep., geheimerådet L. G. von Haartman 1843, den 20 december, anmälde „hurusom nödigt vore, att den till Kejserliga Senatens arkiv hörande betydliga samling af af äldre handlingar, hvilka för närvarande till större delen förvarades å vinden till senatshuset, borde genomgås, ordnas och registreras, innan handlingarna uppstäldes uti den lokal, som innan kort komme att för arkivets behof upplåtas". Då emellertid arkivarien i anseende till andra åligganden med detta uppdrag icke kunde belastas,^[17] så ansåg geheimerådet „det vara af vigt att detsamma anförtroddes åt någon litterart bildad person, som egde förmåga att urskilja och till fäderneslandets tjenst begagna hvad under arbetets fortgång tvifvelsutan skulle uti historiskt och statistiskt hänseende förekomma anmärkningsvärdt", och föreslog geheimerådet härtill docenten, doktor J. E. Grönblad. såsom en i förenämnda hänseende lämplig person.^[18]

Edvard Grönblad i en målning av A. von Becker från 1858. Illustration.

Till denna framställning fann Kejserliga Senaten godt att bifalla, och skulle Grönblad för sitt arbete årligen åtnjuta ett arvode af 300 rubel silfver.

Med början af år 1844 vidtog Grönblads verksamhet, och arbetade han först uti ett för detta ändamål i subbasementslokalen upplåtet rum, dit handlingarna från vinden så vidt utrymmet medgaf blefvo nedburna, och derefter, från och med våren och sommaren 1846, uti den lokal der arkivet sedan nämda tidpunkt varit och fortfarande är inrymdt, d. ä. norra hälften af senatshusets östra flygel med tillstötande tornbyggnad i norr.^[19] Det var egentligen den älsta delen af arkivet, eller handlingarna till och med år 1634, som blef föremål för Grönblads ordnande verksamhet. I enlighet med den ända till år 1635 bestående gamla slottsläneindelningen blefvo dessa handlingar af honom fördelade på nio stora afdelningar eller grupper, af hvilka åtta svarade mot hvar sitt slottslän, men den nionde omfattade handlingar af allmän natur, d. v. s. sådana, hvilka afsågo en hela landet eller någon större del af detsamma rörande förvaltningsgren. Inom hvarje afdelning blefvo sedan resp. handlingar uppstälda i kronologisk följd, med iakttagande dock af den ordning, att länets hufvudredovisning kom att stå till först bland de räkenskaper som inom afdelningen omfattades af samma år. De sålunda strängt ordnade handlingarna blefvo derefter folierade och försedda med hvar sin ordnings nummer, hvarefter hela samlingen blef inbunden i blå pappband,^[20] å hvilkas ryggar de i resp. band ingående räkenskapshäftenas ordningsnummer blef utsatt. Öfver det hela uppgjordes slutligen en katalog i tvenne exemplar, af hvilka det ena öfverlemnades till Senaten, men det andra stannade i arkivet.

Beträffande handlingarna och räkenskaperna från år 1635 till och med år 1807 (med hvilket år det s. k. äldre arkivet upphör), tog Grönblad med desamma ej vidare befattning än att han med iakttagande af tidsföljden uppstälde dem i grupper, i enlighet med den 1635 införda och delvis än bestående läneindelningen. Något så genomgripande ordningsarbete som det med handlingarna före 1635 kom ej här i fråga, emedan räkenskaperna här dels voro uppgjorda efter en mera centraliserande princip, dels, på få undantag när, voro inbundna i goda och starka pergaments-, läder- eller pappband. Ej heller blef, såsom ämnadt var, någon foliering och registrering af denna stora afdelning genom Grönblad verkstäld. Det är först under de senaste åren ett provisionelt register öfver densamma blifvit uppgjordt. En ordentlig katalogisering kan däremot svårligen utföras förr än handlingarna, som nu förvaras i den mörka och oeldbara gallerisalen, inflyttas i en för dylikt arbete lämpligare lokal.

Den 1 juli 1856 förklarade Grönblad i en till statsrådet af Björksten stäld rapport sitt arbete vid arkivet afslutadt. I elfva och ett halft år hade han handhaft detsamma, derunder dock ofta för längre tid afbruten af en sjuklighet, som icke långt derefter ändade hans lif. Att Grönblad på ett högst förtjenstfullt sätt verkstält det honom anförtrodda uppdraget, derom kan det råda blott en mening.

Ett vigtigt framsteg var nu visserligen gjordt inom arkivet, men dervid förblef det ock ännu några år framåt. Arkivet var som förr en Senatens uteslutande tillhörighet, och den stora allmänheten förblef fortfarande i okunnighet om de rika källor till belysandet af fosterlandets historia som inrymdes i det samma. Ett sådant förhållande var dock otvifvelaktigt det lyckligaste så länge det icke fanns en vid verket anstäld vetenskapligt bildad person, som kunnat, icke blott tillhandagå och leda forskare, utan äfven öfvervaka handlingarnas begagnande. Men äfven denna brist skulle inom kort blifva afhulpen.

Under det Grönblad var sysselsatt med arkivets ordnande hade han till sitt biträde antagit tvenne personer, magister K. A. Bomansson och löjtnant O. Wasastjerna, hvilka skulle foliera och i och för inbindning sammanställa de af Grönblad ordnade handlingarne. Med den största förvåning lärde Bomansson känna det oanadt rika material som här låg förborgadt, och allt fastare vexte hos honom härvid föresatsen att söka göra detsamma för allmänheten till-gängligt och sålunda i vidsträcktare mån fruktbringande. Inseende det oundgängliga behofvet af en vid arkivet formligen anstäld vetenskapsman sökte han efter Grönblads afgång genom privata framställningar, först hos dåvarande chefen för Finans-Expedition, geheimerådet L. G. von Haartman, sedan inför dennes efterträdare senator C. F. Langenskiöld, att få en amanuensplats vid arkivet inrättad, — dock utan någon framgång. Sviken i sin förhoppning vände han sig till professor Fredrik Cygnæus, med anhållan att denne hos vederbörande ville lägga sitt ord för saken, hvilket Cygnæus äfven gjorde. Samtidigt inlemnade Bomansson till d. v. generalguvernören grefve Berg en supplik deri han, framställande huru nödvändigt det vore att icke blott forskare, men äfven andra privata personer, som i någon tvistig sak sökte utredning, hade att vid arkivet tillgå någon person som vore med dess äldre handlingar förtrogen, och som kunde lemna de upplysningar som vore af behofvet påkallade, anhöll att en dylik befattning, om ock till en början utan lön, måtte vid arkivet inrättas.

Generalguvernören hänsköt, som man kunde vänta, saken till Senatens behandling, med den påföljd att Senaten den 20 december samma år, 1858, beslöt „att tillsvidare vid arkivet anställa en amanuens, hvars hufvudsakliga befattning blefve att fortsätta och fullända det förut påbörjade ordnandet jämte registreringen af de arkivet tillhöriga äldre handlingar samt att dessutom med nödiga upplysningar vederbörande tillhandagå". Jämte det Senaten härom underrättade generalguvernören öfverlemnade den åt Konsistorium academicum att i underdånighet inkomma med anmälan om hvilken af de yngre vetenskapsidkare vid universitetet, som tilläfventyrs vore hugade att åtaga sig ifrågavarande befattning, Konsistorium ansåge mest lämplig. Konsistorii den 20 januari 1859 afgifna ut låtande förordade Bomanssons antagande. Med afseende härå blef Bomansson den 31 derpå följande som e. o. amanuens vid arkivet anstäld; och skulle han härför i årligt arvode åtnjuta 200 rubel silfver.

Sedan Bomansson sålunda vunnit fäste i arkivet tillkännagaf han medels annons i tidningarna att arkivet numera vore tillgängligt för allmänheten, samt att han derstädes tillhandagick densamma med nödiga upplysningar. Det är från denna dag man kan räkna arkivets, så att säga, pånyttfödelse.

Då arkivarien Pehrman, efter erhållen utnämning till brefregistrator i Senatens Ekonomie Departement, 1862 frånträdde arkivet,^[21] inlemnade amanuensen Bomansson till Senatens bepröfvande en skrifvelse, deri han föreslog sådan förändring beträffande de vid Senatsarkivet anstälde tjenstemän, att den lediga arkivariebefattningen anförtroddes en litterärt bildad person,^[22] som, jämte det han skulle hafva inseendet öfver Senatens arkiv i sin helhet, egde ordna och registrera företrädesvis det så kallade äldre arkivets handlingar samt tillhandagå lärde forskare och allmänheten med alla de upplysningar dem amanuensen härintills meddelat, äfvensom att till bestridande af de åligganden vid det så kallade nyare arkivet, hvilka för närvarande tillhörde arkivarien, tillsattes en juridiskt bildad aktuarie.^[23]

Som Kejserliga Senaten icke omedelbart ville upptaga frågan till slutlig pröfning, så beslöts att arkivariebefattningen tillsvidare skulle anstå ledig, hvarvid Bomansson egde att jämte innehafvande af sin amanuenstjenst, förestå arkivariesysslan, och skulle han under tiden åtnjuta ett extra arvode af 50 rubel silfver i månaden. Sedan frågan ytterligare varit före i plenum den 23 mars följande år, utan att annat blifvit beslutadt än att saken fortfarande skulle förblifva på samma fot till dess Bomansson slutfört en af honom förslagen katalogisering af arkivet, fick densamma sin slutliga lösning, först genom nådiga för ordningen af den 10 maj 1869 hvarigenom Senatsarkivet med förändrad benämning af Statsarkiv öfverflyttades från Allmänna Plenum till Ekonomie Departementet, der det stäldes under Ecklesiastik Expeditionens öfverinseende; derefter genom nådiga förordningen af 11 juni (30 maj) 1870 då arkivarie-befattningen uppfördes på ordinarie stat, i samma rangklass som Senatens protokollssekreterare, och lönen faststäldes till 4,000 mark,^[24] hvaremot amanuenssysslan fortfarande förblef på extra stat, men med ett förhöjdt arvode af 2,000 mark årligen. Bomanssons utnämning till „arkivarie vid Statsarkivet“ följde den 21 december s. å.

Det årligen tilltagande antalet af besökande och det delvis till följd deraf ökade arbetet, äfvensom tjenstepersonalens olämpliga men nödvändiga fördelning på tvenne vidt skilda embetslokaler, det äldre och nyare arkivet, visade snart otillräckligheten af de i arkivet förefintliga arbetskrafterna. Arkivarien fann sig deraf föranlåten att i underdånig skrifvelse af den 13 januari 1875 framhålla behofvet af en vid nyare arkivet anstäld andre amanuens, som bland andra göromål hufvudsakligen skulle hafva sig ålagdt att öfvervaka och bokföra den vid denna afdelning dagligen i och för Senatens behor förekommande utlåningen af akter, hvilken befattning hittills handhafts af arkivets vaktmästare men i anseende till talrikt förekomna oordentligheter visat sig fordra en särskildt anstäld tjensteman. Denna framställning hade till följd att genom nådigt reskript af den 17 juli 1876 en andra amanuenstjenst på extra stat och med ett årligt arvode af 1,200 mark vid arkivet inrättades.

Statsarkivets arkivsal i Senatshuset i Helsingfors i 1870. Illustration.

Statsarkivets arbetspersonal räknade nu således tvenne medlemmar, och så tillvida voro alla billiga anspråk tillgodosedda. Sämre bestäldt var det deromot med dessa tjenstemäns aflöning, hvilken ingalunda var så tillräcklig att den skulle vid arkivet förmått varaktigt fästa vetenskapliga förmågor med håg och fallenhet för arkivgöromål, detta så mycket mindre som befordran vid arkivet alltid måste ställa sig mycket ogynsammare än vid andra embetsverk. Men äfven i detta afseende blefvo förhållandena genom styrelsens åtgärd snart omgestaltade till det bättre. På grund af en utaf arkivarien i ämnet gjord framställning emanerade nådiga kungörelsen af 8 april 1880, enligt hvilken en reorganisation af samtliga tjenstebefattningar vid arkivet genomfördes. Enligt anförda kungörelse, egde arkivarien, som skulle vara en vetenskapligt bildad person och som hade att förestå arkivet i sin helhet, att i aflöning uppbära 6,000 mark fast lön och 1,000 mark arvode. Han uppflyttades derjämte i 7:de rangklassen och erhöll officiel benämning af statsarkivarie. Förste amanuensen blef med förändrad benämning af aktuarie stäld på ordinarie stat i 9:de rangklassen, och skulle han förestå Statsarkivets äldre afdelning samt åtnjuta 3,500 mark i lön och 500 mark i arvode, hvilken aflöning efter 10 år med 1,000 mark arvodes tillägg skulle höjas till ett maximumbelopp af 5,000 mark. Andre amanuensen, hvilken hädanefter under namn af blott amanuens skulle hafva särskild vård om nyare arkivet, förblef fortfarande på extra stat, men arvodet fördubblades till 2,400 Fmk. För öfrigt tillades statsarkivet uti dispositionsmedel i och för löpande utgifter, afkopiering af handlingar, förökandet af arkivets bibliotek m. m. förslagsvis ett anslag af 500 Fmk, en summa som dock visat sig alltför otillräcklig för det dermed afsedda ändamålet. Denna stat är den ännu gällande.

Ett på Senatens befallning af förf. utarbetadt förslag till förnyad instruktion för Statsarkivet har efter skedd granskning af Kejserl. Senaten den 2 februari 1882 blifvit faststäldt, och bilägges här.

Beträflande Statsarkivets n. v. lokal så är densamma, såsom förut är nämdt, belägen uti senatsborgens östra flygel, och utgöres af sexton stora rum samt en mycket stor sal med galleri. Sammanlagda längden af de hyll-rader, som för närvarande upptagas af arkivalier, uppgår till memot 13,000 sv. fot. Det oändamålsenliga i lokalens inredning, omöjligheten att, på en mindre del när, vintertid uppvärma denna lokal, brist på tillbörlig säkerhet mot eldfara samt slutligen dess inom kort tid framåt otillräckliga utrymme, utvisa en trängande nödvändighet att i närmaste framtid åt statsarkivet förskaffa en efter nutida begrepp om ändamålsenlighet uppförd skild arkivbyggnad.

Med afseende å tiden från hvilken de i statsarkivet uppbevarade handlingarna härröra sönderfaller Statsarkivet i tvenne stora, naturliga afdelningar, äldre arkivet, omfattande tiden till och med år 1807, samt nyare arkivet, hvars handlingar sträcka sig från och med år 1808 intill senaste år.

Efterföljande förteckning lemnar en öfverblick af Statarkivets alla vigtigare handlings- och räkenskapssamlingar. För enhvar af det äldre arkivets samlingar finnes året för dess mottagning till Statsarkivet angifvet. Det nyare arkivets handlingar hafva till arkivet blifvit successivt årligen öfverlemnade i den mån de i resp. embetsverk icke vidare varit behöfliga.

Instruktion för Finska Statsarkivet.

Statsarkivarie Reinhold Hausen vid sitt skrivbord på Frdsgatan i Helsingfors. Illustration.

§ 1.

Finska Statsarkivet, som enligt Kejserliga förordningen den 10 Maj 1869 står under inseende af Ecklesiastik Expeditionen i Kejserliga Senaten, eger, för att vid historiska forskningar eller annat behof vederbörande tillhandahållas, förvara, ordna, förteckna och vårda de från respektive embetsverk inkomna administrativa handlingar och räkenskaper samt judiciela akter, hvilka för landet äro af allmännare vigt och betydelse, äfvensom handlingar och urkunder, hvilka kunna tjena till upplysning i afseende å landets historia och öfriga förhållanden.

§ 2.

Statsarkivet består af tvenne afdelningar; den historiska afdelningen eller äldre arkivet, omfattande tiden före år 1808, samt den administrativa afdelningen eller nyare arkivet, som vidtager med nyssnämnda år.

§ 3.

Angående de vid Statsarkivet anstälde tjenstemäns benämning och aflöning stadgas i Kejserliga förordningen den 8 April 1880.

§ 4.

Statsarkivarien är ansvarig för Statsarkivets noggranna vård och göromålens jemna gång. I sådant älseende åligger honom:

1) att hafva tillsyn öfver samtlige vid arkivet anstälde tjenstemän och betjente;

2) att leda och emellan tjenstemännen fördela de med afseende å arkivets ändamål nödiga arbeten samt vaka öfver deras behöriga verkställande;

3) att tillse det handlingar, hvilka enligt § 14 böra hemlighållas, icke blifva för obehöriga personer tillgängliga;

4) att söka förfallständiga och i nödiga delar öka arkivets samlingar, i hvilket afseende han derjemte ger att, derest i enskild besittning eller offentlig samling anträffas handlingar, som rätteligen tillhöra Statsarkivet eller enligt gällande föreskrifter bordt dit öfverlemnas, införskaffa dem till arkivet;

5) att efter anmälan och derom gifvet förordnande ombesörja det sådana i arkivet förvarade handlingar och aktstycken, som för fäderneslandets historia aro af större intresse, blifva i tryck utgifna;

6) att tillse det arkivets tillhörigheter alltid befinnas i behörigt ordnadt skick, och att de icke genom vanvård skadas eller förskingras, äfvensom att rummen hållas städade och fria från dam.

§ 5.

Aktuarien, som förestår det äldre arkivet, och amanuensen, som har inseende öfver det nyare arkivet, skola hvardera vid sin afdelning ansvara för att arkivets handlingar väl förvaras och hållas i god ordning, samt böra under statsarkivariens tillsyn hafva närmaste omsorgen att arbetet vid arkivet ordentligen och utan tidsutdrägt utföres. Aktuarien och amanuensen äro ock skyldige att, nar statsarkivarien finner sådant erforderligt, deltaga i nödiga arkivarbeten jemväl å annan afdelning än den de förestå.

§ 6.

Samtlige Statsarkivets tjenstemän äro skyldige att beredvilligt tillhandaga allmänheten med de upplysningar som från arkivet, kunna vinnas, äfvensom att i den ordning och under de vilkor denna instruktion innehåller till begagnande å arkivet framlemna begärd handling. Men äskar någon för enskildt behof tjenstemans biträde till anställande af sådana efterforskningar och, utredningar, som till följd af saknad kännedom af nödiga data taga en större tid och möda i anspråk, eger tjensteman derför betinga sig skälig ersättning.

§ 7.

Statsarkivet hålles öppet hvarje söknedag från kl. 11 f. m. till kl. 2 e. m.

§ 8.

Då handlingar inlemnas till förvar i Statsarkivet, skola de åtföljas af reversal i två exemplar, af hvilka det ena i arkivet qvarstannar och det andra med statsarkivariens derå tecknade qvitto till inlemnaren återställes.

§ 9.

Utlåning af Statsarkivets handlingar till enskilda personer och för enskildt behof vare ej tillåten; och är det Statsarkivets tjenstemän förbjudet att från arkivet afföra eller borttaga handlingar. Deremot ega Kejserliga Senatens ledamöter, referendariesekreterare, kamrerare och registratorer att från Statsarkivet utfå handlingar och räkenskaper, som äro nödvändiga vid ärendenas behandling i Kejserliga Senaten. Önskar annat offentligt verk från Statsarkivet låntaga handlingar, må sådan utlåning ske på reqvisition af den Expedition i Kejserliga Senaten, hvarunder samma verk lyder.

§ 10.

Hvarje låntagning från Statsarkivet sker medels en reqvisitionssedel, som upptager:

1) den Expedition eller det verk, för hvars räkning handlingen låntages;

2) aktens diariinummer eller räkenskapens titel;

3) diariinummern å det ärende för hvars handläggning handlingen låntages;

4) datum för låntagningen; och

5) låntagarens egenhändigt tecknade namn.

Sådan reqvisitionssedel skall, så länge handlingen ar utlånad, i arkivet intaga dess plats.

§ 11.

Hvarje låntagen handling skall amanuensen anteckna i en dertill inrättad lånebok, som inom skilda kolumner upptager:

1) datum för utlåningen;

2) aktens diariinummer eller räkenskapens titel;

3) låntagarens namn;

4) Expeditionen eller verket dit handlingen utlånas:

5) diariinummern å det ärende, för hvars handläggning utlåningen sker;

6) tiden då handlingen blifvit till statsarkivet återstäld.

§ 12.

I Mars månad hvarje år utfärdar statsarkivarien, särskildt för hvarje Expedition eller verk, ett utdrag ifrån utlåningsboken, hvilken upptager alla de af Expeditionen eller verket låntagna handlingar, som ej inom utgången ar nästförgångna år blifvit till Statsarkivet återsända. Dessa utdrag eller restitutionssedlar böra till arkivet vara återlemnade senast vid utgången af det år, inom hvilket de utfärdats; och bör låntagare, i händelse en återfordrad handling ej för tillfället kan till arkivet återställas, i restitutionssedeln anteckna orsaken till ett sådant uteblifvande.

§ 13.

Skulle låntagen handling efter längre tids förlopp ej blifvit till Statsarkivet återlemnad, eger statsarkivarien genom Ecklesiastik Expeditionen derom anmäla hos Kejserliga Senaten, på hvilken det ankommer, huruvida en eller annan sådan handling må ifrån arkivets tillhörigheter afföras eller särskild åtgärd till dess återfående vidtagas.

§ 14.

Önskar enskilda personer i Statsarkivet afskrifva der befintlig handling, vare sådant tillåtet. Men beträffande de till Kejserliga Senaten inkommna och derifrån expedierade bref äfvensom de i Senaten förda protokoll, må dessa ej utan vederbörande Expeditionschefs tillåtelse delgifvas andra än dem, som i och för tjensten hafva dermed att skaffa.

§ 15.

Afskrifter, bevis och utdrag, som af statsarkivarien bestyrkas, böra vara affattade å stämpladt papper af föreskrifven valör, hvarjemte å dem af statsarkivarien eller vederbörande tjensteman antecknas stadgad fattig- och arbetshus afgift, mot hvars erläggande å vederborande registrators kontor handlingen derstädes utfås.

§ 16.

Önskar nagon i afseende å häfdeforskning vinna tillträde till Statsarkivet och begagna dess samlingar. må sådant under de tider någon af arkivets tjenstemän äro tillstädes icke vägras; dock böra dyrbarare urkunder och handlingar endast åt kända vetenskapsidkare till begagnande framlemnas.

§ 17.

Handlingar, som åt främmande personer framlemnas, skola derförinnan af tjensteman noga genomses samt, om de icke äro förtecknade och deras beskaffenhet så fordrar, noga folieras och räknas; och skall vid deras återlemnande samlingens fullständighet kontrolleras.

§ 18.

Forskare må icke, utan vederbörande tjenstemans tillstånd, sjelf från förvaringsställena framtaga eller dit återsätta arkivalier; likaså må han blott med iakttagande af de försigtighetsmått vederbörande tjensteman föreskrifver i arkivet begagna bläck.

§ 19.

Vid förekommande behof kan statsarkivarien utan vidare anmälan åt aktuarien och amanuensen bevilja tjenstledighet på högst 14 dagar.

Till höger hörnet av Riddaregatan och Regeringsgatan i Helsingfors, dit senatens arkiv flyttade efter att byggnaden färdigställts på 1820-talet. Illustration.

§ 20.

Eldning i de rum, som för tjenstemännen äro afsedda, får icke ske tidigare än klockan half till åtta på morgonen och ej heller senare än klockan tolf på dagen; börande vaktmästaren under oafbruten tillsyn först elda det äldre arkivet och, sedan elden här är utbrunnen, på samma sätt det nyare arkivet. Från det elden tändes ända till dess spjället tillskjutes, bor kakelugnens öppning hållas stängd med ett der för enkom inrättadt jerngaller; och får intet brännbart ämne invid eller bakom kakelugnen förvaras.

§ 21.

Under andra tider än arbetstimmarne och då tjensteman ej är tillstädes skall vaktmästaren hålla de innanför fönstren anbragte jernluckorna tillslutna.

§ 22.

Befinnes vaktmastaren brista i sorgfällig tillsyn om eldning eller ådagalägger han olydnad eller vanvördnad mot tjenstemännen eller oordentlighet i sitt lefverne, erhåller han af statsarkivarien varning. Låter han sig deraf icke rätta, må hos Ecklesiastik Expeditionen hemställan göras om hans omedelbara afskedande.

§ 23

Ljus eller lampa må ej i statsarkivet upptändas i annat fall än då försegling af pakett eller bref förekommer.

§ 24.

Vaktmästaren är förbjudet, att under andra tider än då Statsarkivet hålles tillgängligt för allmänheten, deri insläppa obehörig person.

§ 25.

Statsarkivets bibliotek, som fortfarande ökas och böj omfatta alla vigtigare arbeten i Nordens och särskildt Finlands och Sveriges historia, förvaras i äldre arkivet och vårdas af aktuarien. Ingen utlåning må derifrån ske.

§ 26.

Vid behof af skrifmaterial, handlingars inbindning eller forseende med kartonger, nya inventariers anskaffande, eller reparation af förut i arkivet befintliga, anmäler statsarkivarien sådant hos Ecklesiastik Expeditionen, som eger derom anordna.

§ 27.

Uppkommer eldsvåda inom den stadsdel hvarest arkivet är beläget, åligger det Statsarkivets tjenstemän att genast infinna sig å arkivet, för att med vaktmästarens biträde vidtaga de åtgärder, hvilka af omständigheterna kunna påkallas.

Denna instruktion länder till efterrättelse från den 1 Januari 1883.

Helsingfors, af Kejserliga Senatens för Finland Ekonomie Departement, den 2 Februari 1882.

På befallning:

Gustaf Rancken.

Kort öfversigt af Statarkivets innehåll

Äldre afdelning

A. Handlingar och räkenskaper från år 1531 till 1636.

Utlemnade från svenska Kammarkoll. arkiv år 1810.

Även material rörande Hertig Johan överfördes från Stockholm till Finland. Illustration.

I. Allmänna handlingar och räkenskaper 1538—1636.

Röra antingen hela Finland eller någon större del deraf, samt hafva med afseende å innehållet blifvit fördelade i följande grupper:

a) Handlingar och räkenskaper rörande årliga (äfven den kyrkliga) räntan af Åbo stift 1538—1545.

b) Handlingar och räkenskaper rörande kronans domäner samt de reducerade andliga godsen 1541—1560.

c) Räkningar rörande kungliga myntet (mynthuset) i Åbo och mynttillverkningen vid detsamma 1542-1558.

d) Räkenskaper dels för hela Finland dels för hertig Johans furstendöme 1555—1562.

e) Räkenskaper för hertig Johans klädeskammare på Åbo slott 1559—1563.

f) Räkenskaper för spridda förvaltningsgrenar i Finland.

Redogöra för diverse uppbörder och leveranser af spanmål och klädespersedlar för krigsfolket, silfverskatten till Erik XIV:s engelska resa, fiskinköp till Stockholm, qvarntull, m. m.

g) Räkenskaper för erämarkerna i Finland (Tavastehus slottslän) samt vildvaruuppbörden i hela landet 1553—1572.

h) Räkenskaper rörande krigsväsendet, krigsfolket m. m. 1555—1626.

Meddela uppgifter om krigsfolkets i Finland borgläger, förtäring, mönstringar och aflöning samt om uppbörder och hjelpgärder utgjorda till dess behof.

i) Räkenskaper rörande furstliga och adliga förläningar och reducerade gods i Finland 1592—1635.

Vigtigare förlåningar som här förekomma äro Klas Flemings till Svedja, drottningarna Katarina Stenbocks och Gunilla Bjelkes, hertig Johan den yngres samt ätten Lejonhufvuds.

k) Bergsräkenskap för Svartå bruk 1620—1623.

l) Handlingar rörande lagskipningsväsendet i Finland 1583—1601.

Mest domböcker.

m) Räkenskaper rörande tull, accis och vexel i Finland 1583—1620.

Upptaga alla Finlands då varande städer utom Raumo, Nådendal och Ekenäs.

n) Spridda handlingar och räkenskaper rörande städerna i Finland 1545—1624.

Saköres-, tomtöres- och mantalsregister, m. m.

o) Handlingar och räkenskaper rörande Åbo domkyrka samt kyrkan i Wiborg 1554—1633.

För Wiborgs kyrka finnes blott en enda räkenskap 1599-1600.

p) Handlingar och räkenskaper rörande hospitalen i Åbo, Wiborg och Helsingfors 1551—1635.

q) Ransakningar angående missvexten och tillgången på spanmål i vissa delar af Finland 1601—1602

Hänföra sig blott till Åbo och T:hus slottslän.

r) Räkenskaper rörande tionden i Finland 1608-1613.

Beröra hela Finland utom Savolax och Karelen.

s) Handlingar och räkenskaper rörande den allmänna administrationen eller speciela förvalt- ningsgrenar i Finland 1557—1636.

Innehålla, bland annat, spridda ränteförslag, journaler och hufvudböcker för hela Finland.

II. Handlingar och räkenskaper rörande Egentliga Finland (Åbo slottslän) 1538—1634.

III. D:o d:o rörande Satakunta (Kumo gårdslän) 1540—1634.

IV. D:o d:o rörande Åland (Kastelholms slottslän) 1537- 1634.

V. D:o d:o rörande Nyland (Raseborgs slotts-, Borgå- och Kymmene gårdslän) 1540—1634.

VI. D:o d:o rörande Tavastland (Tavastehus slottslän) 1539—1634.

VII. D:o d:o rörande Österbotten (Korsholms slottslän) 1531 — 1634.

VIII. D:o d:o rörande Karelen (Wiborgs och Kexholms slottslän)1541—1634.

Räkenskaperna för Kexholms län sträcka sig endast från 1580 till 1617.

IX. D:o d:o rörande Savolax (Nyslotts län) 1541—1634.

Handlingarna i grupperna II—IX redovisa för både den verldsliga och kyrkliga räntan, som utgjordes dels af hela länet dels af särskilda härad och socknar, äfvensom för de af kortningar å nämnda räntor, som antingen voro en följd af adliga och andra förlåningar, under skattefrihet, å jord och lägenheter, eller af underhållsanslag in natura åt prester och lekmän. Äfven finnas bland ifrågavarande handlingar skilda räkenskaper för det slott, som inom hvarje län var styrelsens säte, samt för städerna inom distriktet, allt med bifogande här och der af brefkopior som verifikater.

Samtliga handlingar i grupperna I—IX äro ordnade och förtecknade af docenten Grönblad, och omfatta 6,807 numror.

B. Tillägg till föregående handlingar och räkenskaper.

Största delen af dessa handlingar fick Statsarkivet 1864 emottaga genom d:r Waaranen, till hvilken desamma, till följd af Kongl. Maj:ts den 4 och 21 oktober s. å gifna befallning, utlemnats från svenska Kammarkoll. arkiv. Som ordnandet och katalogiseringen af föregående afdelning vid deras ankomst redan var slutförd, blef det en nödvändighet att af dessa handlingar bilda en skild afdelning. De hafva efter innehållet blifvit sålunda grupperade:

I. Allmänna Handlingar 1413—1634.

Innehålla bland annat:

a) Erik Flemings jordebok.

Omfattar till största delen åtkomsthandlingar till de Flemingska godsen.

b) Domar och ransakningar hållna vid häradstingen 1584.

c) Räkenskaper rörande kongl. Majets arf- och egne- äfvensom biskops-, kyrko-, kloster- och prebende gods 1549—1611.

Utlemnade till arkivet år 1861 från kanslirådet W. Lagus' sterbhus. Förfullständiga de i föregående afdelning upptagna allmänna handlingar af samma beskaffenhet.

d) Klagomålsregister mot adeln i Finland 1556.

e) Besvär, klagomål och ransakningar rörande fogdar, tjänstemän, ädlingar och prester m. m. i Finland 1530—1619.

Följde med de afskrifter af acta historica, hvilka D:r Grönblad försålde till arkivet.

f) Räkenskaper angående restantier, eller persedlar som adeln eller dess landbönder i Finland blifvit kronan skyldige, 5651—1575.

g) Räkenskaper rörande förlåningarne i Finland jämte deras räntor 1578—1596.

h) Räkenskaper rörande köpe-, arf-, pante- och förbrutna adelsgods; olaglige egare af kronoegor, ofrälse män som ingått frälsegiften samt om adelns i Finland frälserättigheter, förlåningar och landbönder, från senare hälften af 1500- och början af 1600-talet.

i) Räkenskaper beträffande tull och accis i Åbo, Raumo, Björneborg, Helsingfors, Borgå och Wasa städer 1549—1621.

k) Handlingar och räkenskaper rörande Elfsborgslösen 1614—1619.

l) Räkenskaper utvisande uppbörden till förmån för krigsfolket samt dess borgläger i Finland 1589—1607.

m) Ransakningar angående ödeshemman samt ödesspanmål och d:o hö 1601—1608.

n) Räkningar rörande Åbo domkyrka för åren 1553 och 1616—1618.

o) Åbo hofrätts domar, saköresräkningar, upplysningar om kronan åter tilldömda lägenheter m. m. 1623—1641.

p) Räkenskaper rörande uppburna ränte-, gärde- och proviantpersedlar (1571—1623), Åbo, Helsingfors och Wiborgs ränterier och proviant (1634), Finlands räntor i allmänhet (1630 och 1634) samt ransakningar om den skada landet lidit genom missväxt (1634).

II. Handlingar och räkenskaper rörande Egentliga Finland (Åbo slottslän) 1540—1633.

III. D:o d:o rörande Satakunta (Kumo gårdslän) 1545—1634.

IV. D:o d:o rörande Åland (Kastelholms slottslän); från 1540 talet—1632.

V. D:o d:o rörande Nyland (Rascborgs slotts- samt Borgå- och Kymmene gårdslän) 1551—1634.

VI. D:o d:o rörande Tavastland (Tavastehus slottslän) 1545—1634.

VII. D:o d:o rörande Österbotten (Korsholms slottslän) 1546—1629.

VIII. D:o d:o rörande Karelen (Wiborgs slottslän) 1567—1624.

IX. D:o d:o rörande Savolax (Nyslotts län) 1540 talet—1624.

X. D:o d:o rörande en del af Karelen äfvensom Ingermanland (Kexholms län) 1618—1634.

Grupperna I—X omfatta tillsammans 365 numror.

C. Handlingar och räkenskaper 1635—1808.

Af dessa hafva grupperna II—V blifvit utlemnade från svenska Kammarkollegii arkiv 1810, men 1 och VI först 1864.

C. Handlingar och räkenskaper 1635—1808.

Af dessa hafva grupperna II—V blifvit utlemnade från svenska Kammarkollegii arkiv 1810, men 1 och VI först 1864.

I. Allmänna handlingar och räkenskaper (1445), 1635—1688.

Dessa handlingar, som icke äro fördelade i grupper, utan ordnade i kronologisk följd, innehålla, bland annat, kopieböcker med förlänings- och donationsbref; generalräkningar öfver räntorna från Finland; Åbo, Helsingfors, och Wiborgs ränteri- och provianträkningar, qvarntulls-, boskapskontributions- tull- och accisräkningar, militie-, jorde-, skatte- och mantalsböcker; räkningar öfver uppbörd och utgift till krigsfolksutredningen; uträkningar på gods, köpta af kronan; frälse-ransakningar; jordeböcker öfver frälse-, förlånings-, bytes- och afstådda fjärdeparts gods äfvensom militiehemman; tionde- och afkortningslängder; räkningar öfver Korsholms grefskap och Kajana friherrskap; amiralitetsanordningar; Wiborgs domkyrkoräkningar; hospitalsräkningar; handlingar rörande indelningsverket samt slutligen reduktionsransakningar och jordeböcker.

II. Handlingar och räkenskaper rörande Egentliga Finland, Satakunta och Åland (Åbo län; sedan Åbo och Björneborgs län) 1635—1807.

III. D:o d:o rörande Nyland och Tavastland (Tavastehus län; sedan Nylands och Tavastehus län) 1635—1807.

IV. D:o d:o rörande Österbotten (Österbottens län; sedan Wasa- samt Uleåborgs län) 1635—1808.

V. D:o d:o rörande Savolax och Karelen (Wiborgs-, Nyslotts- och Kymmenegårds län; derefter Nyslotts- och Kymmenegårds län; sedan Kymmenegårds- och Savolax län; slutligen Sa- volax- och Karelens (Kuopio) län samt Kymmenegårds (Heinola) län) 1635—1807.

VI. D:o d:o rörande en del af Karelen samt lngermanland (Kexholms län) 1637-1705.

Ofvanstående grupper I—VI omfatta tillsammans omkring 2,000 numror.

D. Handlingar och räkenskaper 1316—1798.

Dessa handlingar utlemnades genom doktor Waaranens försorg 1863 från 2:dra afdelningen vid Justitieministerii arkiv i Moskva, der de voro fördelade i följande underafdelningar:

Книги Камеръ-конторы Лифляндскихъ, Эстляндскихъ и Финляндскихъ дѣлъ, 2) Дѣла Камеръ-конторы o.s.v. 3) Протоколы и журналы Камеръ-конторы o.s.v. Språket är olika, ryskt, tyskt och svenskt. Samlingen omfattar:

I. Allmänna Handlingar 1717— 1744.

Utgöras af jorde- och landsböcker, kontributionslängder, tullräkenskaper, kopior af utgångna bref till prester och befallningsmän, kapitalräkningar, regements- och krigsmanshusräkningar, trohetseder, lotsförteckningar, order, resolutioner och förslag samt finska guvernementskansliets handlingar. (1742-1743; innehålla akter rörande handeln, proviantleverans, postverket, lotsar och matroser, bro- och vägbyggnad, raporter rörande fienden, sekret korrespondens om indrifvande af rationer i Savolax m. m.). Denna afdelning rör sig hufvudsakligen kring ryska ockupationstiderna 1717—1721 och 1741—1743.

II. Handlingar och räkenskaper rörande Wiborgska guvernementet eller det s. k. Gamla Finland, samt delvis äfven Östersjöprovinserna 1316—1798.

Dessa begge grupper omfatta tillsammans 643 numror.

E. Dirigerande Senatens samt Justitiekollegiets för Est- och Livland akter rörande Wiborgska guvernementet (Gamla Finland) 1720—1782.

Dessa till större delen tyska akter, till antalet 2,903 samt angående civila och kriminela mål och ärenden, öfverlemnades genom Statssekreteriatet i S:t Petersburg till arkivet i början af år 1827.

F. Wiborgska guvernementet rörande kejserliga ukaser samt officiela embetsskrifvelser och rapporter beträffande den administrativa förvaltningen, äfvensom handlingar uti civila och kriminela mål, 1720—1812.

Ofvanstående akter, till antalet 737, blefvo 1873 till Statsarkivet öfverlemnade från Statssekreteriatet i S:t Petersburg.

G. Handlingar rörande bergväsendet i Finland, 1655—1807.

Dessa handlingar utlemnades till Finland i slutet af 1810 från svenska Bergskollegium genom ryske ministern i Stockholm, general van Suchtelen.

H. Magistraternas sjö- och gränse-, tull- samt accis-, hall- och manufakturrätternas protokoll och räkenskaper 1737—1807.

Utlemnades 1811 från svenska Kommerskollegii advokatsfiskalskontor till finska regeringens ombud, O. Langenstein.

I. Åbo akademis statsräkningar 1644—1807.

Hafva förmodligen från Sverige blifvit utlemnade 1811 eller 1812.

K. Upplösta finska arméns samt arméns flottas handlingar och räkenskaper, 1680—1807.

Tidtals före år 1819 till arkivet öfverlemnade från Kejserliga Senatens militie exped. Samlingen omfattar 1,098 numror.

L. Kartor och handlingar rörande fortifikationen och Krigsväsendet i Finland på 1700- och början af 1800 talet.

År 1879 inlösta från referendariesekreteraren F. Wärnhjelms sterbhus.

Kartorna, till antalet 370, föra Sveaborg, Helsingfors, Svartholm, Lovisa och Hangö. Handlingarne äro inbundna i 7 volymer.

M. Till svenska regeringen före 1808 års krig inlemnade, men först af Regeringskonseljen för Finland samt Kejserliga Senaten afgjorda mål och ärenden.

Dessa akter blefvo 1810-1812 utlemnade från skilda embetsverk i Sverige.

N. Domböcker för städemas rådstugor och kämnersrätterna, intill år 1750.

a) från de Åbo Hofrätt underlydande domstolar:

1) Rådstugurättens i Borgå (från och med år 1622), Björneborg (1622), Ekenäs (1644), Helsingfors (1623), Lovisa (Degerby, 1748), Nystad (1645), Nådendal (1647), Raumo (1660), Tavastehus (1666) och Åbo (1629), äfvensom i Narva (1686) och Nyen (1684).

2) Kämnersrättens i Helsingfors (1661), Narva (1687), Nyen (1688), Tavastehus (1698) och Åbo (1642).

3) Lagmansrättens i Norr-Finne lagsagas södra hälft, eller Åbo och Björneborgs lagsaga (1674), i Söder-Finne lagsaga (1689), Karelska lagsagan (1681) samt uti Ingermanland (1667).

4) Häradsrättens i Borgå läns domsaga (1621), i Hattula härads och Raseborgs läns (1669), Hollola härads (1622), Hollola härads och Borgå läns (1654), Kymmenegårds läns (1653), Nedre Satakunta härads (1620), Piikis och Haliko häraders (1623), Raseborgs häraders (1693), Wemo och Nedre Satakunta häraders (1653), Wirmo och Masku häraders (1630) och Öfre Satakunta härads (1623) domsagor äfvensom uti lvangorods och Jama läns, Koporie lans samt Nöteborgs domsagor (1684).

Gamla domböcker fotograferade i finska statsarkivet i 1937. Illustration.

b) Från Wasa Hofrätt underlydande domstolar:

1) Rådstugurättens i Brahestad (1651), Gamla Karleby (1626), Jakobstad (1654), Kajana (1659), Kristinestad (1652), Ny Karleby (1629), Uleåborg (1628) och Wasa (1623).

2) Kämnerstattens i Wasa (1659).

3) Lagmansrättens i Norrfinne lagsaga, samt Wasa och Uleå lagsaga (1675).

4) Häradsrättens i Kajana friherskaps (1651), Östernorrlands (1626), samt Österbottens norra och södra häraders (1659) domsagor.

c) Från Wiborgs Höfrätt underlydande domstolar:

1) Rådstugurättens i Fredrikshamn (Wekkelaks’ 1654), Kexholm (1646), Sordavala (1673), Wiborg (1622) och Willmanstrand (1653).

2) Kämnärsrättens i Willmanstrand (1724), och Wiborg (1649).

3) Häradsrättens i Karelska domsagan (1657), i Kexholms läns norra och södra häraders (1684), Lappvesi härads (1623), Lill Savolax (1648), Nyslotts läns (1639), Stor Savolax' (1745), Stranda, Ayräpää och Jääkis häraders (1623) samt Wiborgs och Kymmenegårds läns domsagor (1640).

Dessa domböcker hafva under hösten 1883 blifvit från resp. Hofrättsarkiv till Statsarkivet insända.

P. Acta historica.

I. I original eller äldre kopia.

a) Statsarkivets samling af pergamentsbref 1380—1780.

Äro till antalet 86, och samlade hufvudsakl. af statsarkivarien K. A. Bomansson.

b) Gottlundska samlingen, 1340—1797; innehåller en mängd politiska aktstycken, (rikast från konung Sigismunds regering) men äfven handlingar af administrativt, biografiskt och topografiskt innehåll.

Denna dyrbara urkundssamling, innehållande omkring 5,000 numror, inlöstes till Statsarkivet 1860 från numera framlidne lektor C. A. Gottlund.

b) Smärre till ett helt förenade samlingar, 1265-1836, bestående af:

1) Tamelanderska samlingen 1380—1836.

Inköpt till arkivet år 1859 från numera aflidne öfverstelöjtnant C. G. Tamelander.

2) Stichæusska samlingen 1265—1811.

Omfattar 331 numror; inköpt 1862 från f. d. guvernörens öfver Tavastehus län, J. F. Stichæi arfvingar.

3) Den s. k. Lagus'ska samlingen.

Något öfver 500 numror, som 1861 utlemnades till arkivet från kanslirådet W. Lagus' sterbhus.

Dessa tre senast uppräknade samlingar innehålla urkunder förnämligast af administrativt, men äfven topografiskt och biografiskt innehåll.

4) Bomanssonska samlingen; rörande hufvudsakligen Gezeliuska slägten och härstammande från Karuna gård i Åbo län.

Förärad till Statsarkivet af K. A. Bomansson, som inköpt densamma hos handlanden Winogradow i Helsingfors för 3 rubel silfver, beräknadt efter 1 rubel — för pundet.

5) Cygnæus'ska samlingen; utgöres af handlingar rörande hufvudsakligen krigen i Finland 1741—43, 1788—90 samt 1808—09 äfvensom af familjepapper rörande ätten Armfelt, m. fl.

Öfverlåtna till Statsarkivet från afl. statsrådet Fredr. Cygnæi sterbhus 1881.

Handlingar, som af fornminnesföreningen äfvensom af enskilda personer tid efter annan blifvit till Statsarkivet öfverlemnade.

Äro mest af bio- och topografiskt innehåll.

II. I nyare afskrift.

a) Statsarkivets afskrifter ur konung Johan III:s registratur, af städernas i Finland privilegier och akter (i kongl. svenska Riksarkivet) samt af Ivar Flemings jordebok (originalet i Linköpings högre elementarläroverks bibliotek).

b) Grönbladska samlingen, innehållande afskrifter af medeltidshandlingar i De la Gardiska arkivet i Lund äfvensom i de nordtyska hansearkiven; vidare ur Johan III:s, Sigismunds och Hertig Karls registratur, 1591—1603, ur Kankaska samlingen (i sv. Riksark.) 1594—99, ur Acta historica (sv. Riksark.) 1558—1605, af klagoskrifter och ransakningar (sv. Riksark. o. Svea hofrätt) 1545—1626, af Acta diplomatica sveo-rossica (sv. Riksark.) 1463—1658, ur samlingen Livonica i Riksarkivet 1577—1602, samt slutligen en mängd »miscellanea» ur spridda källor. Hit hör äfven en äldre kopiebok rörande fredsunderhandlingar mellan Sverige och Ryssland 1626—1699.

Samlingen inlöstes till arkivet 1865 från d:r J. E. Grönblads sterbhus.

Forskningsrummet i Statsarkivet i Helsingfors i början av 1900-talet. Hyllor längs väggen innehåller dokument som tros ha överförts från Sverige. Illustration.

c) Waaranenska samlingen, innehållande afskrifter af Åbo domkyrkas s. k. Svartbok äfvensom af en hop medeltidsbref, hufvudsakligen från tryckta källor, vidare afskrifter och excerpter ur svenska riksregistraturen 1969—70, 1579—87 och 1611—1632, samt slutligen afskrifter från Utrikesministeriiarkiv i Moskwa.

Samlingen inlöstes till arkivet år 1869 från d:r J. E. Waaranens sterbhus.

d) Furuhjelmska samlingen, utgörande afskrifter af handlingar rörande 1741—43 samt 1788—90 årens krig.

Denna högst värdefulla samling är åren 1860 och 1862 till Statsarkivet donerad af numera aflidne generallöjtnant Otto Furuhjelm i S:t Petersburg.

e) Hausenska samlingen; innehåller afskrifter och excerpter af handlingar uti svenska Riksarkivet, Kammarkollegii arkiv, Generalstaben och Krigsarkivet, Stockholms fortifikation, Stockholms rådhusarkiv, Historiska kabinettet i nationalmuseum och Kungl. biblioteket, alla i Stockholm; vidare uti biblioteken i Upsala och Skokloster samt arkivet å Viks slott i Uppland, Geheimearkivet i Köpenhamn, statsarkiven i Lübeck och Schwerin, rådhusarkiven i Danzig, Riga och Reval, äfvensom biblioteken i Rostok och Greifswald; slutligen uti arkiven å Germunde, Boe, Tjusterby och Prestkulla egendomar i södra Finland. Samlingen innehåller derjämte genealogiska utdrag rörande gamla slägter i Finland, äfvensom afteckningar af medeltidssigill i sv. Riksarkivet och Geheimearkivet i Köpenhamn.

Samlingen är under särskilda forskningsresor hopbragt af aktuarien R. Hausen.

f) Bomanssonska samlingen, innehållande afskrifter hufvudsakligen af medeltidsbref från spridda delar af landet, mestadels från Gerknäs säteri i Lojo; äfvenså från den s. k. Skoklosters Åbo codex.

Under en följd af år hopbragt af K. A. Bomansson.

I arkivets äldre afdelning förvaras dessutom:

1) ett skrin innehållande handlingar rörande frimurargillet »Amore proximi» i Lovisa under slutet af förra och början af detta år-hundrade. Förärade till Statsarkivet år 1871 af Lovisa stadsförsamling.

2) Winterska samlingen, innehållande genealogiska och biografiska anteckningar om personer från senare hälften af 1700- och förra hälften af 1800-talet. Denna vidlyftiga och värderika samling, fördelad i 81 bundtar, och skrifven med nästan mikroskopisk stil, är en frukt af numera aflidne statsrådet J. P. Winters samlareflit. Den öfverlemnades efter hans död till Stastarkivet 1875 af lektor F. T. F. Reuter i Åbo.

3) En samling nyare kopior af kartor och handlingar rörande riksgränsen mellan Finland och tillgränsande stater, 1323—1849.

---

Med arkivets bibliotek är förenad Holmbladska samlingen af tryckta plakater och författningar från 1538—1809.

Denna högst värderika samling donerades till Statsarkivet 1870 af numera aflidne notarien H. Holmblad i Stockholm.

Nyare Afdelningen.

Kejserliga senatens protokoll i finska statsarkivet i 1937. Illustration.

A. Handlingar.

I. Landtdagshandlingar och ständerbeslut.

1) Majestätets trontal till Finlands ständer vid öppnandet och afslutandet af de särskilda landtdagarne; 2) De vid samma tillfällen förda protokollen; 3) Ständerbesluten t. o. m. landtdagen 1882; 4) Landtdagsordningen af 3/15 april 1869 samt 5) Riddarhusordningen af 9/21 april 1869.

II. Handlingar rörande Finlands Storfurstars besök i Kejserliga Regeringskonseljen och Senaten (1812 och 1856).

III. Handlingar från Hans Kejserl. Maj:ts föredragandens för finska regeringsärenden kansli, 1808—1811.

Öfverlemnade till Statsarkivet 1883 från Statssekreteriatet i S:t Petersburg.

IV. Kejserliga Regeringskonseljens och Senatens handlingar.

a) Allmänna pleni handlingar.

b) Justitiedepartementets handlingar.

c) Ekonomie departementets med dess underlydande expeditioners handlingar.

d) Prokuratorsembetets handlingar.

Referenser

1. Här, liksom äfven framdeles, nya stilen.
2. Domkapitlet i Åbo insände sin förteckning den 31 januari; det iBorgå den 21 februari; landshöfdingen i Wasa den 3 febr. och landsh. iUleåborg först den 1 maj. Från de öfriga länen synas ej några utlåtanden afgifvits.
3. Otto Karl von Fieandt, död 1825 i S:t Mickels socken.
4. Sedermera (1816) ledamot i Konseljens Ekon. Dep. och chef för dess Finans Exped. Adlad Edelsköld. Död i Åbo 1840.
5. Hvar dessa kartor och handlingar hamnat är obekant. Förmodligen hafva de blifvit förda till Petersburg. Fieandt uppbar dock af finska statskassan ersättning för sitt arbete och sin resa från och till hemorten.
6. Den 28 september 1811 skrifver Langenstein till Regeringskonseljen: „Oaktadt jag många gånger, först i utrikes kabinettet och sedan uti kongl. kammarexpeditionen, mundtligen yrkat samt dessutom under tiden medels en skriftlig förteckning på de ännu återstående finska handlingar, dat. den 27 nästlidne juni, hvilken Hans Excellens van Suchtelen, till kongl. kabinettet insändt, äskat svar å kongl. kammarrättens den 10 december 1810 afgifna not och förfrågan rörande handlingars utlemnande, är likväl samma not ännu icke i statsrådet föredragen". — Han beklagar sig derjämte, att „nästan allt hvad jag ifrån de publika verken behöft, icke kunnat utan Hans Excellens van Suchtelens åtgärd och anmälan hos Hans Kongl. Maj:t utbekommas. Till referenten, baron Mellin skrifver L. samma dag: „Det skulle vara oändligen fägnesamt för mig att ju förr dess hällre se en kommission fulländad, som genom de publika verkens senfärdighet och uppkastade förfrågningar, emot min önskan blifvit så långvarig, utan att hvarken Hans Excellens van Suchtelens erinringar eller mina trägna påminnelsermedfört åsyftad verkan".
7. Med samma kronofartyg som öfverfört den förra sändningen, och som nu derjämte medhade fem packkistor porphyrpjeser för generalguvernörens räkning.
8. Den följande skedde 1864, och hänförde sig till ett antal äldre handlingar och räkenskaper som genom förbiseende 1810 qvarblifvit i Kammarkollegii arkiv. (Se i efterföljande förteckning afdelningarna II och III, A & F.) — Äfven för närvarande är på ministeriel väg från Kongl. Riksarkivet utbegärdt en hop Finland rörande äldre kartor, som ursprungligen tillhört Landtmäterikontoret; likaledes en samling „oordnade handlingar" som för några decennier sedan blifvit till Riksarkivet öfverlemnade från Kong. Kammarkollegii arkiv, men hvilka egentligen bordt åtfölja de handlingar Finland från bemälda arkiv 1810 fick emottaga.
9. Kort före de kommitterades afresa från Stockholm hade Kammarkollegiet genom protokollsutdrag underrättat lagman Sacklén att ett antal handlingar och räkenskaper rörande Uleåborgs län låge i Hernösand, och att landshöfdingen derstädes blifvit anbefald att utlemna desamma. Med anledning häraf förordnade Konseljen, genom skrifvelse af den 7 november till landsh. i Uleåborg, kronofogden Abraham Sandelin att till Hernösand öfverresa för att mottaga ifrågavarande handlingar. Den 22 januari 1811 underrättar landshöfdingen Konseljen om att detta uppdrag blifvit af Sandelin riktigt utfördt.
10. Då genom nådiga reglementet af den 14 november 1812 ett Generallandtmäterikontor för Finland tillkom, blofvo förmodligen de från Sverige öfverförda landtmäterihandlingarna till detsamma öfverlåtna.
11. Befordrades 1832 till brefregistrator i Senatens Ekon. Dep., och blef slutligen tullförvaltare i Degerby på Åland, der han afled 1852 8/10.
12. Numera hörngården N:o 4 vid Södra Esplanadgatan, hvilken gård jämte den midtemot belägna s. k. Uschakoffska gården (hörngården N:o 28 vid Unionsgatan) af statsrådet Ehrenström hade blifvit upphyrda för Kejserliga Senatens räkning.
13. En del kistor blefvo dock till följd af här bristande utrymme insatta uti ett lider.
14. Hvilket tillgick sålunda att Senatens ledamöter efter slutad gudstjenst i kyrkan i procession begåfvo sig till senatshuset, der de åhörde ett af generalguvernören på franska hållet tal, hvarefter ett bud till Hans Majestät affärdades med underrättelse „ att Kejserliga Senaten numera uti dess nya hus sammanträdt".
15. Södra flygeln, till exempel, tillkom 1824, och byggandet af den östra vidtog först 1826.
16. En del af denna lokal är f.n. upplåten åt Charta sigillata Kontoret.
17. Rätta orsaken var dock naturligtvis att d. v. arkivarien, såsom icke allenast obekant med de äldre handstilarne utan äfven saknande all för detta arbete erforderlig historisk insigt, var fullkomligt oförmögen till ett dylikt arbetes utförande.
18. Grönblad hade redan härförinnan idkat fleråriga forskningar i dessa handlingar och var således med desamma någorlunda förtrogen.
19. Öfversta våningen af denna tornbyggnad var likväl icke vid denna tid ännu uppförd; den tillkom flere år senare.
20. Derförinnan voro räkenskaperna inhäftade i pergamentsomslag hvilka utgjordes af qvarlefvor af gamla missalen, mannualen o. dyl. Bland dessa omslag anträffades bland annat några originalblad från den bekanta medeltidsskriften „ Um styrilsi konunga ok höfpinga ", hvilket fynd afgjorde detta arbetes derförinnan mycket omtvistade äkthet. På anhållan af kongl. öfverbibliotekarien G. E. Klemming blefvo dessa dyrbara minnen 1867 öfverlemnade, till Kongl. Biblioteket i Stockholm. Öfriga pergamentsomslag, af hvilka ett tämligen fullständigt missale och manuale aboense sedan blefvo hopsatta, öfverlätos till härvarande Universitetsbibliotek.
21. Arkivariebefattningen hade efter Calonius handhafts af G. A. Öhman 1832—1833, G. E. A. Estlander (sedermera registrator för supplikärenden i Ekon. Dep.) 1833—1852, J. J. Nyberg 1852—1856, samt G. Pehrman 1856—62.
22. Ett försök i dylik riktning hade redan 1833, efter arkivarien Öhmans död, gjorts af dåvarande docenten i historien Gabriel Rein, som anhöll att tillsvidare få förestå den lediga arkivarietjensten, hvilket dock ej bifölls.
23. Förslaget att aktuarien skulle vara juridiskt bildad frånträdde förslagsställaren sedermera.
24. Härtill beviljades sedan, den 11 december 1874, ett årligt tillskott af 800 mark i hyresmedel.