Ack! vad jag hatar den man, som i kärlekens himmelska nöjen
söker, en fåfäng narr, annat än kärleken själv,
som med den skönaste nymf ej är nöjd om han icke får säga:
Denna — vad tycker ni väl? — denna, o Bröder, är min!
Skänkte mig himlen en ung, förförisk blomstrande Flicka,
vore dess hjärta ock värdigt att älskas av mig
litet mig angick då om dess mor sålt blommor på gatan
eller av fjädrar beprydd åkt i en skimrande vagn.
Fast dess händer ej lärt att röra klaveret och cittran,
fast hon en bokstav ej läst av Voltaire och Rousseau,
fast bekikad och kikande själv från Amfiteaterns
bänkar ej Kotzebues rörande dramer hon ser,
skulle jag stolt ändå till mitt hjärta den älskade trycka
skulle jag ömt ändå kyssa dess rosiga mun.
Ära jag önskade mig av de värv som ära förtjäna
men lycksaligad blott vill jag av kärleken bli.
