1.
Ack! af ditt outtömliga förråd.
Af fri och oförtjänt och gränslös nåd,
Giv, Herre, hjärtat fullt, gjut liv däri,
Gör det så fullt av dig, som det kan bli!
Att vad jag tänker, talar eller gör,
Må vittna att jag dig, helt dig, tillhör. 2.
Och styrk och vederkvick min trötta själ
Med nådens helga, dyra ord jämväl!
Håll själv om mina spridda tankar vakt,
Och underkuva egenviljans makt,
Din ära, som ej minsta intrång tål,
O, må den bli mitt enda syftemål. 3.
Med dig förenad låt min ande bli
Från varje jordisk avgud lös och fri,
Lär mig att tro och icke se, o, lär
Mig söka det, dom icke synes här;
Men först och sist i tron se upp till dig,
Och se'n på intet annat stödja mig! 4.
Lär mig att vandra, som du vandrat har,
Och se på dig vid varje steg jag tar.
O! lär mig du att med den glade le,
Och lär mig sörja med den sörjande!
Ack låt mitt hjärta aldrig sluta sig
För någon nöd som klappar på hos mig! 5.
Men lär mig, först och sist, o Jesus god!
Att söka rening i ditt dyra blod.
Ack mana mig till vaksamhet och bön.
Och till en kärlek som ej söker lön.
Ja, lär mig älska, tjäna, följa dig
Allt mer och mer på livets smala stig!
