Sång nr 163, med 6 verser, i Hemlandssånger, 1891, under rubriken "Kyrkan. Gudstjensten." Publicerad i Svensk söndagsskolsångbok 1908 som nr 103. Här i en senare version i Svenska Missionsförbundets sångbok 1920, där sången, utan vers 5, har nummer 527 under rubriken Ordets predikan.
1.
Ack, saliga stunder, som Jesus oss ger,
Då nådenes under han själen beter.
Då ordet förkunnar vårt eviga väl.
|: Då Jesus är nära :|
Att väcka och lära
Och trösta vår själ!
2.
Då världen städs söker i lustarnas frid
Och skulden försöker, bortslösar sin tid,
Då samlas vi åter till bön och till sång
|: Och ordet att höra, :|
Då ordet vi höra,
Ej tiden blir lång.
3.
O Jesus, vår Herre, din Ande oss giv!
Vi hava, de värre, ej krafter, ej liv,
Ej tro och ej kärlek, om du oss ej ger,
|: Vadhelst vi behöva :|
Att troslivet öva;
Vår nöd du bäst ser.
4.
Vi äro så kalla, ja, hårda som sten
Av födelsen alla, och du är allen
I himlen, på jorden den enda som kan
|: Vårt hjärta förändra:|
Vårt hjärta omvända,
Du endast det kan.
5.
Ack, vänd du vårt sinne från jordliveets strid,
Giv, att vi nu finne för kommande tid
Vårt liv och vår näring utur dina sår!
|:Vi äro ju dina :|
Med blod, så och pina
Så dyrköpta får.
6.
Dig därför förbarma och tänk på vår nöd.
Ack, gör oss nu varma, uppväck oss ur död;
Låt lagen få verka,
|: Låt anden få verka,:|
Så att vi må märka,
Att du bland oss bor!
