Allmän Klokhet
ALLMÄN KLOKHET.
Jag på ett dårhus gick en gång att se,
Hur’ Tankans Majestät, dethroniseradt
Af sina undersåtare, de vilda
Passionerna, ej anade sitt öde.
I denna mensklighetens jemmerboning
En olycksbroder närmade sig snart
Och sade under löje om sin granne:
”Den der är galen!” — Och vid dessa ord,
Som likt ett echo gick från mun till mun,
Hvaren, tillfreds med egen sjelfklokhet,
Log åt den andra. — Strax, förmätet nog,
Jag såg en parodi, der inom gallren,
Uppå det stora dårhuset, som når
Ifrån den ena polen till den andra.