Apotekarn och jag. En Segeltripp
| ← Fågeln i November |
|
Min lilla vän → |
| Ur Svenska Familj-Journalen Band IV 1865, N:o 7(202) Se digitalisering på ALVIN! |
Apotekarn och jag.
En Segeltripp
ommarns vindar susa,
Friska böljor leka,
Gladt jag skjuter ut min segelbåt från strand.
Dal och höjd stå ljusa,
Solens strålar smeka,
När och fjerran, haf och sjö och skog och land.
Vimpeln vänligt pekar
Gynnsamt utåt fjärden;
Seglet bugtigt för oss öfver djupet fram.
Jag har en aptekar
Med mig uppå färden,
Då bör resan blifva ljuf och helsosam.
Med sin sjöskums-snugga,
Fryntlig och ämabel,
Sitter han och gluttar utåt hafvets rand.
Maken ock till snabel,
Till att hafsluft hugga,
Fins kanhända ej i något kristet land.
Hvilken luft han sväljer!
Maken man ej hittar
Till en medicin så kraftig och så lätt,
Hvarken på buteljer,
Eller om man tittar
I hvar apteksburk på sjelfva Lejonet. —
öppna mun och käkar,
Andas friskt och skota
Seglet, då jag ropar; men låt allt gå qvickt,
Jag är nu din läkar,
Nu skall jag dig bota,
Gamle syndare! för reumatism och gikt.
Primo, låt oss rasta
Här vid denna lada,
Giga våra segel och ta fast i land;
Sen i sjön oss kasta,
Tumla om och bada
Uti hafvets sälta och i solens brand. —
Vackert tänkt och taladt!
Mört och torsk, ur vägen!
Det var skönt att dyka några friska tag.
Då man länge skalat
Gränd och gator trägen,
Får man leta efter sådan doppar-dag. —
Nu till sjös tillbaka!
Jag ser nog på minen,
Hvad du tänker, innan seglet fylls igen:
Nu skall supen smaka.
Glöm ej bort kantinen! —
Rigtigt, rigtigt! skål, min gamla segelvän!
