Arbetarens Sång
|
Minnes-Sång öfwer Nils Månsson i Skumparp → |
N:o. 1.
Arbetarens Sång.
44) 5 | 8 7 6 5 3 5 | 4 2 5 3 0
Wäl somliga sucka och klaga sin tid
5 | 4 4 4 5 6 7 | 8 1 0 0
För stenar och tärd uppå marken,
5 | 8 7 6 5 3 5 | 4 2 5 3 0
Men jag tycker lifwet är glädje och frid,
5 | 4 4 4 5 6 7 | 8 1 0 0
Mot mig ler hwar blomma i parken;
5 | 3 3 2 8 5 5 | 6 7 5 8 0
Och deför så sjunger jag gladt alla dag,
5 | 8 7 6 5 3 | 4 3 2 1 0 |
Har kläder och föda, – ingen mer har.
Före'n solen går opp jag wid arbetet är,
En lätting är sämre än djuren.
Min börda, fast tung, jag med tålamod bär,
Om gläds åt den fria naturen;
Om derför så sjunger jag gladt alla dar,
Har kläder och föda — ingen mer har.
När swetten den lackar från panna och kind
Och solen i ”synen” mig bränner,
Då helsar jag glädtigt den swalkande wind,
Och frisk inom hjertat mig känner;
Och derför så sjunger jag gladt alla dar,
Har kläder och föda — ingen mer har.
Glad blickar jag utåt de odlade fält,
Och ser på den wäxande gröda,
Och tackar wår Herre, som få har beställt,
Att tusenfallt lönas min möda.
Och derför så siunger jag gladt alla dar,
Har kläder och föda — ingen mer har.
När aftonen kommer, så går jag förnöjd
Mot trefliga hyddan tillbaka;
Der möts jag i dörren med glädje och fröjd
Af barn och kärälskelig maka,
Och derför så sjunger jag gladt alla dar,
Har kläder och föda — ingen mer har.