Böljan sig mindre rör,
Eol mindre viner,
när han från stranden hör
våra mandoliner;
månan han skiner,
vattnet glittrar lugnt och kallt,
syren, jasminer
sprida vällukt över allt,
fjäriln i guld och grönt,
glimmar på blomman skönt, ||: masken snart krälar ur sitt grus. :||
Trädet med stilla sus,
oss sin skygd förklarar;
gömd i sitt gröna hus
sommarfågeln svarar.
Sin sång han parar
med vår lilla mandolin,
mellan små skarar
av en svärm förströdda bin.
Fisken i lek och rom
dansar på böljan om: ||: dagen snart klarnar glad och ljus. :||
