Ur Frälsningsarméns sångbok 1929, nr 447 under rubriken "Jubel".
1.
Bakom bergen sjunker solen
Uti aftonskymning svag,
Och i tidens ström försvunnit
Än en dyrbar nådedag.
Aldrig skall den mera träda
Utur österns portar fram.
Dock, hur skönt att den oss burit
Närmre himlens sälla hamn. KÖR
Ljuva hem! Ljuva hem!
Jag nu nalkas till din strand,
Till Guds stad, det sköna Sion,
Till det ljuva fridens land.
2.
»Närmre hemmet!» tröstrikt ljuder
Seglarns sång i nöd och lust,
Och hans farkost sakta glider
Hän mot hemmets kära kust.
Aftonrodna'n redan glöder,
Snart vi lyckligt hunnit fram.
Glatt vi ropa till varandra:
»En dag närmre himlens hamn!» KÖR
3.
Trötte seglarn hälsar gladligt
Aftonsolens nedergång,
Ty han vet han nalkas målet
För sin resa, svår och lång.
Varje töcken snart försvunnit,
Och för blicken skymta fram
Gyllne stadens pärleportar,
Hoppets eftertrådda hamn. KÖR
