Beskrifning om Mälaren/Kap 04

←  Öar, holmar, skär

Utkast til Beskrifning om Mälaren av Johan Fischerström Slott, landtgårdar, socknar

Städernas handel, segelfart, ålderdoms minnen  →

Slott, Kongsgårdar och Säterier, hvilka ännu vid Mälarens farvatten möta och fägna ögonen, äro: Drottningholm, Svartsjö, Vändtholmen, Mälsåker, Engsö, Alje, Lagnö, Tidö, Bergshammar, Hesselbyholm, Skär, Säby, Ekebyhof, Stafsund, Bona, Stenby, Marby, Arnöberg, Grönsö, Aggarö, Stäke, Tynnelsö, Arnö, Kaggeholm, Malmvik, Ådö, Bryggholm, Stensjö, hvilka såsom förut nämnde, äro med någre flere på sjelfva öarne liggande.

Dessutom äro vid Mälarens strander belägne, icke allenast Carlberg, Ekolsund, Segersta, Rosersberg, Löfstaholm, Steninge, Håtunaholm, Sko-kloster, Fånö ^[1], Ekholmen, Åkehof, Wenngarn, Ultuna, Krusenberg, Haga, Sjö, Vik, Giörväln, Runsa, Nyborg, Friberg, Ulfsunda, Rörstrand, Säbyholm, Skytteholm, Nybyholm, Brunsholm, Ekham, Ericssund, Huseby, Stenby, Högby, Sundby, Boda, Eka, Hornö, Utö, Hammarskog, Strömsta, Torsätra, Vålsätra, såsom Upland tilhörige; utan äfven Gripsholm, Räfsnäs, Sundbyholm, Fiholm, Sturehof, Lyna, Edeby, Sundsör, Härsta, Fogelsta, Bergholm, Husby, Vårby, Alby, Hesselby, Näsby, Skärby, Sundby, Österby, Borg, Ekesberg, Göksten, Höjentorp, Löfsta, Sätra, Stagsta, Halunda, Hunhamra, Kägbol, Larslunda, Vaxäng, Viksberg. Strand, Ulfhäll, Huvesta, Hägersten, Årsta, m. m. såsom Södermanland tilhörige; — Likaledes Strömsholm, Kongsör, Johannisberg, Gäddeholm, Fiholm ^[2], Stäholm, Hessle, Frösåker, Fullerö, Almö, Däfö ^[3], Lindö, Håfgård, Ekeby, Målhammar, Vikhus, m. fl. såsom Vestmanland tilhörige.

Alle desse Säterier och Landtgårdar anföras utan afseende på någon slags rangordning dem emellan. Jag har ej ledighet at nagelfara huru vida den ena Gården kan äga företräde framför den andra. Kan hända en och annan saknas, som på den anförda listan bordt äga rum; kan ock hända at någon obehörig blifvit inblandad. Emedlertid kan antagas, at omkring 20 Slott och förnäma Säterier finnas på sjelfva Öarne, utom några och 50 Säterier med trähus bebygde. Men på fasta landen, rundt omkring vid Mälarens strander, kunna räknas emellan 20 och 30 Slott och Stenhus, samt flere än 100 träbygde Säterier; Så at hela summan af Slott, Kongsgårdar och Säterier, som vid dessa angenäma Far-vatten äro belägne, öfverstiga 200:de. Et antal som ingen insjö af lika storlek lärer kunna upvisa.

Vid flere af desse Herresäten finnas kostsamma byggnader, stora paradträgårdar, vidlyftiga spasergångar, konstiga parterrer, berceauer, orangerier, treillager, o. s. v. Men det angenäma är icke altid i sällskap med det präktiga. Den härligaste byggnad saknar behaglighet, då man ej varit lycklig i dispositionen af dess delar, och då anstalterne icke blifvit lämpade efter ortens läge och verkeliga beskaffenhet. Antingen man bygger eller planterar eller hvad afsigt man ock kan hafva, borde naturen aldrig förglömmas. Hon måste handteras som et sedigt fruntimmer, klädas, men ej öfverlastas med prydnader. Lycklig hvar och en som fått den goda Guds gåfvan, kallad bon sens, som icke är någon vetenskap, men ensam gäller så mycket som alla vetenskaper. Ett städat vett, en renad smak, visar bäst huru man bör blanda, jämka, surprenera, variera och förena.

Åtskillige af de vid Mälaren liggande Sätesgårdar voro fordom befästade, såsom Engsö, Tynnelsö, Fiholm, Stäke, m. fl. Någre äro märkvärdige af besynnerliga byggnader, til exempel: Gripsholms Slott, der Gothiska architecturen bibehålles; Säteriet Giörvälen, som är af huggen sten; Säteriet Vik, der gamla stenhuset haft 11 våningar; Säteriet Målhammar, der murarne, ehuru tjocka, äro med slät huggen sten beklädde, m. fl. Slottsbyggnaden på Drottningholm och Rosersberg; Vestibulen och rustkamrarne på Sko-kloster; trapporne och balustraden på Siöö, förtjäna at åskådas o. s. v. Man bör se trägården på Svartsjö; Parnassen på Ekolnsund; Colonnen af marmor på Lofön, m. m. Jag hinner ej at omtala alla märkvärdigheter.

Nästan alle vid Mälaren liggande Säterier hafva en förträffelig belägenhet; en del på de täckaste uddar, näs och land-tungor, andre vid de vackraste vikar och sund. Huru skön är icke situationen vid Strömsholm, och hvad skulle icke konsten här vidare kunna uträtta?

Socknar, på sjelfva öarne, räknas til 16. Man kan finna huru de af invånare äro bebygde och bebodde, när til dem höra omkring 860 Bondehemman, Torp, näringsställen och krogar.

Då Mälaren omgifves af Upland så väl som Södermanland, och med sit vattn stänger hela södra sidan af Västmanland, så gränsa här intil någre och 20 Härader, förmedelst hvilka öfver 90 Kyrk-socknar äro vid denna Insjön belägne, såsom Teda- Näs- Svingarn- Tillinge- Vårfrukyrka- Boglösa- Valby- Lillkyrka- Kongshusby- Vekholm- Torsvi- Hacksta- Lööt- Villberga- Husby Sjutolfs- Jälsta- Girista- Gryta- Balingsta- Fitja- Holms- Kulla- Åkers- Dalby- Bonkyrka- Vaxala- Danmarks- Alsike- Skokloster- Vadsunda- Eggeby- Haga- ÖfverGran- YtterGran- Callmar- Håtuna- St. Peders- St. Olofs- Husby Odensala- Norrsunda- Tible- Låssa- Bro- Ryd- Edz- Sollentuna- Järfälla- Spånga- Bromma- och Solna- Socknar i Upland; Likaledes Bränkyrka- Huddinge- Botkyrka- Salhems- Teljebo- Ytter Enhörna- Öfver Enhörna- Turinge- Taxinge- Kiermbo- Toresunds- Härads - Strängnäs- Barwa- Jäders- Sundby- Valby- Torshälla- och Tunbo- Socknar i Södermanland; Jämväl Torpa- Säterbo- Arboga- Biörkskogs- Kongs Barkare- Köpings- Munketorps- Kolbäcks- Säby- Stora Rytters- Lilla Rytters- Dingtuna- Barkare- St. Ilians- Balunds- Irsta- Kärrbo- Kongsåra- Biörksta- och Lundby Socknar i Vestmanland.

1. Detta Fånö i Hacksta-Socken, bör skiljas från ett annat Fånö i Skären och Lenna-Sockn; kallades fordom Fanö, af det gamla ordet Fan eller Fanin, som bemärkte en Herre. O. Verelius ansåg detta ord så märkvärdigt, at han utgaf en hel dissertation de Fanin, som försvarades i Upsala år 1698. — I Närdinghundra-härad är en insjö som ännu kallas Fansjön.
2. Det förra, af 2 mantal, i Jäders Socken. Detta senare, 3 7⁄8 mantal, i St. Rytters Socken, tilhörde fordom Biskopparne i Västerås, blef sedan Kongsgård til år 1723, då den utbyttes emot Rådmansö vid Norr-Telje.
3. Eller Dåfö, Davidsbo, Davidsö; efter en Engelsk lärare David, som hitkom år 1022, ock troddes vara en så helig Man, at han kunde hänga sina handskar på solstrålarne. Han var den förste Biskop i Västerås.