De twå Konunga-Böckerna.

Inledning.

Första och andra Konungaboken föra detta namn, emedan de innehålla Judafolkets historia under Salomo och de öfriga konungarne i Juda och Israel intill den Babyloniska fångenskapen. Af Jesus och Apostlarne anföras åtskilliga ställen utur Konungaböckerna, hwaraf man finner, att också dessa böcker stodo i gudomligt anseende, såsom sammanskrifna af propheter under Guds Andas ledning. Äfwen bör anmärkas, att på flera ställen källorna uppgifwas, utur hwilka underrättelserna hemtades. Dessa källor woro allmänt erkända såsom tillförlitliga. Och att de troget begagnades, finner man af det ordet: si, det står skrifwet, hwilket ofta brukas, så att läsaren hänwisas till den källa, som anföres. De blefwo småningom författade, under den tid, om hwilken de handla. Den hufwudsakliga delen af dessa twå böcker författades före den Babyloniska fångenskapen. Slutet af andra Koungaboken tillsattes sedan förmodligen af Esra.

Den första Konungaboken innehåller den rikhaltiga och i åtskilliga förebilder lärorika tiden under Salomo, Cap. 1–11; sedan det Israelitiska rikets och Juda rikets historia under fyra konungar i Juda och åtta i Israel, Cap. 12–21. Den omfattar en tid af 118 år, nemligen under Salomo 40, Rehabeam 17, Abia 3, Asa 41, Josaphat 17. Den första Konungaboken framställer Israels folk i det Gamla Testamentets mest blomstrande tillstånd och på höjden af dess lycka. Hwar och en lefde under sitt winträd oc fikonträd; folket lefde under David och Salomo i makt, i wälstånd och ära, men dessa gyldene dagar warade blott en kort tid; de woro blott en skuggbild af den tid, som prophetiorna utlofwa under den rätte Konungen i Zion.