Bibeln (Gustav Vasa)/S. Johannis Vppenbarelse

←  Inledning

Biblia, Thet är All then Heligha Scrifft på Swensko S. Johannis Theologi vppenbarelse

S. Johannis Theologi vppenbarelse.

Första Capitel

Thetta är Jesu Christi vppenbarelse, then Gudh haffuer giffuit honom, til at förkunna sinom tienarom, hwadh innan kort tijdh skee skal. Och haffuer beteknat och sendt medh sin Ängel til sin tienare Johannem, hwilken betyghat haffuer Gudz ord och witnesbyrd om Jesum Christum, hwadh han seedt hadhe. Saligh är then som lääs, och hörer thenna Propheties ord, och håller thet ther vthi scriffuit är, Ty tijdhen är när.

Johannes, The siw Församlingar j Asia. Nådh ware medh idher, och fridh aff honom som är, och som war, och som komma skal, och aff the siw Andar, som för hans stool äro, och aff Jesu Christo, som är itt troghet witne, förstfödder jfrå the dödha, och en Förste offuer Konunganar på iordenne. Then oss elskat haffuer, och twaghet oss aff wåra synder medh sitt blodh, och giordt oss til Konungar och Prester för Gudhi, och sinom Fadher, Honom ware ära och welle jfrå ewigheet til ewigheet, Amen. Sij, han kommer medh skyyn, och all öghon skola see honom, och the honom stunget haffua, och all slechte på iordenne skola jemra sigh, Ja, Amen. Jagh är A och O, begynnelsen och enden, sägher Herren, som är, som war, och som komma skal, then Alszmechtighe.

Jagh Johannes idhar broder, och deelachtigh j bedröffuelsen, och j Riket, och j Jesu Christi tolamodh, war på then öön Pathmos, för Gudz ord skul, och för Jesu Christi witnesbyrd skul, Jagh war j andanom på en Söndagh, och hörde effter migh een stoor röst, såsom en baswn, säyandes, Jagh är A och O, then förste och then sidste. Hwadh tu seer, thet scriff vthi ena book, och sendt til the Församlingar som äro j Asia, j Epheso, och j Smirnen, och j Pergame, och j Thyatiras, och j Sardis, och j Philadelphia, och Laodicea.

Och iagh wende migh om til at see effter rösten som med migh taladhe. Och som iagh migh wende, sågh iagh siw gyllene liwsastakar, och mitt jbland the gyllene liwsastakar, en, som lijk war menniskionnes Son, klädd j en sijdh kiortel, och begiordat kring om bröstet medh itt gyllene belte. Men hans hoffuudh och hans håår war hwitt som een hwijt vll, och såsom sniö. Och hans öghon woro såsom en eeldzloghe, och hans fötter woro såsom glödhande messing j vgnen. Och hans röst såsom en dön aff mykit watn. Och han hadhe j sijn höghra hand siw stiernor, och aff hans munn vthgick itt skarpt tweäggiat swerd, Och hans ansichte skeen såsom klara solen.

Och tå iagh sågh honom, föll iagh til hans fötter, såsom iagh hadhe warit dödh. Och han ladhe sijn höghra hand på migh, och sadhe til migh, War icke förfärat, Jagh är then förste och then sidste, och then leffuande, Och iagh war dödh, och sij, iagh är leffuande jfrå ewigheet til ewigheet, och haffuer nycklanar til heluetet och dödhen. Så scriff nu hwadh tu seedt haffuer, och hwadh nu är, och hwadh här effter skee skal. Hemligheten aff the siw stiernor som tu seedt haffuer j minne höghra hand, och the siw gyllene liwsastakar. The siw stiernor, äro the siw Församlingars Änglar, Och the siw liwsastakar som tu seedt haffuer, äro the siw Församlingar.

II. Capitel.

Och scriff then Församlings Ängel j Epheso, Thetta sägher han som haffuer siw stiernor j sinne höghra hand, then ther wandrar mitt jbland the siw gyllene liwsastakar. Jagh weet tina gerningar och titt arbete, och titt tolamodh, och at tu icke må lijdha the onda, och haffuer försökt them som säya at the äro Apostlar, och äro doch icke, och haffuer befunnet them liwghare, och tu lijdher och haffuer tolamodh, och arbetar för mitt nampn skul, och är icke trött worden. Men iagh haffuer emoot tigh, at tu then första kärleken offuergiffuit haffuer. Betenck hwar aff tu fallen äst, och bätra tigh, och gör the första gerninganar. Hwar thet icke skeer, tå warder iagh tigh snarligha kommandes, och skal bortstöta tin liwsastaka aff sitt rwm, vthan tu bätrar tigh. Men thetta haffuer tu, at tu haffuer hatat the Nicolaiters werck, hwilka iagh ock hatar. Then ther öra haffuer, han höre hwadh Anden sägher Församlinganar. Then ther winner, honom wil iagh giffua äta aff lijffzens trää, som är j Gudz Paradijs.

Och scriff then Församlings Ängel j Smirnen, Thetta sägher then förste och then sidste, then dödh war, och är leffuande worden. Jagh weet tina gerningar och tijn bedröffuelse, och tin fattigdom (men tu äst rijk) och hädhelse aff them som sigh säya wara Judar, och äro icke, vthan äro Satans hoop. Fruchta intet för någhot som tu lijdha skalt. Sij, dieffuulen skal kasta någhra aff idher j fängelse, På thet j skolen försökte warda, och haffua bedröffuelse j tiyo daghar. War trofast in til dödhen, så skal iagh giffua tigh lijffzens krono. Then ther öra haffuer, han höre hwadh Anden sägher Församlinganar. Then ther winner, han skal ingen skadha få aff then andra dödhen.

Och scriff then Församlings Ängel j Pergamen, Thetta sägher han som haffuer thet skarpa tweäggiadhe swerdet, Jagh weet tina gerningar, och hwar tu boor, at ther Satans säte är, och tu håller mitt nampn, och haffuer icke nekat mina troo. Och j mina daghar är Antipas mitt troghna witne dödadher när idher, ther Satan boor. Men iagh haffuer någhot litet emoot tigh, Ty tu haffuer ther them som hålla Balaams lärdom, Hwilken lärde genom Balak åstadkomma förarghelse för Jsraels barn, til at äta aff thet affgudhom offrat war, och bedriffua bolerij. Så haffuer tu ock them som hålla the Nicolaiters lärdom, hwilket iagh hatar. Bätra tigh, Annars skal iagh tigh snarligha komma, och skal strijdha medh them medh mins munz swerd. Then ther öra haffuer, han höre hwadh Anden sägher Församlinganar. Then ther winner, honom wil iagh giffua äta aff thet fördolda Manna, och wil giffua honom itt gott witnesbyrd, och medh thet witnesbyrd itt nytt nampn bescriffuit, thet ingen kenner, vthan then thet fåår.

Och scriff then Församlings Ängel j Thyatira, Thetta sägher Gudz Son, som öghon haffuer såsom eeldzloghe, och hans fötter lijka som messing, Jagh weet tina gerningar, och tin kärleek, och tina tienst, och tina troo, och titt tolamodh, och tina gerningar, the sidsta flere än the första. Men iagh haffuer någhot litet emoot tigh, at tu tilstädher then quinnan Jesabel, som sägher, at hon är een prophetissa, lära och bedragha mina tienare, bedriffua bolerij, och äta aff thet affgudhom offrat är. Och iagh haffuer giffuit henne tijdh, at hon skulle bätra sigh aff sitt bolerij, och hon haffuer intet bätrat sigh. Sij, iagh skal leggia henne j sängena, och the som medh henne hoor bedriffua, skola komma vthi alrastörsta bedröffuelse, om the icke bätra sigh aff sina gerningar, och hennes barn skal iagh dräpa. Och alla Församlingar skola weta, at iagh är then som ranszakar niurar och hierta. Och skal giffua hwariom och enom aff idher effter hans gerningar.

Men idher sägher iagh, och androm som j Thyatira ären, som icke haffua sådana lärdom, och icke haffua förstått Satans diwpheet, såsom the säya, Jagh skal icke leggia på idher någhra andra byrdo, Doch huadh j haffuen, thet håller så lenge iagh kommer. Och then ther winner, och håller mijn werck in til endan, honom skal iagh giffua macht offuer Hedhninganar, Och han skal regera them medh jernrijsz, och han skal sönderkrossa them, såsom en Pottomakares käril, såsom iagh ock fått haffuer aff minom Fadher, och wil giffua honom morghonstiernona. Then ther öra haffuer, han höre huadh Anden sägher Församlinganar.

III. Capitel.

Scriff ock Församlingennes Ängel j Sardis, Thetta sägher then som haffuer the Gudz Andar, och the siw stiernor, Jagh weet tina gerningar, Ty tu haffuer nampnet at tu leffuer, och äst dödh. War waken, och sterck thet andra som döö wil, Ty iagh haffuer icke befunnet tina gerningar fulkomligha för Gudhi. Så tenck nu på hwadh tu fått och hördt haffuer, och hålt thet, och bätra tigh. Ästu icke waken, så skal iagh komma til tigh som en tiwff pläghar komma, och tu skalt icke weta på hwadh stund iagh kommer til tigh. Tu haffuer ock fåå nampn j Sardis, som sijn klädher icke besmittat haffua, och the skola wandra medh migh j hwijt klädher, ty the äro thes werde. Then som winner, han skal så klädder warda medh hwijt klädher. Och iagh skal icke vthskrapa hans nampn aff lijffzens book, Och iagh skal wedherkenna hans nampn för min Fadher, och för hans Änglar. Then ther öra haffuer, han höre hwadh Anden sägher Församlinganar.

Scriff ock then Församlings Ängel j Philadelphia, Thetta sägher then Helghe, och then Sanferdige, som haffuer Dauidz nyckel, then ther vpläter, och ingen menniskia igenläter, Then ther igenläter, och ingen menniskia vpläter, Jagh weet tina gerningar. Sij, iagh haffuer giffuit för tigh een öpen dör, och ingen kan läta henne igen, Ty tu haffuer liten krafft, och tu haffuer hållet mijn ord, och haffuer icke nekat mitt nampn. Sij, iagh wil giffua tigh vthu Satans hoop, the sigh säya wara Judar, och äro icke, vthan liwgha. Sij, iagh wil driffua them ther til, at the skola komma och tilbidhia för tina fötter, och skola weta, at iagh haffuer elskat tigh.

Effter tu haffuer hållet mitt tolamodz ord, skal iagh ock bewara tigh för frestelsens stund, hwilken tilstundar allo werldenne, til at frelsa them som boo på iordenne. Sij, iagh kommer snarligha, hålt thet tu haffuer, at ingen tagher tina krono. Then ther winner, honom wil iagh göra til en Pelare vthi mins Gudz Tempel, och han skal icke meer vthgå. Och iagh skal scriffua på honom mins Gudz nampn, och mins Gudz stadz thes nyia Jerusalems nampn, som nedherkommer aff himmelen jfrå min Gudh, och mitt nyia nampn. Then ther öra haffuer, han höre hwadh Anden sägher Församlinganar.

Scriff ock then Församlings Ängel j Laodicea, Thetta sägher, Amen, thet troghna och sanferdigha witnet, begynnelsen til Gudz creatur. Jagh weet tina gerningar, at tu äst hwarken kall eller warm, Jagh wille at tu wore antingen kall eller warm. Men effter tu äst liom, och huarken kall eller warm, skal iagh tigh vthspyy vthu min munn. Ty tu sägher, Jagh är rijk och haffuer noogh, och behöffuer intet, Och weest icke at tu äst elende och jemmerligh, fattigh och blind, och nakot. Jagh rådher tigh, at tu köper gull aff migh, thet genomeeldat och bepröffuat är, at tu må bliffua rijk, och hwijt klädher, som tu må klädha tigh vthi, På thet tinne nakenheetz blygd icke skal synas, och smör tijn öghon medh ögnasaluo, at tu må få see.

The iagh elskar, them aghar iagh och nepser. Så war nu flijtigh, och bätra tigh. Sij, iagh ståår för dörenne och klappar, Then ther hörer mina röst och vplåter dörena, til honom skal iagh ingå, och hålla natward medh honom, och han medh migh. Then ther winner, honom skal iagh sittia låta medh migh på min stool, såsom ock iagh wunnet haffuer, och är sittiandes worden medh minom Fadher på hans stool. Then ther öra haffuer, han höre hwadh Anden sägher Församlinganar.

IIII. Capitel.

Sedhan sågh iagh, och sij, Een dör wardt vpläten j himmelen, och then första rösten som iagh hörde, såsom en baswn medh migh tala, sadhe, Stijgh här vp, iagh wil wisa tigh huadh skee skal här effter.

Och strax war iagh j andanom. Och sij, en stool wardt satt j himmelen, och på stolen satt en. Och then ther satt, han war påseende såsom then stenen Jaspis och Sardis, och en regnboghe war om stolen, påseendes såsom en Smaragd, och kring om stolen woro fyra och tiughu stolar, och på the stolar såto fyra och tiwghu Äldste, klädde medh hwijt klädher, och på theras hoffuudh woro gyllene kronor.

Och aff stolenom vthgingo liwngeeld, tordön och röster, och siw eeldzlampor brunno för stolen, hwilke äro the siw Gudz Andar. Och fram för stolen war såsom itt glashaff, lijkt widh Cristal, och mitt j stolen och kring om stolen, fyra diwr full med öghon, bådhe före och baak. Och thet första diwret war lijkt itt Leyon, och thet andra diwret lijkt enom kalff, och thet tridie diwret hadhe itt ansichte såsom een menniskia, och thet fierde diwret lijkt enom flyghande örn. Och the fyra diwr hadhe hwart thera sex wingar, och the woro vthan och innan full medh öghon. Och hadhe ingen roo dagh eller natt, och sadhe, Heligh, heligh, heligh är HERREN Gudh Alszmechtigh, som war, och som är, och som komma skal.

Och tå the diwren gåffuo honom prijs, och äro, och tack som satt på stolen, then ther leffuer jfrå ewigheet til ewigheet, föllo the fyra och tiwghu Äldste fram för honom som satt på stolen, och tilbådho then ther leffuer jfrå ewigheet til ewigheet, Och kastadhe sina kronor för stolen, och sadhe, HERRE, tu äst werdigh tagha prijs och äro och krafft, Ty tu haffuer skapat all ting, och för tin wilia skul haffua the warelse, och äro skapt.

V. Capitel.

Och iagh sågh j hans höghra hand som satt på stolen, ena book scriffuin innan och vthan, besegld medh siw insigel. Och iagh sågh en starck Ängel, som predicadhe medh högha röst, Hoo är werdigh vpläta bokena, och vpbryta hennes insigel? Och ingen j himmelen, eller på iordenne, eller vnder iordenne kunde vpläta bokena, och icke heller see på henne. Och iagh greet swårligha, at ingen wardt funnen werdigh til at vpläta bokena, och läsa henne, eller see på henne.

Och en aff the Äldsta sadhe til migh, Grååt icke. Sij Leyonet aff Juda slechte Dauidz root haffuer wunnet, til at vpläta bokena, och vpbryta hennes siw insigel. Och iagh sågh, och sij, mitt j stolen och jbland the fyra diwren, och mitt jbland the Äldsta, stoodh itt Lamb, såsom thet hadhe slachtat warit, och hadhe siw horn, och siw öghon, hwilke äro the siw Gudz Andar sende j all land, och thet kom och toogh bokena vthaff hans höghra hand som satt på stolen.

Och tå thet hadhe taghet bokena, föllo the fyra diwr, och the fyra och tiwghu Äldste fram för Lambet, haffuandes hwar och en harpor och gyllene skålar fulla med rökwerck, hwilket är the helighas böner, och sungo en ny song, och sadhe, Tu äst werdigh at tagha bokena, och vpläta hennes insigel. Ty tu äst dödhat, och haffuer igenlöst oss medh titt blodh, aff allahanda slechte och tungomål, och folck, och Hedhningar, och haffuer giordt oss wårom Gudhi til Konungar och Prester, och wij skole regnera på iordenne.

Och iagh sågh, och hörde een röst aff monga Änglar, kring om stolen, och kring om diwren, och kring om the Äldsta, och talet på them war mong sinnom tusende tusend, säyandes medh högha röst, Lambet som dödhat är, thet är werdigt at haffua krafft, och rijkedom, och wijsdom, och

starckheet, och äro, och prijs, och loff. Och all creatur som j himmelen äro, och the på iordenne, och the vnder iordenne, och j haffuet, och alt thet vthi them är, hörde iagh säya til honom som satt på stolen, och til Lambet, Loff och ära, och prijs, och krafft jfrå ewigheet til ewigheet. Och the fyra diwren sadhe, Amen. Och the fyra och tiwghu Äldste föllo nedh på sijn ansichte, och tilbådho honom som leffuer jfrå ewigheet til ewigheet.

VI. Capitel.

Och iagh sågh, at Lambet vpbröt itt aff insiglen, Och iagh hörde itt aff the fyra diwren säya, såsom medh tordöns röst, Kom och see. Och iagh sågh, Och sij, en hwijt hest, och then ther på satt, hadh een bogha, Och honom wardt giffuin een krona, och han foor vth til at winna, och få segher.

Och tå thet vpbröt thet andra insiglet, hörde iagh thet andra diwret säya, Kom och see. Och ther vthgick en annar hest, rödh, och honom som ther på satt, wardt giffuit at han skulle borttagha fridhen aff iordenne, och at the

skulle slå sigh jhiäl inbyrdes, Och honom wardt giffuit itt stoort swerd.

Och tå thet vpbröt thet tridie insiglet, hörde iagh thet tridie diwret säya, Kom och see. Och iagh sågh, Och sij, en swart hest, och then ther satt på honom, hadhe ena wägskål j sinne hand. Och iagh hörde ena röst mitt jbland the fyra diwr, säyandes, Jtt mått hwete om en penning, och try mått biwgg om en penning, och olionne och winet gör ingen skadha.

Och tå thet vpbröt thet fierde insiglet, hörde iagh thes fierde diwrsens röst säya, Kom och see. Och iagh sågh. Och sij, en black hest, och then som på honom satt, hans nampn war Döden, och heluetet folgde honom effter. Och honom wardt macht giffuin offuer the fyra parter på iordenne, at dödha medh swerd, och medh hunger, och medh dödhen aff the wildiwr på iordenne äro.

Och tå thet vpbröt thet femte insiglet, sågh iagh vnder Altaret theras siälar som dödadhe woro för Gudz ord skul, och för thet witnesbyrd skul, som the hadhe. Och the ropadhe medh högha röst, och sadhe, Herre, tu som äst heligh och sanferdigh, huru lenge dömer tu icke, och hempnas icke wårt blodh på them som boo på iordenne? Och them wardt giffuit hwariom och enom itt hwitt klädhe. Och til them wardt sagdt, at the skulle än nu huilas en liten tijdh, til tess talet bliffue fult aff theras medtienare och brödher, the ther ock skola dödadhe warda såsom ock the.

Och iagh sågh, at thet vpbröt thet siette insiglet, Och sij, tå wardt en stoor iordbäffuing, och solen wardt swart som en håårsäck, och månen wardt all sammans såsom blodh, och stiernonar föllo aff himmelen nedh på iordena, såsom fikonaträdh sijn fikon nedherslepper, tå thet ristes aff stoort wädher. Och himmelen gick bort, såsom een tilslaghen book, Och all bergh och öyar wordo rörd aff sijn rwm. Och Konungarna på iordenne, och the Öffuerste, och rijke, och Höffuitzmän, och wellighe, och alle eghne, och alle frije fördolde sigh vthi iordkulor, och j bergskreffwor, och sadhe til bergh och klippor, Faller offuer oss och skyler oss, för hans ansichte som sitter på stolen, och för Lambsens wredhe, Ty then store hans wredhes Dagh är kommen, Och hoo kan bestå?

VII. Capitel.

Sedhan sågh iagh fyra Änglar stå på fyra iordennes hörn, hållandes fyra iordennes wädher, At intet wädher skulle blåsa på iordena, eller på haffuet, eller på någhot trää. Och iagh sågh en annan Ängel vpstigha jfrå solennes vpgång, han hadhe leffuandes Gudz tekn, och ropadhe med högha röst til the fyra Änglar, hwilkom giffuit war skadha göra iordenne och haffuena, och sadhe, Görer icke iordenne skadha, eller haffuena, eller trään, så lenge wij teknom wår Gudz tienare på theras anlete. Och iagh hörde talet på them som teknadhe woro, hundradhe fyra och fyratiyo tusend, som teknadhe woro aff all Jsraels barnas slechter. Aff Juda slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Ruben slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Gad slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Asser slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Nephthali slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Manasse slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Simeon slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Leuj slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Jsaschar slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Zabulon slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Josephs slechte, tolff tusend teknadhe. Aff Ben Jamin slechte, tolff tusend teknadhe. Sedhan sågh iagh, Och sij, en stoor skare then ingen rekna kunde, aff allom Hedhningom och slechtom och folckom och tungomålom, ståndandes för stolen och för Lambena, klädd j hwijt klädher, och palmar j theras hender, ropandes medh högha röst, och sadhe, Saligheet honom som sitter på stolen wårom Gudhi och Lambena. Och alle Änglar stodho kring om stolen, och the Äldsta, och the fyra diwren, och föllo på sijn ansichte fram för stolen, och tilbådho Gudh, och sadhe, Amen. Loff och ära, och wijsheet, och tack, och prijs, och krafft, och starckheet ware wårom Gudh jfrå ewigheet til ewigheet, Amen.

Och en aff the Äldsta swaradhe, och sadhe til migh, Hoo äro thenne som vthi the hwita klädher klädde äro? Och hwadhan äro the kompne? Och iagh sadhe til honom, Herre, tu weest thet. Och han sadhe til migh, Thenne äro the som kompne äro vthu stoor bedröffuelse, och haffua twaghet sijn klädher, och giordt them hwijt j Lambsens blodh. Therföre äro the för Gudz stool, och tiena honom dagh och natt vthi hans Tempel. Och then på stolen sitter, skal boo offuer them, The skola intet meer hungra eller törsta, Jcke heller skal solen falla på them, icke heller någhon hete, Ty Lambet som mitt j stolen är, skal regera them, och ledha them til leffuande watukellor, och Gudh skal afftorka alla tårar aff theras öghon.

VIII. Capitel.

Och tå thet vpbröt thet siwnde insiglet, wardt een tysta j himmelen widh een halff stund. Och iagh sågh siw Änglar stå för Gudh, och them wordo giffne siw basuner. Och en annar Ängel kom, och stoodh för Altaret, och hadhe itt gyllene rökelsekaar, och honom wardt giffuit mykit rökwerck, På thet han skulle giffua aff all helghons böner på gyllene Altaret, som är för stolenom. Och rökwercksens röök aff helghonens böner, gick vp aff Ängelens hand för Gudh. Och Ängelen toogh rökelsekaret, och vpfylte thet medh eeld aff Altaret, och kastadhe nedh på iordena. Och ther skeedde tordön, röster och liungeeld, och iordbäffuing.

Och the siw Änglar medh the siw basuner, skickadhe sigh til at basuna. Och then förste Ängelen basunadhe, och wardt itt haghel och eeld bemengt medh blodh, och thet wardt kastat på iordena. Och tridie parten aff trään wardt vpbrend, och alt grönt grääs brann vp.

Och then andre Ängelen basunadhe, Och vthi haffuet wardt kastat såsom itt stoort brinnande bergh. Och tridie parten aff haffuet wardt blodh, och tridie parten aff the leffuande creatur som j haffuet woro, bliffuo död, och tridie parten aff skepen förgingos.

Och then tridie Ängelen besunadhe, Och een stoor stierna föll nedh aff himmelen, brinnande som itt bloss. Och föll vthi tridie parten aff elffuenar, och vthi watukellonar, och stiernonnes nampn kallas Malört. Och tridie parten wendes j Malört, Och monga menniskior bliffuo dödhe aff watnet som förbittrat wardt.

Och then fierde Ängelen basunadhe, Och tridie parten aff solenne wardt slaghen, och tridie parten aff månan, och tridie parten aff stiernonar, så at tridie parten aff them wardt förmörkrat, och tridie delen aff daghen intet skina kunde, och aff nattenne sammalunda. Och iagh såg, och hörde en Ängel som flögh mitt genom himmelen, och sadhe medh högha röst, Wee, wee, wee them som boo på iordenne, för the andra röster aff the tree Änglars basuner, som än nu basuna skola.

IX. Capitel.

Och then femte Ängelen basunadhe, Och iagh sågh ena stierno falla aff himmelen på iordena. Och honom wardt giffuin nyckelen til affgrundens brun. Och han vplät affgrundens brun, och ther vpgick en röök, såsom aff en stoor vgn, Och solen och wädhret wordo förmörkrat aff brunzens röök. Och vthu röken komo gräszhoppor på iordena, Och them wardt giffuin macht, såsom Scorpioner på iordenne macht haffua. Och wardt sagdt til them, at the icke skulle göra gräset på iordenne skadha, icke heller någhot thet grönt war, icke heller någhot trää, vthan allena menniskionar, the som icke hadhe tekn j sijn anlete. Och them wardt giffuit, at the icke skulle dödha them, vthan at the skulle quelia them j fem månadher, och theras quaal war såsom quaal aff Scorpion, tå han haffuer stunget menniskiona. Och j the daghar skola menniskionar sökia effter dödhen, och skola icke finna honom, Och the skola begära döö, och dödhen skal flyy jfrå them.

Och the gräszhoppor äro lijke the hestar som til krijgs bereedde äro, och på theras hoffuudh såsom kronor gulle lijka, och theras ansichte såsom menniskiors ansichte, Och the hadhe håår såsom quinnohåår, och theras tender woro såsom Leyons, och hadhe pantzar såsom jernpantzar, och bulret aff theras wingar såsom wagns buller, ther monge hestar löpa til krijgs, och hadhe stiertar såsom Scorpioner, och gaddar woro j theras stiertar, och theras macht war til at quelia menniskionar j fem månadher. Och hadhe offuer sigh en Konung, en Ängel aff affgrunden, hwilkens nampn på Ebreisko heter Abaddon, på Grekesko Apollyon. Jtt wee är framfaret, Och sij, här komma än nu tw annor wee effter.

Och then siette Ängelen basunadhe, och iagh hörde ena röst aff the fyra hörn aff thet gyllene Altaret, som är för Gudz öghon, och sadhe til then siette Ängelen som basunen hadhe, Löös the fyra Änglar som bundne äro vthi then stora elffuen Euphrate. Och the fyre Änglar wordo löse, hwilke bereedde woro til ena stund, til en dagh, til en månat, och til itt åår, at the skulle dödha tridie parten aff menniskionar. Och talet på thet resigh tyghet, war mong sinnom tusende tusend, Och iagh hörde theras taal. Och så sågh iagh ock hestanar j synenne, och the som såto på them, the hadhe glödhande, gohl, och swaffuels pantzar, och hoffuudhen på hestanar woro såsom Leyona hoffuudh, och aff theras munn vthgick eeld, och röök, och swaffuel. Aff thenna tree plåghor wardt dödhat tridie parten aff menniskionar, aff eelden och röken, och swafflet som vthaff theras munn gick, Ty theras macht war j theras munn och j theras stiertar. Och stierterna woro ormom lijke, och hadhe hoffuudh ther the skadha medh giorde.

Och woro än nu menniskior som icke woro dödhadhe aff thenna plåghor, och icke bätradhe sigh aff sina henders werck, at the icke tilbådho dieffuulskap och affgudhar aff guld, silffuer, koppar, steen och trää, the ther hwarken see kunna, eller höra, eller gå, och icke giorde boot för sitt moord truldom, skörheet och tiuffuerij.

X. Capitel.

Och iagh sågh en annan starck Ängel nedherkomma aff himmelen, han war klädd medh en skyy, och en regnboge offuer hans hoffuudh, och hans ansichte såsom solen, och hans fötter såsom eeldzpelare. Och han hade j sinne hand een öpen book, Och han satte sin högra foot på haffuet, och then wenstra på iordena, och ropade medh högha röst, såsom itt rytande Leyon. Och tå han ropadhe, taladhe siw tordöner sina röster. Och tå the siw tordöner talat hadhe sina röster, wille iagh scriffuit them. Tå hörde iagh ena röst aff himmelen, säya til migh Besegla thet the siw tordöner talat haffua, och scriff thet intet. Och Ängelen som iagh sågh stå på haffuet och på iordenne, hooff sina hand vp til himmelen, och swoor om honom som leffuer jfrå ewigheet til ewigheet, then ther himmelen skapat haffuer och hwadh ther vthi är, och iordena och hwadh ther vthi är, och haffuet och hwadh ther vthi är, at ingen tijdh skal wara meer, Vthan j the daghar, tå then siwnde Ängelens röst höres, tå han warder basunandes, tå skal Gudz hemligheet fulkompnat warda, såsom han förkunnat hadhe genom sina tienare och Propheter.

Och iagh hörde åter ena röst aff himmelen tala medh migh, och säya, Gack, och tagh then öpna bokena aff Ängelens hand, som ståår på haffuet, och på iordenne. Och iagh gick til Ängelen, och sadhe, Få migh bokena. Och han sadhe til migh, Tagh bokena och äät vp henne, och hon skal rijffua tigh j buken, men j tin munn skal hon wara sööt som hannogh. Och iagh toogh bokena aff Ängelens hand, och ååt henne vp, Och hon wardt j min munn sööt som hannogh. Och tå iagh hadhe ätit henne, reeff hon migh j buken. Och han sadhe til migh, Tu moste åter prophetera folckom, Hedhningom, och tungomålom, och mongom Konungom.

Och migh wardt fången een röö såsom en kepp, och migh wardt sagdt, Statt vp, och määl Gudz Tempel och Altare, och the som tilbidhia ther inne. Men then indra Choren aff Templet kasta vth, och määl honom intet, Ty han är giffuin Hedhningomen, Och the skola förtrampa then helgha stadhen, j twå och fyratiyo månadher.

XI. Capitel.

Och iagh skal giffua tw minom witnom, och the skola prophetera j tusende twhundradhe och sextiyo daghar, klädde j säcker. Thenne äro tw Olioträä och tw bloss, ståndandes för iorderikes Gudh.

Och hwar någhor wille göra them skadha, så gåår eelden vthaff theras munn, och förtärer theras fiendar, Och hwar någhor wille göra them ondt, så moste han dödhas. Thenne haffua macht til at igenlyckia himmelen, at intet regnar vthi the daghar, tå the prophetera, och haffua macht offuer watnet, at förwenda thet j blodh, och slå iordena medh allahanda plågho, så offta the wilia.

Och tå the haffua lychtat sitt witnesbyrd, skal thet Wildiwret som vpstigher aff affgrunden, hålla ena strijdh medh them, och skal offuerwinna them och dödha them. Och theras lekamen skola bliffua liggiandes på gatorna j then stora stadhen, som heter andeligha Sodoma och Egypten, ther wår Herre korszfest är. Och skola någhre aff slechterna och folcken, och tungomålen, och aff Hedningarna, see theras lekamen j tree daghar och en halff, och skola icke wilia tilstädhia theras lekamen leggias j graffuer. Och the på iordenne boo, skola frögda sigh offuer them, och skola glädhias och senda hwar androm gåffuor, Ty thenne twå Propheter twingadhe them som boo på iordenne.

Och effter tree daghar och en halff, kom lijffzens Ande aff Gudhi vthi them, och he stodho på sina fötter, Och een stoor förskreckelse föll på them som sågho them. Och the hörde een högh röst aff himmelen, säya til them, Stigher hijt vp. Och the stegho vp j himmelen vthi en skyy, och theras owener sågho them. Och j samma stundenne wardt en stoor iordbäffuing, och tiyonde delen aff stadhen föll nedh. Och bliffuo j iordbäffuingen dödadhe siw tusend menniskiors nampn, och the andra wordo förfäradhe, och gåffuo gudhi j himmelen prijs. Thet andra wee gick offuer, och sij, thet tridie wee kommer snart.

Och then siwnde Ängelen basunadhe, och j himmelen hördes högha röster, the ther sadhe, Thenna werldennes Rike äro worden wår Herras och hans Christs, Och han skal regnera aff ewigheet til ewigheet, Amen. Och the fyra och tiwghu Äldste som för Gudhi på sina stolar såto, föllo på sijn ansichte och tilbådho Gudh, och sadhe, Wij tackom tigh HERRE Alzmechtigh Gudh, tu som äst och warit haffuer, och tilkommande äst, Ty tu haffuer taghit tina stora krafft och regnerat, och Hedhninganar äro wredhe wordne. Och tijn wredhe är kommen, och the dödhas tijdh, at the skola dömas, och at tu skalt löna tina tienare, Propheter och helghon, och them som fruchta titt nampn, små och stora, och förderffua them som iordena förderffuat haffua.

Och Gudz Tempel wardt vplåtet j himmelen, och hans Testamentz Arck wardt seedd j hans Tempel, Och ther skeedde liwngeeld och röster, och tordöner, och iordbäffuing, och stoort haghel.

XII. Capitel.

Och j himmelen syntes itt stoort tekn, Een quinna beklädd med solenne, och månen vnder hennes fötter, och på hennes hoffuudh een krona aff tolff stiernor. Och hon war haffuande, ropadhe och pintes medh barn, och hadhe stoort qual til at föda.

Och så syntes itt annat tekn j himmelen, och sij, en stoor rödh drake, som hadhe siw hoffuudh och tiyo horn, Och på hans hoffuudh siw kronor, och hans stiert droogh tridie parten aff himmelens stiernor, och kastadhe them nedh på iordena.

Och draken stoodh för quinnonne som födha skulle, På thet, när hon födt hadhe, skulle han vpäta hennes barn.

Och hon födde itt swenbarn, som regera skulle alla Hedhningar medh jernrijsz. Och hennes barn wardt borttaghet til Gudh och til hans stool. Och quinnan flydde vthi öknena ther hon rwm hadhe, bereedt aff Gudhi, at hon ther födhas skulle j tusende twhundradhe och sextiyo daghar.

Och thet wardt een stoor strijdh j himmelen, Michael och hans Änglar stridde medh Drakan, och Draken stridde och hans Änglar, och the wunno intet, Och theras rwm wardt icke meer funnet j himmelen. Och then store Draken, then gamle Ormen, then ther heter dieffuul och Satanas, wardt vthkastat, then ther bedragher hela werldena, och han wardt kastat på iordena, och hans Änglar wordo ock bortkastadhe medh honom.

Och iagh hörde een stoor röst som sadhe j himmelen. Nu är wår Gudz saligheet, och krafft, och Rike, och macht, hans Christs worden, effter wåra brödhers beklaghare är förkastat, then them beklagadhe för Gudh dagh och natt. Och the wunno honom för Lambsens blodh skul, och för thes witnesbyrdz ord skul, och the haffua icke elskat sitt lijff alt in til dödhen. Therföre glädhens j himlar, och the som boo j them. Wee them som boo på iordenne och på haffuet, Ty dieffuulen stigher nedh til idher, och haffuer een stoor wredhe, wetandes, at han icke long tijdh haffuer.

Och tå Draken sågh, at han förkastat war på iordena, förfolgde han quinnona, som swenbarnet födt hadhe. Och quinnonne wordo giffne twå wingar, såsom aff en stoor örn, at hon skulle flygha vthi öknena vthi sitt rwm, ther hon födhes en tijdh, och twå tijdher, och en halff tijdh, jfrå Ormsens ansichte. Och Ormen sputadhe vthu sin munn watn såsom en ström effter quinnona, På thet han skulle fördrenckia henne. Men iorden halp quinnonne, och vplät sin munn, och vpswalgh strömen som Draken aff sin munn vthsputat hadhe. Och Draken wardt wreedh på quinnona, och gick bortt, at han skulle örligha medh the andra aff hennes sädh, the som hålla Gudz bodh, och haffua Jesu Christi witnesbyrd. Och han stoodh på haffzens sand.

XIII. Capitel.

Och iagh sågh itt Wildiwr vpstigha vthu haffuet, thet hadhe siw hoffuudh och tiyo horn, och på thes horn tiyo kronor, och på thes hoffuudh hädhelsens nampn. Och Wildiwret som iagh sågh, thet war lijkt enom Pardel, och thes fötter såsom Biörnafötter, och thes munn såsom Leyons munn. Och Draken gaff thy sina krafft, och sin stool, och stora macht. Och iagh sågh itt aff hans hoffuudh, såsom sarghat til dödz, och thes dödzsåår wardt igenläkt. Och hela iorden förundradhe sigh på Wildiwret, och tilbådho Drakan, som Wildiwrena hadhe macht giffuit, och the tilbådho Wildiwret, säyandes, Hoo är Wildiwret lijk? Eller hoo förmå strijdha emoot thy?

Och thy wardt giffuit en munn, til at tala stoor ting och hädhelse, och thy wardt giffuit macht, til at bruka sigh j twå och fyratiyo månadher. Och thet vplyffte sin munn, til at tala hädhelse emoot Gudh, til at hädha hans nampn och hans Tabernakel, och them som boo j himmelen. Och thy wardt medhgiffuit strijdha medh helghonen, och winna them. Och thy wardt giffuin macht offuer all slechter, och folck, och tungomål, och Hedhningar, Och alle the som på iordenne boo, tilbådho thet, hwilkas nampn icke scriffuen äro j Lambsens lijffz book, hwilket dödhat är jfrå werldennes begynnelse. Then ther öra haffuer, han höre. Then ther ledher j fängelse, han skal gå j fängelse. Then ther dräper medh swerd, han moste dödhas medh swerd. Här är the helighas tolamodh och troo.

Och iagh sågh itt annat Wildiwr vpstigha vthu iordenne, och thet hadhe tw horn lijka som Lambet, och thet taladhe som Draken, Och thet gör alla thes första Wildiwrsens macht, j thes åsyyn, Och thet kommer iordena och them ther på boo, til at tilbidhia thet första Wildiwret, hwilkes dödzsåår igenläkt war. Och thet gör stoor tekn, så at thet ock läter eeld falla nedh aff himmelen på iordena j menniskiors åsyyn, Och thet bedragher them som boo på iordenne, för the tekn skul som thy giffuin äro, at göra för Wildiwret, säyandes til them som boo på iordenne, at the skola göra Wildiwrena, som sarghat war aff swerd, och war leffuande wordet, itt belete.

Och thy wardt giffuit, at thet skulle giffua Wildiwrens belete anda, och at Wildiwrens belete skulle tala, och så bestellat, at huilke som helst icke tilbådho Wildiwrens belete, skulle dödhas. Och thet lät alla, små och stora, rijka och fattigha, friya och eghna tagha wedhertekn vthi theras höghra hand, eller på theras anlete, at ingen skal må köpa eller sälia, vthan then ther haffuer wedherteknet, eller Wildiwrens nampn, eller thes nampns taal. Här är wijsdomen. Then ther förstånd haffuer, han rekne Wildiwrens taal, Ty thet är eens menniskios taal, Och thes taal är sexhundrat sextiyo och sex.

XIIII. Capitel.

Och iagh sågh, och sij, Jtt Lamb stoodh på Zions bergh, och medh thy hundradhe fyra och fyratiyo tusend, the hadhe thes Fadhers nampn bescriffuit på sijn anlete. Och iagh hörde ena röst aff himmelen, såsom aff itt stoort watn, och såsom ena röst aff en stoor tordön. Och rösten som iagh hörde, war såsom harpolekares, the ther leekte på sina harpor. Och the sungo såsom en ny song för stolen, och för the fyra diwren, och för the Äldsta. Och ingen kunde lära then songen, vthan the hundradhe fyra och fyratiyo tusend, som köpte äro aff. iordenne. Thenne äro the, som medh quinnor icke besmittadhe äro, Ty the äro Jungfrwr, och fölia Lambet ehwart thet gåår. Thenne äro köpte jfrå menniskionar, til en förstling Gudhi och Lambena, och j theras munn är intet swek funnet, Ty the äro vthan smitto för Gudz stool.

Och iagh sågh en annan Ängel flygha mitt genom himmelen, han hadhe itt ewigt Euangelium, thet han förkunna skulle them som på iordenne boo, och allom Hedhningom, och slechtom, och tungomålom, och folckom, och sadhe medh högha röst, Fruchter Gudh, och giffuer honom äro, Ty stunden är kommen til hans Doom, och tilbedher honom, som haffuer giordt himmel och iord, haffuet och watukellonar. Och en annar Ängel folgde effter, och sadhe, Fallen, fallen är then store stadhen Babylon, Ty han haffuer dricka giffuit allom Hedhningom aff wredhennes wijn sins bolerijs.

Och tridie Ängelen folgde them, och sadhe medh högha röst, Huar någhor tilbedher Wildiwret, och thes belete, och tagher thes wedhertekn på sitt anlete, eller på sijn hand, han skal ock dricka aff Gudz wredhes wijn, thet inskenckt och klart är j hans wredhes kalk, och han skal warda plåghat medh eeld och swaffuel j helgha Änglars åsyyn, och j Lambsens åsyyn. Och röken aff theras plågho, skal vpstigha aff ewigheet til ewigheet. Och the haffua huarken dagh eller natt roo, som tilbidhia Wildiwret och thes belete, och ther någhor taghet haffuer thes nampns wedhertekn. Här är the helighas tolamodh, Här äro the som hålla Gudz bodh och Jesu troo.

Och iagh hörde ena röst aff himmelen, säya til migh, Scriff, Salighe äro the dödhe, som j Herranom döö här effter, Ja, Anden sägher, at the skola hwila sigh jfrå sitt arbete, Ty theras gerningar fölia them effter.

Och iagh sågh, och sij, en hwijt skyy, och på skynom satt en, som lijk war menniskionnes Son, och hadhe på sitt hoffuudh ena gulkrono, och j hans hand en hwass liye. Och en annar Ängel kom vthu Templet, och ropadhe medh högha röst til then som satt på skynom, Hugg til medh tin liya, och skäär, Ty tijdhen är tigh kommen, at tu skalt skära, ty sädhen på iordenne är torr worden. Och han som satt på skyyn, högg til medh sin liya på iordena, och iorden wardt affskoren.

Och en annar Ängel kom vthu Templet som j himmelen är, then ock en hwass liya hadhe. Och en annar Ängel kom vthu Altaret, then macht hadhe offuer eelden. Och ropadhe medh högha röst til honom som hadhe then hwassa liyan, och sadhe, Hugg til medh tin hwassa liya, och skäär vp wijnquistanar på iordenne, Ty hennes wijnbär äro moghen. Och Ängelen högg til medh sin skarpa liya på iordena, och skaar vp wijngårdanar på iordenne, och kastadhe them vthi Gudz wredhes stora press. Och wardt pressen trampat vthan stadhen, och blodhet gick vth aff pressen, alt in til betzlen på hestanar, vthoffuer tusende sexhundrat stadier wägs.

XV. Capitel.

Och iagh sågh itt annat tekn j himmelen, stoort och vnderlighit, Siw Änglar som hadhe siw the yttersta plåghor, Ty medh them är fulkompnat Gudz wredhe. Och iagh sågh såsom itt glaszhaaff beblandat medh eeld, och them stå på samma glaszhaaff, som segher wunnet hadhe på Wildiwret och thes belete, och wedhertekn, och på thes nampns taal, Och the hadhe Gudz harpor, och sungo Mosi Gudz tienares song, och Lambsens song, säyandes, Stoor och vnderligh äro tijn werck, HERRE Gudh alzwolligh retferdighe och sanne äro tine wäghar, tu helghonens Konung. Hoo skulle icke fruchta och prijsa titt nampn, HERRE? Ty tu äst allena heligh, och alle Hedhningar skola komma och tilbidhia j tijn åsyyn, Ty tine domar äro vppenbare wordne.

Sedhan sågh iagh, och sij, Witnesbyrdzens Tabernakels Tempel wardt öpnat j himmelen, och gingo ther vth aff Templet the siw Änglar som the siw plåghor hadhe, klädde vthi reen, hwijt lijnklädher, och vmgiordadhe kring om bröstet medh gyllene belte. Och itt aff the fyra diwren, gaff the siw Änglar siw gyllene skålar, fulla medh Gudz wredhe, then ther leffuer aff ewigheet til ewigheet. Och Templet wardt vpfylt medh röök aff Gudz herligheet, och aff hans krafft, och ingen kunde gå in j Templet, til tess the siw plåghor, som the siw Änglar hadhe, fulkompnadhe wordo.

XVI. Capitel.

Och iagh hörde ena stora röst vthu Templet, Then sadhe til the siw Änglar, Gåår, och vthgiwter the Gudz wredhes skålar på iordena.

Och then förste Ängelen gick åstadh, och gööt sina skåål vth på iordena, och thet wardt itt ondt och skadhelighit såår på menniskiomen, the som Wildiwrsens wedhertekn hadhe, och på them som tilbådho thes belete.

Och then andre Ängelen gööt vth sina skåål j haffuet. Och thet wardt såsom eens dödz manz blodh, och alt thet lijff hadhe j haffuet, bleff dödt.

Och then tridie Ängelen gööt vth sina skåål j elffuenar, och j watukellonar, och thet wardt blodh. Och iagh hörde en Ängel säya, Retferdigh ästu HERRE, som äst, och warit haffuer, och heligh, at tu thetta dömdt haffuer. Ty the haffua vthgutit helghonens och Propheternars blodh, och blodh haffuer tu ock giffuit them dricka, Ty the äro thes werde. Och iagh hörde en annan Ängel säya, Ja HERRE Gudh alzwolligh, sanne och rette äro tine domar.

Och then fierde Ängelen gööt vth sina skåål j solena, och honom wardt giffuit at plågha menniskionar medh heta aff eeld. Och menniskionar wordo brinnande vthi stoor heta, Och the hädde Gudz nampn som machtena hadhe offuer thenna plåghor, och giorde inga syndabätring, at the måtte giffuit honom äro.

Och then femte Ängelen gööt vth sina skåål på Wildiwrsens stool, och thes Rike wardt förmörkrat, och the sönderbitto sina tungor för werck skul, och hädde Gudh j himmelen för sin werck och sijn såår skul, och bätradhe sigh intet aff sina gerningar.

Och then siette Ängelen gööt vth sina skåål, på then stora elffuena Euphraten, Och watnet borttorkadhes, På thet wäghen skulle beredhas för the Konungar östan effter. Och iagh sågh vthu Drakans munn, och vthu Wildiwrsens munn, och vthu then falska Prophetens munn, vthgå tree orena andar såsom paddor. Och thet äro dieffuulsens andar, som tekn göra, och vthgå til Konunganar på hela iordenne, at församla them til strijdz, på then stora alzwolligha Gudz dagh. Sij, iagh kommer som tiuffuen pläghar komma, Saligh är then som wakar och förwarar sijn klädher, at han icke gåår naken, och the få see hans skam. Och han församladhe them på itt rwm, thet heter på Ebreisko Harmagedon.

Och then siwnde Ängelen gööt vth sina skåål j wädhret, och gick een stoor röst vthaff himmelen jfrå stolen, som sadhe, Thet är giordt. Och thet wardt liungeeld, och röster, och tordön, och stoor iordbäffuing, sådana at thes lijke icke warit hadhe, sedhan menniskionar på iordenne warit hadhe, sådana iordbäffuing, så stoor. Och then store stadhen wardt j tree delar, och Hedhninganars städher föllo. Och then stora Babylon kom j åminnelse för Gudhi, at han wille giffua honom kalken aff sinne grymma wredhes wijn. Och alla öyar flydde, och berghen funnos intet. Och stoort haghel såsom en Centener, kom nedher aff himmelen på menniskionar. Och menniskionar hädde Gudh, för then stora plågho aff haglet, Ty thes plågha war ganska stoor.

XVII. Capitel.

Och kom en aff the siw Änglar som hadhe the siw skålar, och taladhe medh migh, och sadhe til migh, Kom, iagh wil wisa tigh then stora skökionnes fördömelse, som sitter på mykin watn, medh hwilka Konunganar på iordenne bolat haffua, och the ther på iordenne boo, äro druckne wordne aff hennes bolerijs wijn. Och han förde migh j Andanom vthi öknena. Och iagh sågh quinnona sittia på itt rosenfergho Wildiwr, thet war fult medh hädhelse nampn, och hadhe siw hoffuudh och tiyo horn. Och quinnan war klädd medh purpur och rosenfergho, och offuergylt medh gull och ädhla stenar, och perlor, och hadhe en gyllene kalk j sinne hand, full medh styggelse, och sins bolerijs oreenligheet. Och på hennes anlete scriffuit thet nampn, Hemligheet, then stora Babylon, modhren til bolerij och til styggelse på iordenne. Och iagh sågh quinnona drukna aff helghonens blodh, och aff theras blodh som Jesu witne woro. Och iagh förundradhe migh stoorligha tå iagh sågh henne.

Och Ängelen sadhe til migh, Hwj förundrar tu tigh?

Jagh wil säya tigh hemligheten om thenna quinnona, och om Wildiwret som bäär henne, och haffuer siw hoffuudh och tiyo horn. Wildiwret som tu haffuer seedt, haffuer warit, och är icke, och thet skal åter vpkomma vthaff affgrunden, och skal gå vthi fördömelse, Och the som på iordenne boo, skola förundra sigh, hwilkas nampn icke scriffuen äro j lijffzens book jfrå werldennes begynnelse, tå the see Wildiwret som haffuer warit, och icke är, ändoch thet är. Och här är sinnet, ther wijsdom tilhörer.

The siw hoffuudh äro siw bergh, ther quinnan sitter vppå, och thet äro siw Konungar. Fem äro falne, en är, och then andre är icke än nu kommen, Och när han kommer, skal han icke lenge bliffua. Och Wildiwret som haffuer warit, och icke är, then är then ottonde, och han är vthaff the siw, och han gåår vthi fördömelse. Och the tiyo horn som tu seedt haffuer, äro tiyo Konungar, som än nu icke haffua fååt Rike, vthan skola såsom Konungar på een stund få macht medh Wildiwret. Thenne haffua alle itt rådh, och skola giffua Wildiwrena sina macht och krafft. The skola strijdha medh Lambena, och Lambet skal winna them, Ty thet är en Herre offuer alla Herrar, och en Konung offuer alla Konungar, och medh thy äro the vthkalladhe, och vthkoradhe och troghne.

Och han sadhe til migh, Watnet som tu sågh, ther skökian sitter på, är folck och skarar, och Hedhningar, och tungomål. Och the tiyo horn som tu seedt haffuer på Wildiwret, skola hata skökiona, och leggia henne ödhe och naken, och the skola vpäta hennes kött, och brenna henne vp j eeld, Ty Gudh haffuer giffuit them j hiertat, at the skola göra thet honom behagar, och göra alle ena mening, at the skulle giffua Wildiwrena Riket, til tess Gudz ord warda fulkompnat. Och quinnan som tu seedt haffuer, är then stora stadhen, som Rike haffuer offuer iordennes Konungar.

XVIII. Capitel

Och sedhan sågh iagh en annan Ängel komma nedher aff himmelen, then stora macht hadhe, och iorden wardt vplyst aff hans klarheet. Och han ropadhe medh macht och högha röst, säyandes, Fallen, Fallen är then stora Babylon, och är worden dieffla boning, och alla orena Andars behåll, och alla orena och ohyggeligha foglars behåll, Ty alle Hedhningar haffua drucket aff wredhennes wijn hennes bolerijs, och Konunganar på iordenne, haffua bolat medh henne, och köpmännenar på iordenne, äro rijke wordne aff hennes stora wellust.

Och iagh hörde ena andra röst aff himmelen, som sadhe J mitt folck, gåår vth jfrå henne, at j icke deelachtighe warden j hennes synder, och at j icke fåån någhot aff hennes plåghor, Ty hennes synder reckia alt vp j himmelen, Och Herren haffuer draghet til minnes hennes oretferdigheter. Betaler henne, såsom hon haffuer betalat idher, och görer henne dobbelt effter hennes gerningar. Och medh samma kalk som hon haffuer skenckt idher, skencker henne dobbelt. Så mykit hon sigh haffuer herligha hållet och j wellust warit, så mykit skencker henne pino och grååt. Ty hon sägher j sitt hierta, Jagh sitter, och är een Drotning och icke änkia, och haffuer ingen sorgh. Therföre skola hennes plåghor komma på en dagh, dödh, grååt och hunger, och hon skal warda vpbrend j eeld, Ty Herren Gudh är starck, som henne döma skal.

Och iordennes Konungar skola gråta henne, och beklagha sigh offuer henne, the som medh henne bolat, och j wellust leffuat haffua, tå the få see röken aff hennes brand, Och skola stå longt jfrå för hennes plåghos redhogha skul, och säya, Wee, wee then stora stadhen Babylon, then starcka stadhen, Ty vthi een stund är tin doom kommen. Och köpmännenar på iordenne skola gråta och sörya widh sigh sielffua, at ingen köper theras waror meer, gull och silffuer, och ädhla stenar, och perlor och silke, och purpur och skarlakan, och alt Thynen trää, och all kärill aff Elpenbeen, och all kärill aff kostelighit trää, och aff koppar, och jern, och marmor, och kaneel, och timian, och saluo, och rökelse, och wijn, och olio, och semlor, och hwete, och booskap, och fåår, och hestar, och wagnar och kroppar och menniskiors siälar.

Och the äple som tijn siäl begärar, äro bortkomen jfrå tigh, och alt thet fett och herlighit war, är förgånget jfrå tigh, och tu skalt icke nu finnat här effter. Köpmännenar som sådana waror plägha haffua, och äro rijke wordne aff honom, skola stå longt jfrå för reddhogha skul aff hans plågho, gråta och sörya, och säya, Wee, wee then stora stadhen, som medh silke och purpur, och skarlakan beklädd war, och offuergylt war medh gull och ädhla stenar och perlor, Ty vthi eenne stund äro förödde sådana rijkedomar.

Och alle Skepare, och alle the som på skepen wistas, och siömän, och the som til siöös handla, stodho longt jfrå, och ropadhe tå the sågho röken aff hans brand, säyandes, Hwar är thens stora stadzens lijke? Och the kastadhe mull på sijn hoffuudh, och ropadhe gråtandes och söryandes, och sadhe, Wee, wee then stora stadhen j hwilkom alle äro rijke wordne, som j haffuet haffua hafft sijn skep aff hans waror, Ty vthi een stund är han ödhe worden.

Frögda tigh offuer honom himmel, och j helghe Apostlar och Propheter, Ty Gudh haffuer dömdt idhar doom på honom. Och en starck Ängel toogh vp en stoor steen som en quernsteen, och kastadhe j haffuet, och sadhe, Medh sådana hastigheet skal förkastat warda then store stadhen Babylon, och han skal icke nu meer warda funnen. Och harparers röst, och songarers, och piparers, och basunarers röst skal icke meer hörd warda j tigh, och alle handwercks män ehwadh handwerck thet är, skola icke meer warda fundne j tigh. Och quernaröst skal icke meer höras j tigh, och liws på liwsastaka skal icke meer lysa j tigh, och Brudgummas och Brudz röst skal icke meer hörd warda j tigh. Ty tine köpmän woro Förstar på iordenne, Ty j tinom truldom haffua alle Hedningar wille farit, och j honom wardt funnen Propheternars och Helghonens blodh, och allas theras som dräpne äro på iordenne.

XIX. Capitel.

Sedhan hörde iagh såsom een stoor röst, aff en stoor skara j himmelen, som sadhe, Haleluia. Saligheet och prijs, ära och krafft ware Gudhi wårom Herra, Ty hans domar äro sanne och rette, Ty han haffuer dömdt om then stora skökion, then medh sitt bolerij haffuer förderffuat iordena, och haffuer hempnat sina tienares blodh vthu hennes hand. Och åter sadhe the Haleluia. Och röken gick vp aff ewigheet til ewigheet. Och the fyre och tiwghu Äldste och the fyra diwr, föllo nedher och tilbådho Gudh som satt på stolen, och sadhe, Amen, Haleluia. Och een röst gick aff stolen, och sadhe, Loffuer wår Gudh, j alle hans tienare, och j som fruchten honom, bådhe små och store.

Och iagh hörde ena röst aff en stoor skara, och såsom een röst aff mykit watn, och såsom een röst aff stoor tordön, säya, Haleluia, Ty wår HERRE Alzmechtigh Gudh haffuer intaghet Riket. Lät oss glädhias och frögdas, och giffua honom äro, Ty Lambsens bröllop är kommet, och thes hustru haffuer sigh tilreedt. Och henne wardt giffuit at klädha sigh vthi reent och skinande silke (Men silket är Helghonens retferdigheet) Och han sadhe til migh, Scriff, Salighe äro the som kalladhe äro til Lambsens natward. Och han sadhe til migh, Thenna äro sann Gudz ord. Och iagh föll för hans fötter, at tilbidhia honom, Och han sadhe til migh, See til at tu thet icke gör, Ty iagh är tin och tina brödhers medtienare, som Jesu witnesbyrd haffua, Tilbedh Gudh (Ty Jesu witnesbyrd är Propheties Ande)

Och iagh sågh himmelen öpen, och sij, En hwijt hest, och then som satt på honom, han heet Trofast och Sanferdigh, och han dömer och strijdher medh retferdigheet. Och hans öghon såsom eeldzloghe, och på hans hoffuudh monga kronor, och hadhe itt nampn scriffuit thet ingen kende, vthan han sielffuer. Och han war klädd j itt klädhe, som med blodh bestenckt war, och hans nampn heter, Gudz ord. Och honom effterfolgde then häär som j himmelen är, medh hwijta hestar, klädde vthi hwitt och reent silke. Och vthu hans munn vthgick itt skarpt tweäggiat swerd, at han ther medh skal slå Hedhninganar, Och han skal regera them medh jernrijsz. Och han trampar Alzmechtigh Gudz grymma wredhes press, och han haffuer på sijn klädher och på sina lend itt nampn, scriffuit altså, Konung offuer alla Konungar, och Herre offuer alla Herrar.

Och iagh sågh en Ängel stå j solenne, och han ropadhe medh högha röst, och sadhe til alla foglar som flugho vnder himmelen, Kommer, och församlens til then stora Gudz natward, at j skolen äta Konunganars kött, och Höffuitzmännenars kött, och the starckas kött, och hestars kött, och theras kött som sittia på them, och allas theras kött som frij och eghne äro, och bådhe små och storas kött.

Och iagh sågh Wildiwret, och iordennes Konungar och theras härar församladha, til at hålla ena strijdh medh honom som satt på hesten, och medh hans häär. Och Wildiwret wardt fonget, och medh thy then falske Propheten som tekn giorde för thy, medh hwilko han bedroogh them, som togho Wildiwrsens wedhertekn, och them som tilbådho thes belete. Thenne twå wordo leffuande kastadhe vthi en brinnande siö, som brann medh swaffuel. Och the andre wordo dräpne medh hans swerd, som satt på hesten, thet vthu hans munn gick, Och alle foglar wordo mättadhe aff theras kött.

XX. Capitel.

Och iagh sågh en Ängel nedherkomma aff himmelen, han hadhe nykelen til affgrunden, och ena stora kädhio j sinne hand. Och han greep Drakan then gamla Ormen, som är Dieffuulen och Satan, och bandt honom j tusende åår, och kastadhe honom vthi affgrunden, och lät åter om honom, och besiglde ther offuan vppå, at han icke meer bedragha skulle Hedhninganar, til tess fulkompnat wordo tusende åår, och sedhan moste han löös warda til någhon liten tijdh.

Och iagh sågh stolar, och the såto på them, och them wardt giffuin doom, och theras siälar som halszhugne woro för Jesu witnesbyrd, och för Gudz ord skul. Och the ther icke tilbådho Wildiwret eller thes belete, Ey heller togho thes wedhertekn på sijn anlete, eller j sina hender, och the leffde och regneradhe medh Christo j tusende åår. Men the andre dödhe fingo icke lijff igen, til tess tusende åår fulkompnat wordo. Thenna är then första vpståndelsen.

Saligh och heligh är then som deel haffuer vthi första vpståndelsen, offuer them haffuer then andre dödhen ingen macht, vthan the warda Gudz och Christi Prester, och skola regnera medh honom j tusende åår. Och tå tusende åår fulkompnat äro, warder Satanas löös vthu sijn fängelse, och skal vthgå til at bedragha Hedhninganar, som äro på fyra iordennes parter, Gog och Magog, På thet han skal församla them j strijdh, hwilkas taal är såsom sanden j haffuet. Och the gåffuo sigh vppå iordennes breedheet, och kringhwerffde Helghonens läghre, och then elskeligha stadhen. Och nedher aff himmelen föll eeld aff Gudhi, och förtärde them. Och dieffuulen som them bedraghet hadhe, wardt kastat vthi then brinnande siön och swafflet, ther bådhe Wildiwret och then falske Propheten, skola plåghas dagh och natt, jfrå ewigheet til ewigheet.

Och iagh sågh en stoor hwijt stool, och en sittia på honom, för huilkens ansichte flydde iord och himmel, och them wardt intet rwm funnet. Och iagh sågh the dödha stora och små, stå j Gudz åsyyn, och bökerna wordo vplätne. Och een annor book wardt vpläten, som är lijffzens. Och the dödhe wordo dömde, effter som scriffuit war j bökerna, effter theras gerningar. Och haffuet gaff igen the dödha, som ther vthi woro, och dödhen och heluetet gåffuo igen the dödha, som vthi them woro, och thet bleff dömdt om hwar och en effter theras gerningar. Och heluetet och dödhen wordo kastadhe vthi then brinnande siön. Thenne är then andre dödhen. Och then ther icke wardt funnen scriffuen j lijffzens book, han wardt kastat j then brinnande siön.

XXI. Capitel.

Och iagh sågh en ny himmel och een ny iord, Ty then första himmelen och then första iorden förgingos, och haffuet är icke meer. Och iagh Johannes sågh then helgha stadhen, thet nyia Jerusalem nedherkomma aff himmelen, jfrå Gudhi, tilreedd, såsom een prydd Brudh til sin man. Och iagh hörde ena stora röst aff stolen säya, Sij, Gudz Tabernakel jbland menniskionar, och han skal boo medh them, och the skola wara hans folck, och sielffuer Gudh medh them, skal wara theras Gudh. Och Gudh skal afftorka alla tårar aff theras öghon, och ingen dödh skal sedhan wara, icke heller grååt, icke heller roop, icke heller någhon werck warder meer. Ty thet första är förgånget. Och then ther satt på stolen, sadhe, Sij, iagh gör all ting ny. Och han sadhe til migh, Scriff, Ty thenna ord äro wiss och sann.

Och han sadhe til migh, Thet är giordt. Jagh är A och O, begynnelsen och enden, Jagh skal giffua honom som törster aff leffuande watnens kello förgeffues. Then som winner, han skal alt thetta få ägha, och iagh skal wara honom hans Gud, och han skal wara min son. Men them reddom, och otroghnom, och gruffuelighom, och mandråparom, och bolarom, och trulkarlom, och affgudhadyrkarom, och allom lögnachtighom, theras deel skal wara vthi then siön som brinner med eeld och swaffuel, Huilket är then andre dödhen.

Och til migh kom en aff the siw Änglar, som hadhe siw skålar fulla medh the siw ytersta plåghor, och han taladhe medh migh, och sadhe, Kom, och iagh wil wisa tigh Brudhena Lambsens hustru. Och han förde migh j andanom på itt stoort och högt bergh, och wijste migh then stora stadhen thet helgha Jerusalem, nedherkomma aff himmelen jfrå Gudh, och hadhe Gudz herligheet. Och hans liws war lijka som then alraädhlasta stenen, en klar Jaspis. Och han hadhe en stoor och högh mwr, then ther tolff portar hadhe, och j portanar tolff Änglar, och inscriffuen nampn, hwilken äro the tolff Jsraels söners slechters nampn. Östan til tree portar, Nordan til tree portar, Sunnan til tree portar, Westan til tree portar. Och stadzmuren hadhe tolff grundwalar, och j them the tolff Lambsens Apostlars nampn.

Och then som taladhe medh migh, hadhe ena gyllene röö, ther han medh mäla skulle stadhen och hans portar, och hans mwr. Och stadhen ligger fyrkant, Och hans lengd är så stoor som breedden. Och han mälte stadhen medh gyllene röön, tolff tusend stadier. Och hans lengd och breedd och högd äro lijka. Och han mälte hans mwr hundhradhe fyra och fyratiyo alnar, effter eens menniskios mått som Ängelen hadhe. Och hans mwrs bygning war aff Jaspis, men sielffue stadhen aff klart gull, lijk widh reent glasz. Och stadzmwrens grundwalar woro prydde medh all dyrbar steen. Första grundwalen war en Jaspis, Then andre en Saphir, Then tridie en Calcedonier, Then fierde en Smaragd, Then femte en Sardonyx, Then siette en Sardis, Then siwnde en

Chrysolit, Then ottonde en Berill, Then niyonde en Topazier, Then tiyonde en Chrysoprass, Then elloffte en Hyacinth, Then tolffte en Amethist.

Och the tolff portar, woro tolff perlor, hwar för sigh, Och hwar port war aff eenne perlo, och stadzens gator woro klart gull, såsom genomskinande glasz. Och iagh sågh ther intet Tempel vthi, Ty Herren alzwolligh Gudh är Templet ther vthi, och Lambet. Och stadhen behöffuer icke sool eller måna, at the skola lysa ther vthi, Ty Gudz herligheet vplyser honom, och hans liws är Lambet. Och Hedhninganar som salighe warda, skola wandra j hans liws, och Konunganar på iordenne skola föra sina herligheet in vthi honom. Och hans portar lätas intet til om daghen, Ty ther warder ingen natt. Ther skal intet inkomma som besmittelighit är, eller thet styggelse gör och lögn, Vthan the som scriffne äro j Lambsens leffuande book.

XXII. Capitel.

Och han wijste migh ena klara elff medh leffuande watn, klaar som Crystall, then gick jfrå Gudz stool och Lambsens, mitt vppå hans gator. Och på bådha sidhor widh elffuena stoodh lijffzens trää, bärandes tolff fåll frucht, och baar sina frucht alla månadher, Och löffuen aff trädh tiente til Hedhninganars helbregdo. Och intet förbannat skal wara meer, vthan Gudz och Lambsens stool, skal bliffua ther vthi, och hans tienare skola honom tiena, och the skola see hans ansichte, och hans nampn skal wara på theras anlete. Och natt bliffuer icke meer, och the behöffua icke liws, icke heller solennes liws, Ty Herren Gudh vplyser them, och the skola regnera jfrå ewigheet til ewigheet.

Och han sadhe til migh, Thenna ord äro wiss och sann, Och Gudh the helgha Propheters Herre sende sin Ängel, at wijsa sina tienare hwadh skee skal innan kortt tijdh, Och sij, iagh kommer snarligha. Saligh är then som håller Prophetiennes ord j thesso book. Och iagh är Johannes som hörde och sågh thetta. Och sedhan iagh hadhe thet hördt och seedt, föll iagh nedh at tilbidhia för Ängelens fötter, som migh thetta wijste. Och han sadhe til migh, See til at tu gör thet icke, Ty iagh är tin medhtienare och tina brödhers Propheternars, och theras som hålla thenna books ord, Tilbedh Gudh.

Och han sadhe til migh, Besegla icke thenna Propheties ord j thesso book. Ty tijdhen är när. Then som onder är, han ware onder. Och then som oreen är, han ware oreen. Men then som from är, han warde än nu fromare, Och then heligh är, warde än nu helighare. Och sij, iagh kommer snart, och mijn löön medh migh, til at wedhergella hwariom

och enom såsom hans gerning är. Jagh är A och O, then förste och then sidste, begynnelsen och enden. Salighe äro the som hålla hans bodh, På thet theras macht skal wara j lijffzens trää, och ingå genom portanar j stadhen. Ty vthan til äro hundar och trulkarlar, och bolare, och mandråpare, och affgudhadyrckare, och alle the som elska och göra lögnen.

Jagh Jesus sende min Ängel, at han skulle betygha idher thetta j Församlinganar, Jagh är aff Dauidz root och slechte, een klaar morghonstierna. Och Anden och Brudhen säya, Kom. Och then thet hörer, han säye, Kom. Och then ther törster, han komme, Och then ther wil, han taghe lijffzens watn för intet.

Men iagh betyghar hwar och en som hörer Prophetiennes ord j thesso book, Hoo som legger någhot här til, på honom skal Gudh leggia the plåghor, som screffna äro j thenna book. Och om någhor tagher någhot jfrå thenna books Propheties ord, hans deel skal Gudh borttagha vthu lijffzens book, och vthu then helgha stadhen, och vthu thet scriffuit är j thenna book. Thet sägher han som witnesbyrd bäär här til, Ja, Jagh kommer snart, Amen, Ja, kom Herre Jesu. Wårs Herras Jesu Christi nådh ware medh idher allom, Amen.

Enden på S. Johannis vppenbarelse.

Källa

• Fornsvenska textbanken