Texten är ett gammalt skillingtryck publicerad i August Bondessons visbok, 1903, i del 1 som nr 114, efter att texten nedtecknatas av Anton Freeman. Den medtogs också i Julius Hammarlunds Text till 146 sånger för skola och hem, 1904 (nr 73), vilken version presenteras här. På Wikipedia finns en artikel om Bonden och räven..
|:Och bonden han gick sig ut åt grönan äng,
och där mötte han räfven. :|
"Ack, om jag hade huden din
till foder under lufvan min
till julen!
|:Ett gångande skepp det vill jag gifva dig,
det bästa, som du vill hafva, :|
Bara jag får en huden din
till foder under lufvan min
till julen!
|:"Ett gångande skepp det vill jag inte ha,
ty det kan jag inte styra." :|
"Aldrig så får du huden min
till foder under lufvan din
till julen!"
|:"En väl gödder oxe vill jag gifva dig,
den bästa, som du vill hafva, :|
bara jag får huden din
till foder under lufvan min
till julen!"
|:"En väl gödder oxe vill jag inte ha,
Ty den kan jag inte slakta. :|
"Aldrig så får du huden min
till foder under lufvan din
till julen!"
|:"En väl gödder gås de vill jag gifva dig,
den bästa, som du vill hafva, :|
bara jag får huden din
till foder under lufvan min
till julen!"
|:"En väl gödder gås hon är väl god att ha,
men svårt är att huden mista. :|
Aldrig så får du huden min
till foder under lufvan din
till julen!"
Och ut kommer räfvens syster så fin,
och hon vill med räven tala:
"Och ej må du sälja bonden ditt skinn,
ty han kan det ej betala.
Aldrig så får han huden din
till foder under lufvan sin
till julen."
Och bonden han spänner bågen för knä:
"Ack, hör bara på den gläfsan!"
Och bonden han spänner bågen för knä
och skjuter båd' räf och räfsan.
"Ser du nu, att jag knep ditt skinn
till foder under lufvan min
till julen?"
