Bonnspelmaen
|
Å dunnra rassa tre,
å stå nu int å bläng!
Go vänner, lag er te
å ta en Jöshärs-sväng!
Ni ser fôll ja’ står här på tönna
å stämmer min lelle fejol;
bårt, gôbber å kärnger, på stönna!
Tull stabben dit bål unner bol’!
Pling plingeli plingeli pling ...
Se så ja, nu stämmer dä bra;
ställ opp er badus i en ring,
för ällers ska attan er ta!
D’ä ja’, d’ä ja’ d’ä ja’ som speler.
Filulili lulilil läj . . . .
Lôtt pålsken komm’ i gang!
Dä ska nåck gå som häj,
fast stôga ho ä trang.
Du Ola där, sul’ int mä skanka,
din store å lange drasut!
För ällers så ska ja’ dej banka
mä strôken, så skaal får en kut.
Här dôger dä int te var’ tong,
här dôger dä int gå i lonk;
plong plongeli plongeli plong ...
Hör på, hur fejoel slôr klonk -
d’ä ja’, d’ä ja’, d’ä ja’ som speler.
Häj, freske tag! Gi plass!
Häj, skrap’ å stamp’ å skak’!
Smäll klacken klass på klass!
Hyss läggen opp i tak!
Tack, Bängt, ska du ha för dä grepe -
se, tåcker ska gutera var’:
Su strök medt i take a repe
mä tåna, å den som va rar.
Ho häja! Se nu ä dä knäfft,
nu går dä rent änna på stup;
men ja’ blir i halsen så täfft -
hör, grannfarn, ro hit mä en sup!
D’ä ja’, d’ä ja’, d’ä ja’ som speler.
Plink plangeli plingeli plank ....
Husch, damm’ står tjockt som ler;
mor Kersti, klet en dank
på väija, så vi ser!
Hôll, hôll da, dans’ int ikôll tönna -
ptro! ptro! - jo se nu ä dä gjorrt!
Gu fader fôrlôtt er den sönna!
Hjälp opp mej igen å dä forrt!
Mor Annika, fly mej en dramm! -
Hutt jänter, å gi er tefress!
Ni kommer int åter äll fram
fôrrn ja’ å fejol blir teress:
D’ä ja’, d’ä ja’, d’ä ja’ som speler.
Hoj pina ettra dö,
dra te nu än en gang!
Skutt, Britta, som en sö!
Ping pingeli pongeli pang ....
Spänn kunnten ’tå kroken i take,
du Bängt, ska ja’ sij’ du ä khär!
Kors näj men se Ola, dä vrake,
drev klacken i flesen på Pär.
Hva smâler ni, kärnger, där bål’?
Bälj kaffee i er å tig!
Blann te å gi hit mej a skål
mä ullvalle ... sett int å blig!
D’ä ja’, d’ä ja’, d’ä ja’ som speler.
Ho häj i fullan dus! -
Men dätt’ va änna grömmt,
ja’ ser så möa ljus
å lell så ä dä skömmt.
Hva fan, vill int stôga stå stille?
Ja’ mener ho vänner ikring -
hôll, stan’! - usch! dä vriner så ille -
hôll, stan’!, lôtt mej stämme ... pling pling!
Oj, jäkel regera min kvint!
Han rök, å tinorn kytt’ åttå,
å basen, dä kröttre, slog slint;
dä går lell mä allten - dans’ på!
D’ä ja’, d’ä ja’, d’ä ja’ som speler.
Ö hutt! hva sa du, Lars?
Hva? gnir ja’ nerom staal?
Ah, du ä söpen bars
å har int yj’ i skaal.
Hôll i mej, ja’ siger te jola -
dä tönn-hällvett mätt’ stå på skå -
nå jäkel annådra den Ola,
han trôdd mej, så strôken flög å!
Gunatt mä er, bönner! Nu manns
ä stôga som körk’ utta präst,
å vill ni fannsér er å dans’,
så får ni allt vänt’ te härnäst
d’ä ja’, d’ä ja’, d’ä ja’ som speler.