Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/7
| ← 6: Tollet–Nohrmoræa 1679 |
|
8: Hagberg–Duus 1684 → |
7.
[Lyckönskningsdikt till DANIEL SVEDELIUS’ akademiska dissertation ’Pastor in Parnasso’, försvarad i Uppsala den 14 december 1683 under presidium av professor poeseos JOHANNES COLUMBUS.]
Ei Geäsle-Kall up i daalen.
Hveriu hugser ig ihr kiö kall, all wuårå miog ahd skuot;
Huissel, fårå suo hliot, min fläd, og klyf’ nuord i Budum
Ahl suos huessen snådt i muori å biärum ihr hagligt:
Dukå huer dågå i hlioteste reis, i bockuma auter,
Kyruma fya, og huer nåt såfwå å skrotten å hiellan;
Vuårå um mäna i kasungen män i squeädinger aute:
Brädsla, mioka, läs auty fiås män smålå og sturfläd,
Vxen min kyruma, bucken min gietuma, killinge kåfuen,
Firi suos ahl, min släkiuma streidt, min kuppa um håsen,
Böien attonå, öxi fråmonå, röri å härder,
Hlioma i straut og hiöpa i hås äd hliotest ig beäller,
Flädä suo lucka i biäruma skreäld og häres i muori,
Daste daien uerd huogst og breädende, flädä uil såfwå,
Voni suos ihr duo leäs åf män bög, og tågå aut eäskied,
Skyred, hassan og seän sleickt iäto suos kellinge magdriedt:
Tys ig kiö wuorå skuot ahd, dett ihr ig wuomali huarug,
Jhr jen kall dan häflige män, suos nossen jär atter
Wuäri wildeste, giätå suo heäft, og autende hagligt
Glåmå, die siuofueste geätende fläd og haglige kaller
Suos huer dågå i muorene, reised, queädende wueäri
Vuonder og siofveste meässkallen wuar hiär å bladuma giätå
Geäslekall wuomali snogt sleik ig min fläd far i daalen.
J. L. S.
Huissel, fårå suo hliot, min fläd, og klyf’ nuord i Budum
Ahl suos huessen snådt i muori å biärum ihr hagligt:
Dukå huer dågå i hlioteste reis, i bockuma auter,
Kyruma fya, og huer nåt såfwå å skrotten å hiellan;
Vuårå um mäna i kasungen män i squeädinger aute:
Brädsla, mioka, läs auty fiås män smålå og sturfläd,
Vxen min kyruma, bucken min gietuma, killinge kåfuen,
Firi suos ahl, min släkiuma streidt, min kuppa um håsen,
Böien attonå, öxi fråmonå, röri å härder,
Hlioma i straut og hiöpa i hås äd hliotest ig beäller,
Flädä suo lucka i biäruma skreäld og häres i muori,
Daste daien uerd huogst og breädende, flädä uil såfwå,
Voni suos ihr duo leäs åf män bög, og tågå aut eäskied,
Skyred, hassan og seän sleickt iäto suos kellinge magdriedt:
Tys ig kiö wuorå skuot ahd, dett ihr ig wuomali huarug,
Jhr jen kall dan häflige män, suos nossen jär atter
Wuäri wildeste, giätå suo heäft, og autende hagligt
Glåmå, die siuofueste geätende fläd og haglige kaller
Suos huer dågå i muorene, reised, queädende wueäri
Vuonder og siofveste meässkallen wuar hiär å bladuma giätå
Geäslekall wuomali snogt sleik ig min fläd far i daalen.
J. L. S.