Bröllopsdikter på dialekt från 1600- och 1700-talen/83
| ← 82: Graf–Brantbjär 1746 |
|
98: Wallen–Erhart 1755 → |
83.
Enfalduga | Bröllups-Glam, | Då | Regements-Casseuren | Wid Kongl. Artilleriet i Stockholm, | Den Ädle och Högacktade Herren, | Herr PETER | BERNHARD | ORELL | Med | Den Dygd-ädla Jungfrun, | Jungfru MARGARETA | SOMMOR | Jngick ett Christlofligit Äckta-Förbund, hwilcket på Trångfors | Bruk i Collebäcks Sochn, uti mycket Förnämt Folcks närwa- | ro, wan sin fullbordan, den 21. December, 1746. | Til Wördsamt teckn framgifna | Af | Pir Jänison. J Kupper-Bers Dälom. || Westerås, | Tryckt hos Pet. Dewall, Consist. och Gymn. Boktr.
GUs fre jär i Gä-spus Lag alla som ä,
Jeg ber om förtänckälse, jeg kom åg mä,
At litä få gäla mä dösa små Rim,
Om Bruggum åg Brua, fast dä ä slätt Prim.
Nog trur jeg at andra, som studdera a,
Lär kräckla på mäg åg waräfwiga ra,
Men jeg slår upp Dunattin tä jett förswar,
Ty Musa jenn qwädjets Gudänna o war.
Å! skull dä int nog wära mot män creppen,
Så glama mä Boksynta, som lärt Latten,
Wä stur Kakelmäja i Offsala Sta,
Där trät di om ole åg disptera bra.
Där lär di om Bru-Folkie fundra iop,
Utkika åg skrifwa om dä som ä prop,
Män jeg som int lage på könsta a fått,
Tör se snart jenn fära för möckla männ brått,
Ta därför tä guda, dä som jeg framför;
Ty dä man int orckär, man då int mär bör,
Jeg rit då, åg ristär mä fiära mi sta
Om Bru-Folckie, som är stå glättug åg gla.
Wä såg Du Err Bruggum om så skär e Mö,
Granlätin an spräkär, som sommärtört ö,
Troieta än större, dän Du fått i dag,
Dänn få Du se ökias skä, ättär beag.
Dä samma skä wisa säg, nä o kom jem
Tä Ståcklum fram må däg, tro int dä blir klem,
På nippur å sippur On acktär int så,
Som fast mer i kiökie fräsk orning må gå.
Där wis O tä bryggning, där wis O tä bak,
Där wis O tä kukning på gudastä smak,
Där sätt sin Pigo wa nödene tarf,
Dä mästa O gitter i jett sånt us warf.
O sättär int ättär sin orniga skru,
Mot Änna jeg trässär mång Ståckluma Fru,
Så mildan säg skickia, mä Ög åg mä Låg,
Dä wär åg en säja skä, som Änna såg.
A wälis Däg Bruggum, som fått jen sån skru,
Jen mä dänom wölja gallanter E Bru,
Ja wälis Däg Brua för Käcker Munsör,
An Könungins Attullri tiän för Cässör.
An Casserar, Comderar så mä beag,
At Könungins wölja månd wära Ans lag,
Dä syns, at An myckie om Crona ä öm
Ty An ar båd' löning, båd' eer åg beröm.
Rättråduiet, billuiet mä sä An för,
Jandel, i wandel, i alt dä An giör,
An atar dä orätta, giör dä som rätt,
An främier dä bästa på skiälugit sätt,
Löf nögda då Båda, som dösa jär dag,
Som jer gier, at byggia sånt nätt Jonelag,
Som älle åg sälle förfära nu få,
Alt dä som natura O syftar uppå.
Ja glädioms, at jett så fullkomlugit Par
Wärannan säg maka, åg tä Äckta tar,
Säg lyckelig ömsa nog skättande är,
Så Täckier ä Brua, så Urtig jen Kär.
Jen tiäck Kär, som uti den stursta förtret
Förnuftigt åg ärtut säg wöl bärga wet,
E Bru som jamt löfwer i tysthed åg ro,
Liksom ena Pärlo i sinom Pärlmo.
Jen Kär, som nog träffelig slujet ar fått,
Giör lyckio, åg ägär doch mångfäldut gått,
E Bru, som i wäla widt lysande mând,
Af ansänd, åf ära, åg utåf förstånd.
Säg kiärä! säg wä, såsom mära då ä
Lycksälugt för Bru-Parä wära nu skä,
Men ättär jeg ickie nu bält mäckta mär,
Jeg wöljogast framsänd jen önskan tä Jär.
Jeg ber om förtänckälse, jeg kom åg mä,
At litä få gäla mä dösa små Rim,
Om Bruggum åg Brua, fast dä ä slätt Prim.
Nog trur jeg at andra, som studdera a,
Lär kräckla på mäg åg waräfwiga ra,
Men jeg slår upp Dunattin tä jett förswar,
Ty Musa jenn qwädjets Gudänna o war.
Å! skull dä int nog wära mot män creppen,
Så glama mä Boksynta, som lärt Latten,
Wä stur Kakelmäja i Offsala Sta,
Där trät di om ole åg disptera bra.
Där lär di om Bru-Folkie fundra iop,
Utkika åg skrifwa om dä som ä prop,
Män jeg som int lage på könsta a fått,
Tör se snart jenn fära för möckla männ brått,
Ta därför tä guda, dä som jeg framför;
Ty dä man int orckär, man då int mär bör,
Jeg rit då, åg ristär mä fiära mi sta
Om Bru-Folckie, som är stå glättug åg gla.
Wä såg Du Err Bruggum om så skär e Mö,
Granlätin an spräkär, som sommärtört ö,
Troieta än större, dän Du fått i dag,
Dänn få Du se ökias skä, ättär beag.
Dä samma skä wisa säg, nä o kom jem
Tä Ståcklum fram må däg, tro int dä blir klem,
På nippur å sippur On acktär int så,
Som fast mer i kiökie fräsk orning må gå.
Där wis O tä bryggning, där wis O tä bak,
Där wis O tä kukning på gudastä smak,
Där sätt sin Pigo wa nödene tarf,
Dä mästa O gitter i jett sånt us warf.
O sättär int ättär sin orniga skru,
Mot Änna jeg trässär mång Ståckluma Fru,
Så mildan säg skickia, mä Ög åg mä Låg,
Dä wär åg en säja skä, som Änna såg.
A wälis Däg Bruggum, som fått jen sån skru,
Jen mä dänom wölja gallanter E Bru,
Ja wälis Däg Brua för Käcker Munsör,
An Könungins Attullri tiän för Cässör.
An Casserar, Comderar så mä beag,
At Könungins wölja månd wära Ans lag,
Dä syns, at An myckie om Crona ä öm
Ty An ar båd' löning, båd' eer åg beröm.
Rättråduiet, billuiet mä sä An för,
Jandel, i wandel, i alt dä An giör,
An atar dä orätta, giör dä som rätt,
An främier dä bästa på skiälugit sätt,
Löf nögda då Båda, som dösa jär dag,
Som jer gier, at byggia sånt nätt Jonelag,
Som älle åg sälle förfära nu få,
Alt dä som natura O syftar uppå.
Ja glädioms, at jett så fullkomlugit Par
Wärannan säg maka, åg tä Äckta tar,
Säg lyckelig ömsa nog skättande är,
Så Täckier ä Brua, så Urtig jen Kär.
Jen tiäck Kär, som uti den stursta förtret
Förnuftigt åg ärtut säg wöl bärga wet,
E Bru som jamt löfwer i tysthed åg ro,
Liksom ena Pärlo i sinom Pärlmo.
Jen Kär, som nog träffelig slujet ar fått,
Giör lyckio, åg ägär doch mångfäldut gått,
E Bru, som i wäla widt lysande mând,
Af ansänd, åf ära, åg utåf förstånd.
Säg kiärä! säg wä, såsom mära då ä
Lycksälugt för Bru-Parä wära nu skä,
Men ättär jeg ickie nu bält mäckta mär,
Jeg wöljogast framsänd jen önskan tä Jär.
DEn Sturste, åg Ögste, som dä första par
J Paradis Lustegår samföjet ar,
Åg låti Jer Båda utåf deras stam,
Jnt astugt, men ättär and stickiä Jer fram.
An gifwe Jer så myckie wällugt åg godt,
Som nonsin nå Brude-Folck för Jer a fådt.
Som Tiderna Ålderen, Ålderen År;
Som Åräna Månanä uttalia får;
Som Månanä wulit a där sen uppå,
J Weckiuna åter jamt fördelas må,
Som Weckiuna Dyngen, åg Daganä giör,
Som Daganä Timanä mä säg framför.
Som wär åg jen Tima tä wissaste slut
Wäräfwiga Männut skä förtälja ut.
Jer inbärge Östen den mognastä Fruckt,
Å Wåra för mä säg beagälig Luckt;
Den Kulnaste Wintär, den Sundaste Ti,
Den Liufwaste Sommoren låte då si
Frambäras i lyse, om jeg int fär wilt,
E wacker e Dötter äl litan jen Pilt!!!
J Paradis Lustegår samföjet ar,
Åg låti Jer Båda utåf deras stam,
Jnt astugt, men ättär and stickiä Jer fram.
An gifwe Jer så myckie wällugt åg godt,
Som nonsin nå Brude-Folck för Jer a fådt.
Som Tiderna Ålderen, Ålderen År;
Som Åräna Månanä uttalia får;
Som Månanä wulit a där sen uppå,
J Weckiuna åter jamt fördelas må,
Som Weckiuna Dyngen, åg Daganä giör,
Som Daganä Timanä mä säg framför.
Som wär åg jen Tima tä wissaste slut
Wäräfwiga Männut skä förtälja ut.
Jer inbärge Östen den mognastä Fruckt,
Å Wåra för mä säg beagälig Luckt;
Den Kulnaste Wintär, den Sundaste Ti,
Den Liufwaste Sommoren låte då si
Frambäras i lyse, om jeg int fär wilt,
E wacker e Dötter äl litan jen Pilt!!!