Carl von Linnés resa till Skåne 1749/11 juli

Julius 11

Ramlösa surbrunn låg 1 kvart ifrån Hälsingborg i söder på ett så behageligt ställe, som naturen kunde åstadkomma. Landet norr om, som var klätt med den härligaste lövskog, avbröts perpendikulärt åt söder med en hög sandstensvägg, som var så mjuk, att hon kunde skäras och täljas, vilken genom ett hål uppå själva väggen utsläppte med ett friskt språng detta välsmakande och lättdruckna hälsovattnet. Det prövades:

Gallar. pulv. purpurea.
Coccionell. pulv. violacea saturata.
Saturni sacch. albida.
Vitriol. spirit. turbabatur in fundo.

Herr arkiater Stobæus, som vistats flere år vid denna brunn, hade prövat det och funnit således, som doktor Stobæus mig det här kommunicerade:

Violarum syr. violescit parum.
Gallarum pulv. nigrescit cum rubore.
Theæ pulv. nigrescit.
☿ sublim. sol. turbatur parum.
Auripig. sol. limpida persistit.
Saturni sacch. sublactescit, obscuratur.
Argenti solut. opalescit.
Tartari deliqu. turbatur levissime.
Saccharo effervescit.
Vino acidulo effervescit.

[ 340 ]Surbrunnen besöktes och dracks nu av många gäster, som kommit hit ifrån fjärran orter, och månge funno här sin hälsa av ett vatten, som är ett av de förnämsta surbrunnsvatten i riket, fast icke det starkaste till järnhalten.

Stenkolsskärpningar hade varit upptagne emellan surbrunnen och staden, men lämnade.

Aphides Populi nigræ Fn. 1355 sutto överallt på bladen av poppelpilarne emellan surbrunnen och staden. Löven framburo liksom röda bär av åtskillig form, vilka öppnade sig och framsläppte sina kräk.

Lindarne, som först i går viste sina blomster, stodo nu i full blomma och gåvo en härlig orangie-lukt över hela staden.

Blomster utvakades att på dem se, vad timma de sig öppnade eller tillslöto och att därmed få i stånd det Horologium Floræ, på vilket jag i flera år arbetat, och genom vilket man må kunna på vilda marken, fast under mulen himmel säga så noga tiden som av något ur. Här tog jag för mig tvenne örter, som icke finnas hos oss upp i landet, nämligen Leontodon Taraxaconoides Fl. 628 och Crepis scanensis, som bägge växte här.

Crepis begynte öppna sin blomma var morgon kl. 6, och alla blommorna voro kl. 6½ utslagna. Leontodon öppnade alla sina blomster emellan 6 och 7 om morgonen. Crepis begynte om aftonen sluta sina blomster kl. 6½ och inemot kl. 7 voro alla tillslutne; men Leontodon tillslöt alla sina blomster emellan kl. 5 och 6 om aftonen.

Rön anställdes med samma blomster, som sattes i vatten i ett glas och bevakades inomhus; då Crepis hade utslagit sina blommor kl. 6½ men Leontodon icke förrän kl. 7 om morgonen. Crepis tillslöt sina blomster om aftonen kl. 7 men Leontodon kl. 6.

Galium luteum Fl. 116 kallades även här sligefrö eller sligeört och gavs boskapen uti hæmaturia, då de kommo ifrån slätten till skogsbygden och fingo blodpiss.

Panicum adhærens Fl. 54 växte vilt i åkrarne, som icke finnes upp i landet. Vi betraktade här noga samma lilla gräs, vars ax var en verkelig panicula floribus deorsum nutantibus. Calycis [ 341 ]gluma bivalcis, oblonga, æqualis, linearis, compressa, valvula utraque terminata, Arista æquali, triplo longiore. Härav följer att detta gräs måste skiljas i genere ifrån Panicis.

Medusæ funnos vid havsstranden till myckenhet. De mesta hade 4 kaviteter (Fn. 1287, It. Öland., p. 160, Westgoth. p. 172), men somlige voro klotrunda såsom ett ägg utan öppning, och somlige av dem hade en liten öppning såsom en mun.

Klölus kallades ett slags krabbor, som funnos av ett särskilt slag ifrån dem jag tillförene sett i Sverige. Cancer brachiurus hirsutus, rostro bifido connivente. Denna kräveta är icke bland de störste. Hon är luden överallt med bleka hår, varav hon ser buslig ut såsom en spindel, då ler och gyttja fäster sig i håret, att hon alltid är oren. Rostrum depressum, acuminatum, bipartitum, apice connivens, subtus glabrum. Thorax convexums, inæqualis instar Ranæ, versus caput gibus. Orbita oculorum sinuata, pone carinata, acute angulata. Antennæ simplices, pilosæ, breves, rostro vix duplo longiores. Oculi prominuli a tergo cincti margine piloso. Manus ovatæ, basi utrinque mucronatæ, pilosæ, pollice & altero digito lævi, albicante æquali, albo, introrsum denticulato. Reliqui pedes monodactyli, desinentes in digitum s. spinam acutam. Tentacula duo, reflexa apice barbata, sub basi ipsius rostri sita. Cauda ovata, articulis sex, indivisa, subtus instructa quattuor paribus appendiculorum ciliatorum & geminatorum. Area abdominis, cui cauda adplicatur, concava, notata unrinque mucrone & in disco utrinque puncto pallido. Denna, som jag ej såg större än högst en knytnäve, kallas allmänt av auktorerna havsspindel eller Areaneus marinus.