Carl von Linnés resa till Skåne 1749/2 augusti
| ← 1 augusti: Gyinge härad |
|
3 augusti → |
SMÅLAND
Augustus 2
Rågen, som blivit sådd i tolfte veckan eller den första april, begynte nu att skäras, så att vårrågen mognade på 85 dagar. Här var att se ett synnerligt experiment om röks kraft på säden, nämligen ett streck, som till några famnars bredd strök tvärt över en åker, där rågen tycktes stå härlig men hade icke ett enda korn i axen, fast han eljest stod över åkren helt bördig. Folket berättade och viste rummet, varest en sjudare haft sin kokning, och att sunnanvädret fört röken över åkren åt norr, den tiden rågen rök eller blommade, varav kan slutas, huru skadelig rök månde vara för blommorna. Folket hava eljest här på orten den inbillningen, att om någon ogärningsman brännes på bål, skall ingen säd bliva på omkringliggande åkrar, däråt röken drives. Huruvida detta haver grund, kan av föreställta rön inhämtas.
Älmhult, kvart 8.
Stenbrohults kyrka, kvart 3.
Plantago scapo unifloro Fl. 128, växte överallt vid stranden av Möcklen. Hanblomstret hade ett blomskaft, som var ett par tum högt med en grön calyx, men honblomstret hade intet blomskaft, utan satt calyx, som var genomsynlig, klar och icke grön, nere vid själva roten. Emellan bladerna och denna calyx framstack en pistill, som var lik en tråd och nästan så lång som blomskaftet på hanblomstret, alldeles som herr professor Jussieu det beskrivit och avritat uti Actis Paris. 1742, p. 131, t. 7.
Agrostis enodis Fl. 59 eller pipven växte vid Stenbrohult på stora öen ibland ljungen, så stor och mycken, att hon nästan var det endaste gräset, som där sågs. Bockarne, som endast voro släppte på denna ö, gingo ibland gräset och trånade bort, ty det var icke deras mat, varföre de icke fingo äta därav. Det är ganska märkvärdigt och angelägit för oeconomis att veta vilka gräs och örter få ätas av vart slags boskap, att vart och ett bliver använt efter natursens inrättning, utan vilken allting olyckas. Hade kalvar blivit hit släppte, så hade de fått tillräckelig föda, och om bockarne däremot fått kvarter uti en kalvhage, som varit fullvuxen av mjö-ört Fl. 405, hade de fått sin förnämsta spis, vilken kalvarne måste lämna. Detta argument är vidlöftigt utfört uti Pan Svecius, som kan där läsas.
Lichen tinctorius Fl. 946 växte med Lichen saxeus Fl. 947 överallt på stenarna, men de skildes mycket tydeligen i regnväder därmed, att den förras blad voro en simpel hinna, som hade små rötter på undra sidan allt ut i kanten, men den senares blad bestod av tvenne hinnor, som lossade ifrån varandra med en trubbigare kant, besynnerligen under regnvädret, så att om man då avskar kanten, var densamma alldeles ihålig, och dessutom hade denna på undra sidan ytterst vid kanten inga fina rötter utan var tämmelig slät. Bägge två äro på övra sidan något ihåligt pucklige, dock förnämligast den förra. Bägge färga brunt, men den senare svagare.