Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 8 augusti

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←   7 augusti
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
10 augusti  →


Augustus 8[redigera]

Svennerums gästgivaregård hade västerut en hög, som var på övra sidan helt jämn och på alla sidor utom den södra brant avskuren, på vilken den härligaste prospekt till ett lusthus viste sig.

Åkerbruket här i Småland var merendels sådant, att på åkren bruktes ensäde, och såddes vart år utan vila skiftevis med råg och korn. Årdret drevs merendels av ett par oxar, sällan med hästar, och själva järnbillen på årdret var mycket trubbig och tjock, ty jorden var lös och obunden. Åkren köres om våren tre gångor med samma årder, nämligen ärjes, tväres och nedmylles, då efter var plöjning harvas och sist korsharvas. Harven är lös nästan som vid Stenbrohult och tjänlig för klappurstenen. En häst kan draga harven 2 à 3 timmar utan svårighet. Rågen sås på slutet av martio emellan den 24 martii och 8 april. Kornet sås ifrån den 1 till 20 maji, ty sås det senare kommer det sällan till mognad, förrän kalla nätterna och kornbleken infalla, då kornen ej får sin stadga. Kornåkren gödes alltid förrän kornet utsås, men icke för rågen, dock gödes mycket tunt och icke som upp i landet. Vinterråg, som larsmässoråg kallas här i Småland, brukas mycket litet, och säger folket sig hava igenom förfarenhet funnit, att om denna finnrågen sås vart tredje år på svedjor, skall han då bliva av bättre art. Fällerågen, som sås i svedjor vid midsommartiden eller 14 dagar därefter, växer upp och buskar sig till hösten ävensom på åkren. Så snart frosten kommer, pläga de släppa slakteboskapen på brodden att på ett par veckor göda sig. Året därefter blir fällerågen mogen i julio, om han varit sådd vid midsommarstiden, men den som sås om hösten mognar ej förrän i augusti. Havre sås både av vita och svarta slaget, och brukas mest att så den svarta havren i bergaktig jord men den vita på slätten. Rovor sås här icke på åkren utan endast på svedjor, där de bliva större och smakeligare. Hören eller linet sås på de bästa åkerstycken, som bondhustrun kan utvälja, och bliver det merendels lågt, om det icke är sått av tyska frön, dock något grått, men ganska mjukt och skönt. Sädesbärgningen sker överallt med handskäror, vilket väl kostar på gummornes rygg, men spiller dock mindre. Efter 20 skärerskor kunna tvenne karlar binda i nekar och 2 andra personer kraka upp all säden. Här räknas 2 krakar på en trava och 10 travar på ett lass. Banden till nekarne göras av själva säden, då hon skäres. Rågen står på krakar 8 dagar och kornet 14 dagar, att ogräsen må vissna. Intet dikande brukas omkring åkern (Magn. Elg i sin Oratione nationali om småländska åkerbruket har detta tydeligen föreställt uti M.S.), ej heller är det ännu avgjort, om dikningen är där tjänlig eller icke, ty de första principierna i åkerbruket äro icke ännu utredde, och förnämsta felet hos våra ekonomer har varit, att de velat göra allmänna lagen för hela riket; ty annorledes skall en åker brukas som består av sand och pinnmo eller ör, annorledes en av flygsand, annorledes en veslera och märgellera, annorledes en mylla och klappur och annorledes en höglänt än en sank och sur. Göras sängarne så höga i en trädgård av sandig jordmån som i en sank med mylla och lera, får man straxt märka felet, och skåningen utlägger ryggarne på sin åker efter förfarenhet, fast modet hos oeconomos nu tyckes bliva att djupt dika alla åkrar, men det torde också hava sin tid.

Runstenen på Stigamo (It. Gottl. 327), vilkens bokstäver voro utvuxne, var beprydd och målad med många slags lichenibus, såsom med Lichene Fl. 945, 946, 1140, 951, 987, 984, 938, 939, 940, 943.

Oxar uti stor myckenhet fördes åt Sandsjö till marknaden, som firas Larsmässodagen.

Landet här i Småland hade varit mycket ojämnt, torrt och magert, där vi sett ofta de vackraste fält förbrända och ganska mycket skadade igenom svedjande, som utan avseende på jordmån blivit brände och således magrare. Varföre ock ljungen framför alla andra örter fått insteg. Däremot hava vi sett en oändelig hop med mossar och myror, som ännu ligga i sitt barbari och onyttiga för människorna. Skulle detta land ännu en gång bliva så folkrikt, som det varit för digerdöden, så torde nöden tvinga invånarne att föra myrorne på de kala och förbrända backar att göra dem till åker och äng, då Småland kunde föda dubbelt så många invånare, om icke flera.

Jönköpings stad låg nu om sommartiden, då vattnet på Vättern stod klart som en spegel, artigare än någon annor stad i riket; men i annat väder och i annor tid lärer han mista mycket av sin behageliga situation. Här uppehöllo vi oss ej länge, utan efter en kort visit hos prosten herr doktor C. Tiliander fortsattes resan.

Vägen följde östra stranden av Vättern ifrån Jönköping till Askersund.

Sempervivum Fl. 395 sågs överallt växa på taken.

Millefolium Fl. 705 växte 3 kvart ovan Jönköping i större mängd, än jag sett det på något annat ställe.

Kornet, som nu bärgades, var sått i åttonde veckan.

Lin, som överallt var 9 kvarter långt och sått av utländska frön, sågs i Skärstad hos den lärde prosten mag. Oxelgren (obiit 1750 maj. 21, anno climacterio, ab exanthemate senili).

Moen vid landsvägarne var ej annat än gammal flygsand, som blivit blandad med litet mylla, vilken upphöjt jorden ochgjort berg samt på somliga ställen hopvuxit till klippor.

Gränna stad räknas allmänt ibland de mindre städer men har till sin belägenhet mycket, som få städer kunna skryta utav. Han är 1:mo mycket lång i anseende till sin bredd. 2:o är han utsträckt efter östra sidan av Vättern. Ligger dock icke så nära intill sjön, att han kan skadas av dess vinterkyla, och dock så höglänt, att han kan koxa över de vackra kåkerfälten och spegla sig uti Vätterns klara vatten samt fägna sig av Visingös stränder. 3:o är han på östra sidan åt hela sin längd befästad med en så hög och fast mur, att icke Babylons tornbyggare kunde uträtta det, som naturen här gjort. Det förnämare stadsfolket i Europa pläga fägna sig åt aftnornas behagelighet, men däremot likvidera med morgonstunderna, fast klara solen bränner dem i ögonen. Här i Gränna oroar solen icke någon förrän ett stycke på dagen, och om vintertiden koxar hon icke en gång här in förrän kl. 10 à 11. 4:o Stora gatan är långsåt delt itu med en grav och planterad på bägge sidor med lövträn, och torget är helt grönt som den vackraste trädgårdsparterr.

Kvier betraktades. Under det blev jag av en prästman frågad vad väl en kvia skola hetat hos Cicero? Vår ekonomi har på några år stigit till ansenlig höjd med oändeliga rön, som ock mestadels äro skrevne på modersmålet, vilka ej så lätt skulle kunna skrivas på det romerska och allmänna målet, förnämligen därföre att oss fattas termer i latinen; varav händer, att då något ekonomiskt skall skrivas uti en dispuation, termerne ofta antingen uppdiktas eller bråkas; ty voro önskeligt, att någon ville försvenska de gamlas ekonomiska termer, att vi må kunna få dem rena applicerade till vårt språk. Till exempel:

prædium lantgods præsepe täppa
tugurium torp ergastulum kvia
villa mansgårdshusen maceriæ stängsel
madra ladugårdshusen caltri flätgårdsgård
horreum sädeslada crates sprötgård
foenile hölada arvum träde
bovile fähus verbenna plogen
caprile gethus blädd
caula fårhus ager novalis tvesäde
opilio fårherde ager restibilis ensäde
pedum ringstav ager vervacta en gång körd
pera prentsel ager partiarius halvnadsbruk
hara svinhus ager acceptæ teg
gallinarium hönshus fovea dike
anserarium gåshus comma snitt
columbarium duvslag scamnum rygg
hybernaculum orangeri colliquiæ vattufårer
caldarium drevhus sulcus fåren i djup
hydria vattukar proca fåren i höjd
gutturnium vattukanna fori smal gång
pala sköffel versura ren quibusdam
ligo spada gleba koka
tridens grep frit slögsäd
rastrum räfsa glabreta solsvedd plats
rutrum raka sicilimentum illa slagit
sarculum hacka striga foeni flod, sträng
occa harv proscindere rista
falx lia arare ärja
falcicula skära resulcare sneda
vectis järnstör imporcare höstköra
vehiculum bår lirare färja
carrus skottkärra inarare mylla neder
valgium trampbräde pastinare upptaga
aratrum plog sarrire hopa anglis
vomer bill occare harva
stiva spret irrigare vattna
dentale billsnytet amputare beskära
jugum ok tondere klippa
cylindrus vält inserere ympa
fascis band, nek inoculare okulera
vannus vanna runcare luka, rensa
palus påle transmutare flytta
pertica stång ablactare avlägga
tribulus fotangel palea stäck
tesqua allmänning tradux ympkvist
pascuum hage malleolus telning
pratum äng snöplog

Gränseskillnaden här i Sverige emellan provinserna äro mycket märkvärdige:

Fjällarne skilja åt Sverige och Norge.
Kolmården Östergötland och Södermanland.
Hålvägen Östergötland och Småland.
Norra åsen Halland och Skåne.
Käglan Närke och Västmanland.
Göta älv Västergötland och Bohuslän.
Svartåen Värmeland och Närke.
Vänern Västergötland och Värmeland.
Mälaren Uppland, Västmanland och Södermanland.
Vättern Småland, Västergötland och Närke.

Östergötland[redigera]

Åkermannen mejade här sitt korn med fläck på lian, att det måtte falla jämnare, men till rågen bruktes ingen fläck. Fläcken bestod av en båge med ett tunt kläde inom, vilket lade axen helt jämnt och icke utslog kornen, såsom gaffel till mejningsinstrumentet. Kornet, som avskars, sattes i rökar eller 10 par band i vardera raden, där säden torkades på åkren utan att sammanläggas i travar.