Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 9 juli

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←   8 juli
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
10 juli  →


Julius 9. Söndag[redigera]

Resan ifrån Bälteberga till Hälsingborg, kvart 9.

Jord, till färgen högt rödbrun men något grov, fanns väster om Bälteberga, där vägen går nederåt Vallåkra, och det i myckenhet. Denna jorden var ett tecken till skiffer, som förmodeligen ligger under hela denna trakten.

Bovetet, som nu stod i sin bästa blomma, gjorde åkerfälten snövita.

Campanula flore conglomerato Fl. 182, en eljest rar ört, blev nu allmän på de höglänte ängar. Caulis simplicissimus, teretiusculus & fere triangularis ob foliorum bases decurrentes, pedalis. Folia caulina 12 s. 14 ovalia, oblonga & fere lanceolata, sessilia, obtusiuscule serrata, subtomentosa more Digitalis. Inferiora vero basi magis angustata. Flores e summitate caulis in fasciculum collecti, tres scilicet semper flores ex eodem puncto prognati, quibus adstant ubique bracteæ duæ oppositæ parvæ lanceolatæ ciliatæ. Flores superiores prius florent. Rudimenta florum inferiora ex alis foliorum emarcescunt. Corollæ campanulatæ, violaceæ sinubus villosis. Alltså skiljes denna Campanula ifrån Campanula Trachelium dicta Fl. 181 därmed, att uti Trachelio är caulis pentagonus angulis magis asperis & scabris. Folia magis ovata & acutis serrata. Jag fant föregående Campanula monstrosa utan corolla, där calyces gjort plenitudinem, som uppvuxit till blad.

Galium luteum Fl. 116 fanns här vid åkerrenarna av en synnerlig varietet, ty det hade omkulliggande stjälkar med vitgula blommor, liksom det varit ett medium emellan Galium luteum Fl. 116 och Mollugo Fl. 117, så att jag länge tvivlade, till vilketdera det kom närmast.

Glömslöv, kvart 3.

Almen växer på slätten fortare än asken, men däremot växer asken i skogslanden fortare än almen.

Vita pilen stod allestädes med alla sina blader, då Phalæna salicina Fn. 822 i år ätit upp alla bladerna på den gröna pilen, som stod ömsom med den vita. Den vita pilen var icke så bräcklig som den gröna.

Melilotus lutea Fl. 619 växte allestädes vilt i ängarne.

Helsingör sågs hela vägen emellan Glömslöv och Hälsingborg samt alla de skeppen, som passerade Sundet.

Flygsand var något litet inemot Hälsingborg närmast emot staden.

Hälsingborgs stad ligger gentemot Helsingör vid stranden och Sundet. Staden är smal och utsträckt efter stranden uti en huvudgata. Östra landsidan instängde staden såsom en ganska hög, brant mur, på vilken den nedanför liggande staden helt artigt åskådades. Där jorden var bruten, syntes denna bergsvägg bestå av en tunn skiffer, som till sin art var en fin cos. Hälsingborgs stad har företräde för de mesta städer i anseende till dess belägenhet jämte Sundet och djupa farvatten åt stadssidan till och ifrån Östersjön. Dock lider handelen här i brist av returvaror. Eljest har denna staden en den härligaste prospekt. Sällan har någon smittosam sjukdom sig hit insmygt, och själva boskapssjukan, som nyligen härjade landet runt omkring, lämnade denna staden orörd. Här är rätta farvägen till utrikes orter och om vintern den endaste, då jakterna emellan Ystad och Stralsund ej kunna komma fort. Här i staden räknades nuförtiden 130 borgare.

I kyrkan sågs det epitafium på norra sidan jämte koret uti en i muren insatt mässingsplåt, vilket Tycho Brahe upprest efter sin dotter, alldeles som det av herr baronen och överhovintendenten Hårleman i dess dagbok är avtagit pag. 37.

Exuvias abiens tulit huc Kirstina tenellas,
Quæ Brahei olim nata Tychonis erat
Illa quidem modicum mundi fuit incola tempus,
Interea modicis non tamen aucta bonis.
Ingenio sexum superavit, moribus annos,
Eloquii grata dexteritate pares.
Ergo hanc, quæ dederat subito natura recepit,
Consvetis malis ne quid adulta foret.
Vivis at illa tamen, naturæ obstacula vicit,
Pro modico æternum tempore tempus habet.
Æthereisque potita bonis mortalia temnit,
Per Christum civis legitimata poli.

Obiit peste Anno Domini MDLXXVI.
Septembris die XXIV.
Vixit annos II.
Mens. XI. dies XI. horas XI.
Mors
quo citior dulcior
quo serior amarior.
Kirstinæ dulciss. filiolæ naturali præter ætatem
industriæ & moratæ. Pater F. & P.

Källan i Hälsingborg norr om staden, där landsvägen går österåt, är en av de präktigaste, som med ett starkt och stadigt språng springer upp genom en pumpstock högt över jorden. Vattnet, som är mycket rent, klart och behageligt och kan i flera år bevaras oförändrat, föres härifrån i buteljer till Stockholm och andra orter att drickas vid måltiderna. Ifrån denna källa har ock herr borgmästaren Pihl låtit leda vattnet till en artig fontän jämte gatan mitt för sitt fönster. Det kunde ock ledas genom underjordiska kanaler till torget att där springa uti en fontän. Detta hälsosamma och friska vatten ger åt staden icke någon ringa förmån, som ej allenast härigenom kan få en hälsosam dryck utan ock ett gott menstruum till maten, ty av vattnet dependerar vår hälsa till största delen. Utom dess är det ej ringa förmån för en stad vid återkommande vådeld att hava vatten.

Kärnan är ett fyrkantigt, grundmurat, gammalt högt torn, som står på östra och höga landsidan invid Hälsingborg, 22 steg brett i fyrkant men ett femkantigt torn eller trappa murad vid den sida av Kärnan, som vänder sig åt staden.

Luteola Fl. 439 växte på alla sidor om Hälsingborg vilt. Ändock planteras hon icke!

Flisa, en hård sandsten som lät tälja sig och hårdnar i luften, sågs i precipicen av bergen; och emellan denna flisa lågo tunna skivor av lös skiffer. Flisan låter klyva sig horisontellt utom perpendikuläre tvärsnitt. Av samma stenart lärer foten till kyrkan varit huggen. Skiffren lades emellan sandstensvarven, då sandstenen vart flygsand och skiffren mylla. Men härtill fordras långa tider. Jag hisnar, då jag står på denna höjd och ser nederför de långa tidevarv, som förflutit liksom vågorne i Sundet och lämnat efter sig så nästan utnötte spår av den forna världen, och som nu endast äro i stånd att viska, sedan allt annat tystnat.