Den gamle landtmannens sång

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Lika mot lika
Den gamle landtmannens sång.
av Elias Sehlstedt
Till en Byggmästare  →
ur Telegrafen. Optisk Kalender för 1858. af Elias Sehlstedt. Utgiven 1857


[ 53 ]

Den gamle landtmannens sång.


Jag vill åt Gud förtro min lefnads öden
Och göra hvad som rätt och nyttigt är.
Den flitige har alltid nog, då nöden
Med tusen sorger lättingen förtär.
Blott för vår möda vill oss jorden nära.
Med lugn och hopp vill jag min åker så:
Ett fridsamt arbete är lifvets ära
Och Guds välsignelse den lön vi få.

Jag hålla vill de heliga budorden,
I med- och motgång göra hvad jag bör.
När hagelskuren slår mitt ax till jorden
Och eld och brand mitt hus och hem förstör:
Då vill jag äfven nöjd och tacksam vara,
Ej knotande mot Guds beslut och råd,
Men under bön och flit min tro bevara,
Att Gud är god, och hoppas på hans nåd.

[ 54 ]


Men i den goda dagen af min lefnad,
Då lyckans engel klappar på min port,
Då skörden lyckas, och då frid och trefnad
Utaf mitt hem ett litet Eden gjort:
Då vill jag ej för mig allena njuta,
Men dela med mig af hvad himlen gaf,
Och aldrig någon från min tröst förskjuta,
Om jag ej kan hans börda lyfta af.

Till dig, o Gud! min rörda ande beder,
Du vårdat mig och ledt mig underbart.
Nu grånar hjessan, och min sol går neder:
Min ande anar att dig möta snart.
Välsigna mina barn, mitt hem, min maka,
Och lär dem följa hvad din lära bjöd;
Och när du kallar mig en gång tillbaka,
Blif deras fader, deras vän och stöd!