Mel: "Wid månans sken". Tryckt som en 4-sidig broschyr 1832. Här återgivs denna originaltext med referens till olika varianter av texten. Dikten fick även namnet Parodi, och Sehlstedt tog med den i följande diktsamlingar: Norrlands-Blommor af --dt 1832[1], Knäppar på lyran 1844, Småplock på vers 1850 samt Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, del I 1861/76[2]. Jfr Den moderne Krigaren.!
I stjernlös qwäll, som bredde mörkrets flor
Kring konunga-[3] och borgare-palatsen,
En ung off'cer[4] på Norrbro gick och swor[5]
Att hon[6] ej ännu[7] war[8] på mötesplatsen:
"Flyg[9] aftonflägt![10] och eden bär,
Och skynda på min lilla Lotta,
Och säg att jag gått trogen här
Från klockan sju till klockan åtta.[11]"
Af mången lykta staden lystes opp[12]
Och par om par de älskogs-skaror[13] wandra.[14]
Den unge krigarn sjöng med mod och hopp,
Att,[15] om ej Lotta kom, fick han wäl[16] andra:
"Flyg[17] aftonflägt![18] och sången bär,
Att den må hinna lilla Lotta,
Och säg,[19] att jag än wäntar[20] här,
Fast klockan redan slagit åtta.[21]"
Men ack! der kom en tärna snörd och spänd.[22]
Ej länge njöt hon ljufwa ensamheten;[23]
Ty af sin nya kärlek krigarn tänd[24]
Sin arm straxt[25] henne bjöd uti förtreten.[26]
"Flyg[27] aftonflägt,[28] och skyndsamt far
Med förebråelser till Lotta,
Och hwiska,[29] att jag trogen war[30]
Från klockan sju till klockan åtta!"
↑Den moderne Krigaren. (Parodi på la Sentinelle. "Vid månans sken".)
↑Parodi. "Vid månans sken som spridde silfrets glans." Denna dikt lyder sålunda
från ”Wald samling af Svenska sång-stycken”, 1850 sid. 59:
Krigaren.
Vid månans sken, som spridde silfrets glans,
Kring tälten, samlade för nya strider,
En ung soldat stod lutad mot sin lans,
Och sjöng vid minnet af förflutna tider:
"Gå, milda flägt och sången bär,
Att den min fosterbygd må hinna,
Och hviska att jag vakar här
För äran och min älskarinna."
Af mången vakteld lägren lystes opp,
Och fienden till striden syntes färdig;
Den unga krigarn sjöng med mod och hopp,
Att bli sitt namn och sina fäder värdig:
"Flyg milda flägt och sången bär,
All den min fosterbygd må hinna,
Och hviska att jag vakar här
För äran och min älskarinna."
I stridens larm förvärfvas segrens krans,
Och morgondagen kallar oss till striden.
Men, om jag stupa skall bredvid min lans,
Långt från det hem, som väntar mig med friden;
Må då den sista suck jag drar.
Af Vestan förd, min hembygd hinna,
Och vittna att jag trogen var
Min ära och min älskarinna."