Den sista kvällen

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den sista kvällen
av Carl David af Wirsén
"Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Den sista kvällen.


De skulle skiljas åt och skåda
Hvarandra först om några år,
De voro mycket sorgsna båda,
Men ej ur ögat flöt en tår,
I villan andra gäster finnas,
Som ej det minsta ana få,
Man måste onda tungor minnas:
Att blöda tyst är säkrast då,
Blott doldt, o djupa känslor, vällen.
Blott obemärkt, den sista kvällen!

Mer ömt den kvällens stjärnor brunno,
Som sägo deras afskedsstund,
Mer smeksamt strandens vågor runno
Med sorl, som gick till själens grund,
Mer mildt det susade i bladen
Af linden, som vid villan står,
Och när de skiljts vid balustraden,
De kände, att i många år
De lefva få, å skilda ställen,
På minnen från den sista kvällen.