Släck dina stjärnors sken
du höga urskogsnatt,
och mörkna, unga ljung
inunder gråa granar!
God natt, mitt vandrarliv,
var tyst mitt galna skratt,
och flygen långsamt bort,
min ungdoms svarta svanar!
God natt, du höga hem,
farväl mitt barndomsland!
Ditt dunkel går i rött,
som blod blir morgonljuset!
Min själ är sjuk och tom,
min själ är ond och led —
nu låt mig sova tungt
på daggbegjutna gruset!
Lång var min längtans kväll,
min själ var evig eld —
som brann likt döda träd,
i junivindar varma. —
Sjung, skog, din svala sång —
tills drömmaren är död —
och kring hans hårda bädd
låt morgonstormen larma!
