Den sovande skogen

Den sovande skogen av Karin Boye

ur SVEA Folk-Kalender 1925, sid 127–128, tr. 1924, se digitalisering på ALVIN

DEN SOVANDE SKOGEN.

Av

KARIN BOYE.

Av ismurar och istystnad
är freden skyddad i mitt gryningsland,
där rymden skälver, blek av hunger
till solliv och solbrand.
Törnsnåren i ångestväntan
stänger hårt i sin kala stam
alla lågor, som ber och tigger om
att snart få brista i blom fram.

Du vet ordet, du ensam.
Tala, tala, och väck mitt land!
Lös träden ur gryningsvåndan,
tänd luften med din lyfta hand!
Blom skall regna för din fot att trampa,
gnistor dansa, när din mun ler.
Tala, tala! Jag begär att blomma
dig till glädje, och inget mer.

Tyst är rymden, blek av hunger.
Stel och kall är min slutna hand.
Av ismurar och istystnad
är freden skyddad i mitt gryningsland.
Och väl vet jag, att trollordet
det sägs aldrig, jag blir aldrig fri.
Stumma sluts dina smala läppar,
när stolt du skrider som en hjort förbi.