Sjungs till en melodi ur sångboken Pilgrimssånger. Här är texten återgiven ur Sionstoner 1889, men texten finns också i Hemlandssånger, 1892.
1.
Det är så godt att få
Vid helga korset stå
Med Jesus arma moder
Och stilla se uppå
Sin marterfulle broder,
Ty se, det är just då,
Som själen hälsa får
Uti hans djupa sår. 2.
Det är så godt att se
Sin synds förlåtelse
Uti det dyra blodet,
som gjutits af Guds Lamm.
O, hvad det lifvar modet
Och lockar kärlek fram!
en fattig själ därvid
Får hvila uti frid. 3.
Det är så godt att tro,
Man får då själaro.
När än man känner lifligt,
Hur ond och svart man är,
Det blifver obeskrifligt
Att under trons begär
Få nåd att komma fram
Till Guds menlösa Lamm. 4.
Det är så gott att be;
Det vet en syndare,
som är om tröst förlägen
Och ville gärna tro:
Man är då oftast trägen
Och ger sig ingen ro;
Man är så glad att få
Till Herren Jesus gå. 5.
Dit går jag hvarje dag,
Ty jag är arm och svag.
Där är det, som jag ligger
Inför min Frälsare
Och endast ber och tigger,
Tills jag i tron får se
Hans bleka dödsgestalt,
som öfverträffar allt. 6.
Kom hit, hvarenda själ,
Som längtar till sitt väl!
Här skänkes nåd för arma
Och frid för klämda bröst;
Här heter det: förbarma;
Här delas riklig tröst
Åt hvem, som tröst begär,
Om hjälp förlägen är.
