Det gör ej mänskan dyster

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Det gör ej mänskan dyster
av Emil Gustafson
Sång nr 250 i Hjärtesånger 1895, 5:e uppl. På Wikipedia finns en artikel om Det gör ej mänskan dyster.


1.
Det gör ej mänskan dyster
Att lyda Herrens bud,
Ty det är alltid saligt
Att lefva helt för Gud
Nu salig i min Jesus
Jag mår så väl, så väl;
Han sköter mig så trofast
Till både kropp och själ.
Kör:
Och derför nu jag sjunger
Hans lof så innerlig.
Mitt ungdomsvarma hjärta
I Herren fröjdar sig.
Och hellre vill jag smädas
Med Herrens folk en tid,
Än lefva uti synden
Och sakna hjärtefrid.

2.
O, skulle jag väl blygas
För alla kungars Kung!
Han tog mig ut från verlden,
Då jag ännu var ung.
I honom allt jag eger,
Båd' helsa, lif och frid,
I honom har jag seger
Och fröjd i all min tid.
Kör

3.
Kom, unge vän, till Jesus,
Han sliter alla garn,
Och om du tror på honom,
så får du bli Guds barn.
O, hvarför längre skämta
Och trampa Herrens bud?
Nog vore det väl bättre
Att hafva frid med Gud.
Kör