Det gamla klaveret

Det gamla klaveret av Karl Alfred Melin

Hvad är det väl för egendomlig makt,
som gör, att dina strängar tyckas klaga,
liksom de biktade en sorglig saga,
om än musiken går i glädtig takt?

Det är en villa blott, har man mig sagt;
din tid är slut och dina toner svaga.
Dock skall jag ej från dig min kärlek taga,
trots allt hvad tidens underkonst oss bragt.

Ty från de kära hädangångnas andar
mig tycks en hviskning i din ton sig blandar,
om jag blott sitter tyst en stund och hör.

En röst jag klart förnimmer bland de andra,
en ljus gestalt jag ser omkring mig vandra,
så länge jag de gamla strängar rör.