Det nya Eden

Det nya Eden av Karl Fredrik Dahlgren

Paradis hade visst Adam och Eva,
Där de på tu man hand gingo i skog,
Plockade enbär, att därutav leva;
Middagslur sedan på tuvan man tog.
Snart likväl började Eva att finna
Sorgsna och tråkiga lustgårdens da’r;
Konstig och nyckfull är var och en kvinna,
och så gunås, är det ock med en karl.

Hade blott Adam sig lärt till att snusa,
Dito förstått till att röka cigarr,
Eva sitt hår som en statsfru att krusa,
Kanske man glömt för momangen allt knarr;
Men att så där gå och suga på tappen,
Tålamodspåsarna prövar sin själ,
Gott gjorde dock den där ärliga klappen,
Ängeln gav till ett trofast farväl!

Eva först fann det, som allraförst sträva’
Efter det äpple, som Belzebub gav.
Netto fann Adam detsamma som Eva:
Snart de från Eden begåvo sig av.
Över staketet med benen de flöjde,
In uppå tårdalens törnströdda stig.
Han tämde stutar och ljunghedar plöjde,
Hon sydde lakan åt Adam och sig.

Snart liten kind i var backstuga gungar:
Så föddes Ryss, Turkoman och Kosack.
En börja’ löspengar samla i pungar,
En av potatisen lagade rack.
En åt kollegier lackstänger stöpte,
En tog som hållkarl,på Märsta sitt rus,
En uti skorsten som sotare löpte,
En på en handkvarn tillverkade snus.

En brädde häftplåster, en gjorde piller,
En blev mössmakare, gick i kaskett.
En satt för vargarna gropar och giller
En fick peruk för att skaffa oss rätt.
En fick en spira, att slå folk i nacken,
En fick en spade, att mylla oss ner,
En åt gardister skar käppar i backen,
En gjorde muggar och krukor av ler.

Barnhus se’n stiftades, galaspektakel,
Riksgäldskontor och en brandkommité,
Vedskutor byggdes med segel och takel,
Kina man införskrev, kaffe och thé;
Pumpade myror och spöade skälmar,
Garvade hudar och uppfann kompass,
Slipade solglas och hamrade hjälmar,
Gjorde konkurser och åt à la glace.

Svor vid hin onde och slöt allianser,
Bultade biffstek, granrisade lik,
For upp till himla och mätte distanser,
Spelade riksdag och ljög mosaik;
Satte på biribi, vann millioner,
Reste av papper ett Babylons torn,
Blankade stövlar och skrev recensioner,
Stal uti kyrkor och mässade tron.

Varför oss barnsligt och narraktigt önska
Åter tillbaka i lustgårdens da’r?
Ha vi ej solsken och månsken och grönska,
Dito välfägnad och den som är rar,
Fikon och krikon, korinter, citroner,
Konjak och arrak och tjära och blår,
Evor, Adamer, krutgubbar, baroner,
Och dito tidningar, så det förslår?