Det rör mig ej, om i Ukrajna
jag lever eller annanstans,
om någon minnes eller icke
att jag bland fjärran drivor fanns!
I träldom runno mina dagar,
och utan att en mänska klagar
jag tårögd går i graven ned,
och allt jag ägde tar jag med.
Ej ens ett spår min gärning sätter
på mitt Ukrajnas sköna slätter,
på min — ej eder — fosterjord.
Och ingen far skall vid sitt bord
med suckar säga till sin son:
»Bed, barn! Den mannen för Ukrajna
fick lida landsflykt, hat och hån.»
Det rör mig ej, om denna son
skall bedja eller icke för mig.
En enda sak på jorden rör mig:
om ondskan skall mitt land få råna,
bedraga, bränna och förhåna,
till dess det långsamt, sargat dör...
— Det är det enda, som mig rör.
