Det var allt om en söndagsmorgon,
jag skull' till kyrkan fara.
Då spände jag på bälte' mitt,
det lyste som solen klara,
|:För hej, ro i land!:|
De' roade mig och de mina.
Å presten, som för altaret stod
å skulle på pallen falla.
När han fick syn på bälte' mitt,
så glömde han bönerna alla.
|:För hej, ro i land!:|
De' roade mig och de mina.
De bjödo mig får sjuhundra å ett,
å alla så vor de hvite.
Men jag ej sålde bälte' mitt,
jag tyckte de' va' för lite'.
|:För hej, ro i land!:|
De' roade mig och de mina.
De' va' allt om en morgonstund,
då föll mej ondt i tankar.
Då bytte jag bort bältet mitt för
.... ett par gamla vantar.
|:För hej, ro i land!:|
De' roade mig och de mina.
