Dies irae

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dies irae
av Thomas av Celano
Medeltida latinsk psalmtext översatt till flera språk. Här från 1819 års svenska psalmbok (nr 498) i en översättning från tyska av Lorentz Springer 1676, vilken sen bearbetades av Johan Olof Wallin. Den tyska översättningen från latin gjordes av Bartholomäus Ringwaldt 1582. I 1937 års psalmbok har den nr 589. På Wikipedia finns en artikel om Dies irae med titeln Vredens stora dag.


1.
En dag skall uppgå för vår syn,
Må vi det ej förglömma,
Då Herren komma skall i skyn
All jordens krets att döma.
Betänk dig, arme syndaträl,
Var vill du din förskräckta själ
För Herrens blickar gömma?

2.
När domsbasuners stränga ljud
Vitt över jorden höras,
Då skola jordens barn till Gud
Från hav och länder föras.
Ja, levande och döda då
För Herrens åsyn skola stå,
Och räkenskap skall göras.

3.
Den boken då upplåtas skall,
I vilken står beskrivet
Vad gott och ont sen Adams fall
I världen är bedrivet.
Och sedan dömes en och var,
Allt eftersom han handlat har
I det förflutna livet.

4.
Ve dem som här från Herrens ord
Och Kristi lydnad vika,
Som leva blott för denna jord,
Blott för dess lustar fika.
Sin lön de redan hava fått;
Nu blir för evigt deras lott
Med onda andars lika.

5.
O Jesu, hjälp, när detta sker,
För din förtjänst och pina,
Så att du mig med nåd anser
Och undfår bland de dina.
Ja, därpå jag ej tvivla skall,
Ty du har satan bragt på fall
Och avtvått synder mina.

6.
Du själv min medlare då var,
När du din dom anställer,
Att vad mot Gud jag brutit har
Mig ej för evigt fäller.
Ack, låt mig i en salig stund
Det ordet höra av din mun,
Som till min frälsning gäller.

7.
O Jesu Kriste, kom dock snart,
Om det dig så behagar.
Jag gläder mig åt tidens fart
Och mödans flydda dagar.
Ty med var dag som går, jag vet,
Att du mig till din härlighet
Allt närmare ledsagar.